BOGOTÀ Måttet rågades den 27 mars när Ortega demonstrerade i Miami.
Där uppgav han att han skulle återvända till Venezuela för att från den ”underjordiska kampen störta regeringen” Chávez.

I demonstrationen gick också flera av de militärer som fått asyl i Miami och som deltog i statskuppen den 11 april 2002 tillsammans med Ortega och arbetsgivarchefen Pedro Carmona. Carmona gick i exil i Colombia.
Det var efter CTV:s och den venezuelanska handelskammarens strejk/ lockout december till februari 2002–2003, som kostade Venezuela tio miljarder dollar, utfärdade en domare en arresteringsorder på Ortega samt på Carlos Fernandez.
Den sistnämnde hade tagit över efter att arbetsgivarföreningens chef Pedro Carmona hade fått asyl i Colombia.
Carlos Ortega gick in på Costa Ricas ambassad i Caracas medan Fernandez slog sig ner i USA och Miami.
I samma demonstration i mars gick representanter för kubanska exilorganisationer.
De uppgav att de militärt tränar venezuelaner, bland dem flera av kuppmilitärerna, för ett återvändande i vapen.

Bilder på uniformerade kubaner och venezuelaner visas nu och regeringen Hugo Chávez undrar varför USA upplåter både territorium och skydd för personer som är utpekade som brottslingar och som har en arresteringsorder utfärdade mot sig.
Beslutet från Costa Ricas regering kommer att ytterligare inflammera den här frågan för facken i världen.
I Latinamerika är det få fack som öppet stöder Ortega och landsorganisationen CTV.

I stället var det flera fackförbund, som organiserar oljearbetare och ingenjörer i Latinamerika, som erbjöd sig skicka medlemmar som skulle kunna bryta strejken.
De ville hjälpa till att få i gång produktionen under försöket att störta Chávez för drygt ett år sedan.
Många fackföreningar har valt att inleda kontakter med den nybildade landsorganisationen UNT.
UNT är ett alternativ till CTV och står regeringen Chávez politiskt nära.