Sedan det polska samhället tvingats genomgå en ekonomisk, social, kulturell och inte minst familjepolitisk chockterapi, har facket förlorat sin forna styrkeposition. Det var den oberoende fackföreningsrörelsen Solidaritet, som under 1980-talet blev den ledande kraften i kampen för demokrati i Polen.
År 1989 var det Solidaritet som ledde den första icke-kommunistiska regeringen i landet sedan 1947.
På grund av ledningens allians med högerkrafterna, splittrades Solidaritet flera gånger under 1990-talet och tappade nästan 70 procent av medlemskåren.
Den före detta statliga landsorganisationen OPZZ förlorade under samma tidsperiod hela 80 procent av sina medlemmar. Polens fackliga organisationsgrad är idag, med knappt 15 procent, en av de lägsta i hela östra Europa.
Företag utan fack
Antalet företag utan fackliga strukturer ökar snabbt, framför allt bland de små och medelstora företagen.
Men också de utländska storföretagen försöker hålla facket utanför sina portar. Fackföreningsordföranden Bogusùaw Zietek nämner exemplet Pepsico, som under fjolåret sparkade flera fackliga förtroendevalda. Hos Fiat Polen bildades flera gula fackföreningar, för att hålla löner och löneförmåner nere. Hos Electrolux slutligen, som sedan årskiftet öppnat två nya vitvarufabriker i Polen, saknas fackklubbar och företagsledningen anklagas av facket för att använda visstidsanställningar för att gallra ut presumtiva fackföreningsaktivister.
Utnyttjar situationen
Bogusùaw Zietek är ordförande för Sierpien 80, ett radikalt fackförbund som bildades under 1990-talet.
Han menar att mönstret är entydigt.
Även företag, som på hemmaplan är måna om ett bra förhållande till facket, försöker utnyttja situationen i Polen för att minimera det fackliga inflytandet.
– De utländska företagsledningarna kringgår gärna arbetsmiljölagstiftningen och sparkar sedan de anställda som vågar säga ifrån. Går ett fackligt ombud ut i pressen, blir det uppsägningar på grund av ”illojalitet”. Vi har även varit med om att folk kroppsvisiteras och sparkas när man upptäcker fackliga flygblad eller sådant.
Enligt Zietek är den stora konkurrensen om jobben en anledning till fackets svaghet. Det finns tre miljoner arbetslösa i Polen och på vissa platsannonser svarar tusentals individer.
Många är rädda att ett medlemskap i facket äventyrar deras chanser att få jobba. Men ett stort problem är också splittringen av fackrörelsen. Solidaritet konkurrerar med de två landsorganisationerna OPZZ och FZZ, och förbunden bekämpar ofta varandra. Dessutom finns en uppsjö av småförbund, många av dessa är gula företagsfack, som kontrolleras av företagsledningarna.
Kommitté
För att få bukt med splittringen bildades i början av året Komitet Pomocy i Obrony Represjonowanych Pracowników (KPiORP), en fackövergripande kommitté för försvaret av arbetarnas rättigheter. Målet är att ge rättshjälp åt medlemmar i samtliga fackförbund som förlorat sina jobb på grund av sin fackliga aktivitet. KPiORP kom till efter att samtliga strejkledarna vid kolgruvan i Budryk fick sparken i december i fjol.
– Vi insåg att det krävdes en satsning på rättshjälp, säger Zietek. Det blev snart tydligt att det är ett återkommande och ett förbundsövergripande problem att våra medlemmar sparkas i strid mot gällande lag. Det kan drabba vilket fackombud som helst. Och därför låg det nära till hands att äntligen börja samverka.
Sedan februari i år har KPiORP öppnat tolv regionala kontor över hela Polen. Flera rättsfall har redan vunnits.