Å ena sidan: Den symbiotiska relationen mellan SAP och LO-facken har varit, och är, på många sätt en styggelse för arbetarrörelsen. Grova övergrepp mot kämpande medlemmar har begåtts i samarbetets namn. Politiskt har symbiosen inneburit att regeringens intressen ofta gått före fackets medlemmars. Rörelsen har snörpts åt. Många av turerna i senaste Kommunalstrejken minner åter om problemen. En fackföreningsrörelse, som inte sneglat åt regering och kommunförbund, hade nog inte bara uppnått bättre löneresultat utan också skapat politiskt tryck för ett underifrånförsvar av välfärden.
Å andra sidan: Det är den höga anslutningsgraden till facket och kollektivavtalsmodellens styrka – inklusive en hög grad av institutionalisering – som hållit svensk socialdemokrati trots allt förhållandevis långt till vänster, och rest hinder för rasering av kärnan i arbetarrörelsens framgångar. Det förutsätter någon organisering.
Jag kan sätta mina sista slantar på att det kommer en borgerlig hetsvåg – kanske kryddad med någon ”skandal” – inför valet 2006, som handlar om den fackligt-politiska samverkan, inte minst LO:s ekonomiska stöd till s.
Då gäller det för vänstern att landa rätt. Det lär, som vi vant oss vid, dyka upp en ”frihetlig” ståndpunkt – att aningslöst eller medvetet göra gemensam sak med borgarna, i kritiken av allt strukturerat i arbetarrörelsen som ”auktoritärt” och allt fungerande som ”gammaldags”. En självständig och relevant vänster måste sky en sådan position utan att förneka sig själv. Offensiva politiska linjer, baserade i arbetarrörelsen snarare än i lösa ”värderingar”, och ett eget fackligt basarbete, är oundgängligt.
Det danska exemplet måste analyseras kritiskt. Brytningen med s har där försvagat socialdemokratin, men har det lett till ett radikalare och slagkraftigare fack? Det som avgör utfallet efter en sådan distansering kommer att vara grunderna för uppbrottet och den konkreta organisatoriska styrka som kan uppbådas efteråt. Två paroller måste kunna resas samtidigt: Gör facket till en kamporganisation. Slå vakt om arbetarrörelsen och dess institutioner.