FÖR ÖVRIGT… …finns, bland det nyvakna larmandet kring slakten av a-kassan, en mängd andra förslag i den borgerliga budgeten där vi kan utläsa människosynen.
Ett av dem är att socialförsäkringsnämnderna ska läggas ned. De flesta rycker väl på axlarna och tänker ”jaha?”
Även jag, tills jag fick en genomgång av vad nämnderna faktiskt gör. Det är första instans för att överklaga försäkringskassans avslagsbeslut i fråga om arbetsskador och livränta.
I nämnden sitter företrädare för olika parts- och samhällsintressen. Man har lokal kännedom, kan göra bedömningar av arbetsmiljön, ställa följdfrågor vid de muntliga förhandlingarna. Och göra, som det heter, skälighetsbedömningar. Se till helheten.
Här händer det faktiskt att folk, alldeles vanliga byggjobbare och vårdbiträden med utslitna ryggar, lyckats vinna mot kassan. Utan att vara experter, utan hjälp från sin fackliga organisation. Bara på sunt förnuft.
Bort med den möjligheten. Det blir, enligt regeringen, mer rättssäkert om den arbetsskadade tvingas vända sig direkt till länsrätten. Här gäller handlingarna i målet, sällan muntliga vittnesmål, och jurister, papper och paragrafer.
Inte bara måste vår byggjobbare motbevisa försäkringskasseläkarens slentrianmässiga underkännande av sin sjukskrivande läkares intyg – dessutom på juristprosa.
Givetvis kommer än färre att klara sina fall – såvida inte fackets försäkringsrådgivare heroiskt går på knäna, och fackets kassa töms i juristarvoden.
Kanske tvingas man vända sina egna gräsrötter ryggen. Eftersom vi tappat så mycket medlemmar måste vi prioritera hårt och har inte råd att hjälpa just dig. Resultat: ingen livränta eller annan kompletterande ersättning utgår, utan – för den långtidssjukskrivne – enbart sjukersättning. Ungefär 51 procent av lönen. Så kan staten spara ytterligare några kronor. Men framför allt är ytterligare ett element på plats, i de små stegens systemskifte.
