I dag är USA ett av de mest förhatliga länder i hela världen. Samma American creed som gjorde USA under senare hälften av 1800-talet till en imperialistisk stormakt, alltså tron att det är de överlägsna vita och kristna amerikaners mission att frälsa världen, gör landet i dag till världens främsta terrorstat.
Men är USA på väg att bli ”fascistiskt”?
Det finns de som hävdar att just detta är fallet. Intressant nog så är det somliga intellektuella i USA som pekar på att de kristna fundamentalisterna och George W Bushs regim för ett ”krig mot Amerika”. Det hävdas att kriget i Irak i själva verket förs mot USA:s intressen (sic!) och att det är en allians mellan det militärindustriella komplexet och den kristna fundamentalistiska högern som står bakom detta krig.
Chris Hedges är en av dem. Hans bok Amerikanska fascister har konsekvensenligt i originalet underrubriken ”Den kristna högern och kriget mot Amerika”. Det blir i Ordfronts svenska översättning till ”Den kristna högern på frammarsch”. Hedges, en känd representant för den mer upplysta liberala kristendomen i USA, ger en detaljerad skildring av den kristna högerns propaganda och dess växande inflytande inom USA:s desillusionerade vita arbetarklass. Fundamentalisternas framgångar bygger på ett medieimperium som omfattar bland annat sex nationella tevebolag och tusentals lokala radiostationer. Dessutom använder sig de kristna av ett intensivt och avancerat bondfångeri, framför allt i miljöer där traditionella familjer och sociala stödnätverk är starkt försvagade.
Hedges avslöjar fundamentalisternas elitistiska världsbild och dess våldsdyrkan, kvinnoförakt, homofobi och rasism. Mest intressant är hans skildring av de bondfångeritekniker som används för att rekrytera en alltmer alienerad vit arbetarklass, främst i den avindustrialiserade Mellanvästern. Den protestantiska överklassens intressen döljs bakom en dimridå av hatpredikningar som utpekar ”vanliga amerikaner” som offer för konspirationer av all sorts fiender så som liberaler, katoliker, muslimer och icke närmare definierade statliga aktörer.
Det är med detta i åtanke visserligen frestande att peka på den kristna högern som någon sorts ”urfascistisk” kraft så som Hedges gör. Men hans fokus på att avslöja ”sanningen” bakom den kristna högerns kärleksbudskap är knappast särskilt intressant i denna kontext. Jag skulle här kunna citera en lång rad fascismteoretiker som har påpekat att fascismen inte enbart kan definieras utifrån sitt ideologiska innehåll, utan att fascismen i själva verket är ett uttryck för klassintressen och ett fenomen som är starkt kopplat till det kapitalistiska industrisamhällets utveckling.
Konkret uttryckt så ligger den kristna högerns egentliga fara i det att den i själva verket har lyckats ingå ett ändamålsäktenskap med ytterst materialistiska intressen. George W Bushs regim kunde länge förlita sig på att handfasta sekulära kapitalintressen fick stöd av de kristna så länge de gick hand i hand med en konservativ familjepolitik, en rasistisk utrikespolitik och en förljugen retorik.
Frågan är då vad det är som är fascistiskt hos den kristna högern? I själva verket skulle jag snarast vilja beteckna denna rörelse som ett skolboksexempel på en reaktionär rörelse. Den egentliga fascismen hittar man snarare innanför Vita husets väggar.