– Kapitalisterna i Finland går inte ut i en kostsam lockout om de inte har något att vinna. Arbetsgivarna sade själva vid de första dagarna av lockouten att de har planerat detta länge och att de tänker vinna den här striden.
Per-Erik Wentus, doktorand i arbetarhistoria vid Göteborgs universitet, anser att svenska media vilseför genom att tala om ”konflikt” eller till och med ”strejk” fastän ingen pappersstrejk pågår i Finland.
I söndags sa finska Pappersstyrelsen nej till det medlarbud som lagts. Det berodde på att det egentligen inte handlade om ett medlarbud, utan en vidarebefordran av arbetsgivarnas krav. Det innefattar att pappersarbetarna inte ska få någon som helst kompensation vid övergång till kontinuerlig drift. Dessutom innehöll medlarbudet det avgörande och mest förhatliga förslaget som pappersarbetarna tidigare ratat: Att företagen ska ha rätt att ta in arbetskraft utifrån ”när de finner det lämpligt”, alltså utan att facket behöver informeras eller ha något att säga till om.
Igår onsdag började finska pappersarbetarnas kongress. Den kommer ha stor betydelse för hur nästa förhandlingsrunda går, nu på måndag.
Ett flertal förbund har beslutat att vidta sympatiåtgärder i Finland. Det handlar om elbranschen, kemibranschen samt om Byggnads, som i tisdags inledde punktstrejker på företag som har anknytning till pappersindustrin. Metallarbetarna däremot avvaktar med åtgärder
Angrepp på kollektivavtal
– Liksom det svenska metall har de lagt sig mera raklånga, säger Wentus. De har en del åtgärder pågående, men i mindre omfattning.
Konflikten har skärpts sedan lockouten startade den 18 maj. I finska borgerliga media hörs höjda röster för arbetsgivarnas sak. Vissa har börjat kräva att regeringen ska gripa in.
– Det står ju i strid med hela den nordiska modellen, där arbetsmarknadens parter gör upp, säger Per-Erik Wentus, som framhåller att arbetsgivarnas offensiv i Finland är just en attack på hela kollektivavtalsmodellen. Han är kritisk till hur svenska Metall tidigare förhållit sig.
– Media har också börjat ifrågasätta kollavtalets hela existens och kräva att avtalen ska bli lokala. I den argumentationen använder arbetsgivarna svenska Metall som förebild. Svenska Metall har ju godtagit att man sluter avtal per företag och närmat sig konjukturanpassad produktion.
– Finländare säger: ”Vi vill inte ha det som i Sverige”.
Wentus menar att svenska Metall har gått längst i den så kallade amerikaniseringen – att facket bara ska verka på orten och det enskilda företaget. Pappers i Sverige har mer kvar att värna om. Men de finska facken är mer stridbara och tillämpar mer medlemsinflytande, säger han.
Dyrt för Finland
– Det var 1970-talets strejkrörelser i Finland, som innebar att många strejkledare och strejkdeltagare blev aktiva i förbunden. Finska fackförbund har haft en mer självständig utveckling än i Sverige. Det gäller inte bara pappers- utan även transport-, byggnads- och hamnarbetare.
Lockouten är för Finland en mycket dyr historia. Den kostar pappersindustrin 350 milj kr dagligen. Papper utgör 25 procent av Finlands export. Nu beräknar man att lockouten kommer att sänka BNP med en procent detta år.
Lockouten från arbetsgivarna hade konkretiseras redan i december – januari. Då hade pappersföretagen slimmat produktionen så att företagen var konstant underbemannade. Pappersarbetarna vidtog motåtgärder och vägrade jobba övertid. I början av maj gick man ut i ett antal punktstrejker. Den 18 maj utlyste arbetsgivarna lockout – och hade dessförinnan förberett sig med ett lager för en månad framåt. Arbetsgivarna äter alltså på sitt eget kapital under den pågående lockouten men än så länge har ingen skillnad märkts för konsumenterna.

Lena Malmberg