Lo Kauppi talar om missbruksvård i det ena rummet, Åsa Linderberg om Irak i det andra och ett årsmöte för arbetarkommunen pågår i stora salen. Ute i korridoren rör sig en glasögonförsedd, lång man – Göran Eriksson. Och en yngre med snaggat hår – Daniel Suhonen. De hälsar människor välkomna och byter några ord med inresta föredragshållare som har andan i halsen. Kvällen kan börja.
Stockholm ter sig kallt större delen av året. Men de som vet var stadens vänsterhjärta finns, vet att vilken onsdag, tisdag eller lördag som helst kan innebära en helkväll på Sveavägen 41. Det är här ABF-huset ligger.
Med över 3.000 arrangemang per år, utgör ABF Stockholm ett debattcentrum för stadens föreningar. Bara inne i själva ABF-huset finns 700 olika debatter, föredrag, hearingar, filmvisningar, uppläsningar under ett år. Sedan tillkommer alla arrangemang utanför huset. Volymen är otrolig.
– Ja, det har bara ökat, säger Göran Eriksson nöjt. Januari-februari 2008 är väl rekordmånader för oss.
Sedan när då?
– Ja, åtminstone sedan 1979.
1979 var året då Göran Eriksson började arbeta i ABF-huset. Och förvånande nog, kanske, var aktiviteten då långt under dagens nivåer.
– Då var i stort sett föreläsningskonsten död! Det var väl 15-20 år efter att tv:n slog igenom – det fanns inga föreläsare kvar!
Men våren 1983, mitt under utplaceringen av kärnvapenrobotar i Europa ordnade ABF-huset en föreläsningsserie med Läkare mot kärnvapen. Serien avslutades med Olof Palme i en fullsatt Z-sal och så var föreläsningsserierna födda.
Ett annat viktigt steg var när man började ge ut vår- och höstprogram, 1991. Då märkte man plötsligt vilka veckor det saknades föredrag, och så började man boka. I nästa steg började ABF samarbeta med bokförlag, vilket förklarar en hel del om varför bredden är så stor.
– Det finns folk som kommer fram till mig och säger: vilken fantasi du har! Men det har jag ju inte. Det vore helt omöjligt för någon att ordna kvalificerade samtal i alla möjliga ämnen på det sättet.
ABF lever i en slags symbios med hundratals små och stora föreningar. Det är här fackföreningar håller årsmöten.
Det är här nätverk för papperslösa kan få en möteslokal utan att betala något, på samma sätt som en stor pensionärsorganisation. Lokaler är viktiga.
– Men om det här bara var en möteslokal så hade du inte gjort intervjun, säger Daniel Suhonen. Alltså, föreningar utifrån står för hälften av alla arrangemang! Det här är ett ställe som möjliggör aktivism.
Nej, ABF-huset är inte bara en byggnad. Det är här en bred vänster, från högersossar till anarkister, debatterar. Daniel Suhonen har varit en av de programansvariga – och kanske det mest bekanta ansiktet utåt – för ABF-huset. Nu har han varit här i åtta år.
– När jag började här som ung SSU:are var det sossarna, sossarna, sossarna som gällde – i tre veckor, sedan insåg jag att det var mycket större. Det här är ju hela arbetarrörelsens hus. Och det är därför det händer oväntade saker här.
En av de mest oväntade har varit succén med Socialistiskt forum, som importerades från Umeå. Från intet har det vuxit till stora proportioner. Till det senaste forumet kom 1800 personer. Det överraskande var den extrema bredden på forumet – här kunde också vildvuxna anarkistiska organisationer, som Osynliga partiet, ordna diskussioner. Det var själva poängen.
– Idén kom efter Göteborg 2001, säger Suhonen. Vi insåg att det fanns en hel generation av ungdomar som vi inte kunde släppa. De flesta kommer ju vara vanliga reformister om tre år om man bara ger dem en chans, säger Daniel Suhonen och skrattar.
Angreppen på ABF-arrangemang har varit många från högerhåll. Svenska Dagbladets ledarredaktion har utgjutit sig över historiska arrangemang om kopplingen mellan ryska revolutionen och den svenska arbetarrörelsen. Senast var det tidskriften Neo, som med en lång artikel om Socialistiskt forum försökte göra gällande att ABF stödde våldsamma vänstergrupper.
– Det var en ganska märklig artikel. De hade inte ens bemödat sig om att intervjua mig trots att det är jag som varit ansvarig för Socialistiskt forum ända sedan det startade för sex år sedan, säger Suhonen.
Om organisationer bryter mot lagen, som när Osynliga partiet angrep Centerpartiets lokaler 2006, är det polisens uppgift att stoppa dem, säger han. Men att ABF-huset skulle på förhand stoppa organisationer från att diskutera i huset lokaler på misstanken att de skulle kunna begå olagligheter är inte rimligt. SvD:s ledarsida och Neo är ute efter något annat, säger Suhonen – att smutskasta socialdemokraterna och minska ramarna för vad som är acceptabelt att tala om i det offentliga rummet.
– De är en del av en ny liberalism, som inte gillar yttrandefrihet i praktiken.
Daniel Suhonen har under åtta år varit det symboliska ansiktet för breddningen. Nu lämnar han över till Moa Elf-Karlén, feminist och författare till den aktuella boken Äga rum – Röster ur den feministiska rörelsen. Titeln är mer än välfunnen för tillfället: Moa Elf-Karlén har som första kvinna ingått i den lilla gruppen tillsammans med chefen Göran Eriksson och ”de tre vise männen” Bengt Göransson, Johan Peanberg och Carl Tham som är ansvarig det som äger rum på den centrala debattarenan.
Men rekryteringen innebär också kontinuitet. Elf-Karlén är en person med politik och organisation i ryggraden, Ung vänster och från den feministiska teatern/tankesmedjan Lacrimosa. En organisatorisk spindel i nätet, precis som Daniel Suhonen. Hon är också högst medveten om att det inte är vilket jobb som helst.
– Ja, det är nog rätt speciellt. Äldre damer med bekymrade miner frågade mig redan första dagen: klarar du verkligen det?
Första dagen fick hon också en personlig introduktion av folkbildningsnestorn Bengt Göransson:
– Han började med att säga: Gör det du verkligen vill göra, då skiner du! Andra blir nyfikna när du själv förmedlar att något har gjort stort intryck på dig själv.
Moa Elf-Karlén börjar med att höja den feministiska profilen i huset. Under våren startar en feministisk serie: 35 kulturevenemang, samtal, debatter och föreläsningar. Grundfilosofin är samma här: maximal bredd.
– Det blir allt från samtal om politisk strategi till erotiskt skrivande med Birgitta Stenberg. Den feministiska rörelsen är väldigt bred – den har inget huvudkontor och vald ordförande. Men det pågår mer än vad som syns på ytan i samhället.
Saknas det idag gemensamma projekt där feminister kan arbeta tillsammans med vänstermänniskor som inte i första hand han feministisk drivkraft?
– Jo, jag kan nog hålla med om det. Båda skulle behöva visionera i korseld, och träffas för att diskutera utmaningar. Det är väldigt viktigt att den feministiska rörelse som finns har fortsatt god kontakt med vänstern.
Allt arbete för att bredda och öka måste vara långsiktigt och ihärdigt, säger Elf-Karlén. Inte minst gäller det den riktigt stora utmaningen ABF-huset delar med alla andra organisationer i den breda vänstern: att föryngras med värdighet. Det är inte sällan fullt i korridorerna, men oftast inte med unga människor.
Skall ni inte bara ställa in hundra datorer och ordna ett stort dataspelscentrum?
– Nej, det hade vi inte tänkt, säger Elf-Karlén.
– Men om vi skall rikta oss till unga måste de ha ett ord med i laget. Jag började med att ringa runt till folk under 18 och frågade dem vad de tyckte var viktigt – det var många av dem som sa: att föredragshållaren är ung! Sådant där är viktigare än man kan tro.
Det sägs ofta att det är tyst i Sverige. Och var var alla när vi skulle demonstrera? Så låter det ofta från de aktiva i partier och fackföreningar. Och de har rätt statistiskt sett: de flesta organisationer tappar medlemmar. Men ABF-huset är ett undantag av sjudande aktivitet i en politisk miljö som tappar sina medlemmar. Under de senaste åren har antalet arrangemang dubblats i huset. Medan arbetarrörelsen på vissa håll närmast ligger i träda står ABF-huset som en evig startmotor kastar ur sig en hejdlös volym av diskussioner och evenemang nära nog varenda dag året runt. Göran Eriksson, Daniel Suhonen, Moa Elf-Karlén och de andra arrangörerna som springer förbi i korridorerna är arbetar hårt. Moa Elf Karlén sammanfattar en del i husets filosofi:
– Skit i visionerna. De är till för dem som inte vet vad de skall göra. Så funkar det här. Det gäller att spotta i näven. Vilken sal? Hur många stolar?
PORTRÄTT
Namn: Moa Elf-Karlén.
Ålder: 28 år.
Yrke: tf. Ansvarig för föreläsnings- och kulturverksamhet för ABF Stockholm.
Kuriosa: Släpper denna vecka två böcker. Tillsammans med Johanna Palmström författare till Äga rum – Röster ur den feministiska rörelsen, Tiden. Större än så här – tankar kring genusnyfiken gestaltning, Atlas.
PORTRÄTT
Namn: Daniel Suhonen.
Ålder: 28 år.
Yrke: Chefredaktör för SSU:s tidning Tvärdrag. Medförfattare till boken ”Åtta år med Reinfeldt” (Ordfront 2006).
Kuriosa: Har ibland fått frågan om det går att rösta på ABF-huset i riksdagsvalen.
