Göran Skytte har varit på en filmfestival i Rumänien (SvD 27/9-08).
Där ser han äldre människor som är apatiska, nästan ”utan liv”. Det är vad kommunismen gjorde med dem.

Men Skytte finner tröst i att partipamparnas patriciervillor ligger i ruiner.
Ondskan slutar alltid i ruiner.
Jaha. Inte ett ord om att allt, gott som ont, till slut blir ruiner, förr eller senare. Var medeltidens stamsamhälle så mycket bättre än romarriket och västerlandet så mycket bättre än maya-kulturen?
Knappast. Förgängelsen är allt levandes lott.
Märkligt att Skytte, som liksom undertecknad är bekännande kristen, inte drabbats av bibelordet att Gud låter det regna över onda och goda, eller våndats med psalmisten: ”Varför går det den ogudaktige så väl?”
Jag menar självklart inte att man kan försvara diktaturen i Rumänien, som var en av Östeuropas grymmaste. Till och med en bräcklig råkapitalism är säkert bättre än den diktaturen – där är nog jag och Göran Skytte rörande överens.

Men det är inte ruinerna av partipamparnas hus som är måttet på regimen.
Coventrys ruiner 1940 var inget tecken på att Hitler skulle haft rätt, till exempel.
Det råkar vara så att jag läser Skyttes krönika från Rumänien samma dag som nyheten att amerikanska kongressen röstat nej till räddningsplanen för finansmarknaden toppar alla sändningar.
Att också finanspalatsen kan läggas i ruiner blir en inte alltför avlägsen tanke. Finanskapitalet kommer krypande till skattebetalarna och ber kära söta.
Vad var det vi sade? Kan nu alla marxister säga till Skytte och hans meningsfränder. Men skadeglädjen fastnar i halsen, eftersom det är så många människor som blir lidande.

Trettiotalets skugga jagar oss ända in i dödsångesten, in i ruinstädernas minnen. Det är bra jobbat av finansmarknaden.
Förgängelse är allt levandes lott. Men det är alltid de fattiga som drabbas hårdast. Det är ju därför vi som socialister framhärdar – inte därför att Marx teorier just nu slår in med kuslig precision.