”Alla skickliga poliser”, tycker Gunnar Strömmer (M), medan försvarsminister Pål Jonson tar fasta på att ”det ligger nära Värmland”. Men finansminister Elisabeth Svantesson har ett mer specifikt svar:

– Det måste ändå vara Estrellas grillchips! utbrister Elisabeth Svantesson (M), samtidigt som en bild klipps in – på en påse från konkurrenten OLW. Hon tillägger:

– Jag ska ju snart åka dit och hälsa på dem, så jag hoppas att jag får smaka.

Några veckor senare syns finansministern med Josefson i flera videor från Estrellas fabrik i Angered. I ett av klippen får hon ”chipsvälja” fram sin egen smak, och i ett annat står hon framför en dignande snacksvägg med en påse ”Västkustchips” av smaken Gräddfil och lök.

– Det här är ju en produkt som gör många människor väldigt glada, säger finansministern, ger påsen en klapp med handen, och upprepar:

– Här jobbar många och skapar tillväxt, för Göteborgstrakten och Sverige. Men framför allt vill jag betona att de gör många människor väldigt glada.

2003 stod Göran Persson i samma fabrikslokal, och ”pratade sig varm för Ja-sidan i EMU-frågan” med sourcream knastrandes mellan tänderna. Redan förra sommaren hade finansministern pratat tillräckligt ofta om chips i sina sociala medier för att P1:s Det politiska spelet skulle ta upp saken. Där nämns inte Estrella vid namn, däremot smaken ”karamelliserad rödlök”, vilket är just en Estrella-produkt.

Marie Grusell (bilden), docent i politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, skriver i ett mejl till Flamman att det visserligen inte är olagligt för politiker att visa upp produkter i sociala medier, ”så länge det inte finns ett kommersiellt syfte eller någon form av ersättning”, men fortsätter:

”Men en minister behöver inte bara följa lagen, utan också värna förtroendet för ämbetet. När kommunikationen blir produktnära, återkommer över tid och dessutom liknar ett företags eget sätt att marknadsföra sig, skapar det intrycket av att gynna vissa produkter.”

Marie Grusell tror att politiker, vars demokratiska uppdrag ”skiljer sig från influencers”, ändå påverkas att prata på ett visst sätt i videor på sociala medier för att ”stämma med formatet”.

”Men de vill i regel inte förväxlas med kommersiella aktörer, eftersom deras legitimitet bygger på oberoende och förtroende. Så visst kan man äta chips (folkligt) och prata om det, men utifrån sin position så kan det vara bra att fundera på hur och när.”

Orla Vigsö (bilden), professor i retorik och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet, kallar frågan en ”gråzon där mycket självreglering gäller”.

Han tar upp Danmarksdemokraternas partiledare Inger Støjberg som exempel, vars storkonsumtion av Coca-Cola Zero blivit mediesnackis. Hon delar vanan med den flitigt twittrande riksdagsledamoten Lars Beckman (M), som enligt egen uppgift dricker mellan 2–4 liter om dagen, samt tidigare finansminister Mikael Damberg (S), vars plötsliga byte till Pepsi Max fick Expressen att ställa honom mot väggen.

”Tidigare har man ju haft politiker som öppet föredrog en produkt och därefter fick en livslång konsumtion av produkten som tack, men det har man lärt sig inte är någon bra idé varken för politikern eller företaget”, skriver Orla Vigsö, och fortsätter:

”Det känns ganska olämpligt att [Svantesson] framhäver en specifik producent på det sättet. Hon borde hålla sig till att prata om svenska chipsproducenter generellt, om hon absolut vill ha med chips i sin kommunikation.”

– Den här chipspåsen bidrar till Sveriges tillväxt, påstår Elisabeth Svantesson under klippet där hon håller upp en prasslig påse med smaken gräddfil och lök. Just den smaken är dock inte längre märkt med ”Svenskt sigill” – en miljömärkning som innebär att varan måste vara ”garanterat svensk, med spårbarhet från gård till butik.

”På grund av hög efterfrågan kommer Västkustchips Gräddfil & lök tillfälligt produceras i vår systerfabrik i Norge”, skriver det norsk-tyskt ägda företaget på sin hemsida.

Flamman har sökt Elisabeth Svantesson (M).