Den norrländska litterära tidskriften Provins’ nye redaktör Peter Degerman har blivit tillräckligt varm i kläderna för att våga ge sig på den fråga som förr eller senare alltid blir oundviklig i den anrika tidskriften: finns Norrland? Frågan avser givetvis Norrland som litterärt uttryck.
Svaret är inte helt oväntat inte alldeles entydigt.
Förra sekelskiftets expansiva, men också konfliktfyllda, Norrland finns i allra högsta grad och har rent av skapat en egen litterär genre i Norrlandsromanen, mycket specifik till både form och innehåll.
I numrets kanske intressantaste text skriver Erik Jonsson initierat om sanatoriet Österåsen utanför Sollefteå, och den berömda Österåsenandan, med dess konstnärliga koloni, där framför allt den numera bortglömde sciencefictionpionjären Elfred Berggren presenteras i helfigur.
Berggren var utbildad ingenjör, men på grund av en tidigt avancerad tuberkulos i båda lungorna kom han aldrig att utöva sitt yrke. Han ägnade de långa vistelserna på sanatoriet åt självstudier, inte minst av humanistiska ämnen. Uppmuntrad av den legendariske Österåsenföreståndaren Helge Dahlstedt, som trodde på läkarvetenskapens sociala ansvar och konstens läkande kraft, började Berggren skriva journalistik.
Snart skrev han också skönlitteratur.
Hans sience fiction-roman Robotarnas gud från 1932 vill svara på frågan om det är möjligt för oss människor att komma underfund med livets själva gåta. Boken fick ett mycket positivt mottagande i samtiden.
Jonssons text kompletteras av en novell av Berggren som heter Under kniven, och är förmodligen en skildring av författarens egen operation.
Mot slutet av sina dagar gav Elfred Berggren en litterär tidskrift, Vi och ni. Bland de medverkande märks idel storheter som Albert Viksten, Sven Stolpe, Josef Kjellgren, Alf Ahlberg, Ivar Lo-Johansson, Olof Lagercrantz, Sigrid Boo, Gustaf Hedenvind-Eriksson och Bertil Malmberg.
Annars får Ångermanland framför allt illustrera den föga ärofulla situationen med ett Norrland som icke är, det vill säga frånvaron av berättelser från flyttlassens Norrland, nedläggningarna och avfolkningen. Det Norrland som från någon gång på 1960-talet gör en resa i motsatt riktning saknar egna röster som kan berätta dess historia.
Den enda plats i litteraturen där Norrland tycks finnas är poesin. Symptomatiskt nog exemplifieras det med en Norrbottenspoet, David Vikgren.
