… Marika Smith, projektledare för Vaginadagen, som anordnas av RFSU i Stockholm den 26 april.

Behövs en vaginadag?
– Ja, vi tycker det. Dagen är framför allt till för att belysa våld mot människor på grund av deras kön, och riktar sig alltså inte bara till dem som har en vagina.

Vilka reaktioner har ni fått?
– 90 procent har varit positiva, de tycker det är bra att vi lyfter fram det här. Fittor blir ofta annars antingen heliga eller osynliga, de får inte bara vara som de är.

Finns det något du särskilt vill lyfta fram ur programmet?
– Vaginamonologerna, som är skriven på ett väldigt roligt sätt, där vaginorna pratar och får föra kvinnans talan. De blir symboler för kvinnornas liv, deras problem och frustration.

Ni har även en programpunkt som handlar om myter om vaginan. Vilken är den vanligaste myt du stöter på?
– Då får jag nog säga mödomshinnan, myten om att det finns en kroppsdel som kan visa om man haft penetrerande sex eller inte. Det som finns är en slidkrans av små hudveck som man kan känna av om man sticker in något där.
– Det här har stor betydelse för personer från länder där hedersrelaterat våld är vanligare. Men vi har mycket heder i Sverige också. Även om man inte har en hotbild om våld över sig, kan man fråga sig vad det gör med en om man tror att någon kan se om man har haft samlag. Har man kunskap om sin kropp kan man inte bara säga nej till saker man inte vill, som det ofta brukar fokuseras på när det gäller tjejer. Man kan också säga ”ja, det här vill jag”.