Talade häromdagen med en vän om det samhälle vi lever i. Den sydtyske Klaus sade något om civiliserat och modernt, och jag log, fast det jag kom att tänka på egentligen knappast är roligt.
Antalet ungdomar i åldern 15–17 år som blir omhändertagna av samhället har ökat sedan mitten på 1990-talet, enligt en nypublicerad studie från Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Men det beror inte på ökad ungdomsbrottslighet eller ändrade lagar, utan på en hårdare attityd till unga gärningsmän, enligt forskaren Lupita Svensson.
Enligt lag kan ungdomar under 18 år akut frihetsberövas om de begått ett allvarligt brott. I första hand ska de omhändertas av socialtjänsten.
Lupita Svensson konstaterar att unga gärningsmän behandlas hårdare idag än vad det rättsliga systemet avser. Fler kommer fram till samma slutsats som hon.
Kriminologen Sven Granaths forskning visar att åtalen mot unga människor ökat för alla typer av brott. Enligt Granath är det en tydlig trend som bottnar i att synen på lag och moral politiserats alltmer.
Och det låter troligt – en upptrissad stämning och en inpiskad rädsla som bottnar i retoriken om att alla är potentiella fiender (terrorister), som de flesta av oss har erfarit under en längre tid.
Jag menar: skapar man en sådan stämning kan man också profilera sig som räddaren, den som kommer med lösningar och konkreta åtgärder.
Det kanske mest intressanta är att de hårdare tagen inte speglar ungdomsbrottsutvecklingen – idag minskar andelen ungdomar som begår brott. Med andra ord är Granaths tanke – att kriminalpolitiken alltmer (parti)politiserats – inte en tolkningsfråga utan en slutsats baserad på fakta.
För partipolitik är baserad på ideologi, inte logik, och detta är ett lysande exempel på hur ologiska politiska beslut kan vara. Ytterst handlar det om hur vi väljer att se på barn, men också vuxna, som bryter mot lagen. När det gäller barn har vi under flera decennier levt enligt principen att barn behöver guidning, att samhället måste markera för unga lagöverträdare men att barn är just barn och inte skall straffas som vuxna.
Men så är det inte längre. Tre kvarter ifrån mig, på Kronobergshäktet, sitter idag 20 tonåringar inlåsta. Och som vi vet är häkte inte samma sak som fängelse – det är värre. Innan dom fallit, sitter man isolerad i förvar på häktet.
Klaus tittar häpet och frågar: Barn, isolerade, flera månader på häktet i Sverige? Det är dags att revidera bilden av det avlånga, moderna och civiliserade landet!
