Pajala, Alingsås, Växjö, Torpshammar, Filipstad, Stenungsund. På många flyktingboenden runt om i landet har det under den senaste tiden varit bråk och skadegörelse. Medierna skriver om allt, varje skärmytsling, allt ska upp på bordet. De rasistiska ryktessajterna är med andra ord helt överflödiga. Debatten om att polisen ”mörkar” är i det avseendet absurd: ingenting hindrar uppenbarligen att varenda incident når redaktionerna.

Men det händer också saker som är motiverade att rapportera om. I lördags dog en person på ett boende i Ljusne söder om Söderhamn.

Det är inte så konstigt, sa någon på Migrationsverket: 183 000 asylsökande motsvarar en större svensk stad, klart att det händer saker. Jag är inte säker på att vi ska nöja oss med att man är lika trygg – eller otrygg –  på ett flyktingboende som en genomsnittlig lördagskväll på krogen. Vi pratar trots allt om ställen som borde ha personal, och som fått i uppdrag att ta om hand människor.

Men det var just det: borde ha personal. När det uppstod ett bråk mellan tjugo personer på ett privat flyktingboende i Stenungsund den 11 februari fanns bara en person ur personalen på plats. Ägaren – Bert Karlsson – kommenterade efteråt: ”Vi har inte krav på oss att ens ha en. Vi kan inte göra mer. Vi kan bara hålla oss undan och kalla på polis […] Vi anmäler till polisen men de gör ingenting förrän personerna gjort något.” Det är så de ser på sin verksamhet: tak över huvudet till fria individer. Lugn och ordning är en polisfråga. De som inte följer reglerna borde bestraffas. Som en av Bert Karlssons föreståndare säger: ”Det måste hända någonting när man förstör. Det är inte okej att hota och slå ner folk utan att det händer någonting”.

”Det är inte okej”. Det här handlar alltså om människor som precis lämnat krigszoner bakom sig. De är stressade, traumatiserade och osäkra på framtiden. De trängs ihop på små ytor med människor som de inte vet någonting om och kanske inte ens kan kommunicera med. Då kan man inte bara ta emot pengar från Migrationsverket, låsa ytterdörren och hoppas på det bästa. Och man kan inte komma efteråt och häva ur sig att det ”inte är okej”. Som om problemet var de asylsökandes värderingar.

En annan bild: i Torpshammar i Medelpad driver det privata bolaget Heblico AB ett asylboende med mer än hundra platser. Det har varit upprepade bråk. December: olaga hot och misshandel. November: misshandel. Vid ett tillfälle i januari fick polisen åka dit tre gånger samma dygn. Så kan det fortsätta. Det ställs absolut inga krav på ägarna att göra någonting. De gör inget förebyggande arbete, utsätter sin personal för fara, ringer polisen  –  som får rycka ut gång på gång. Man kan inte driva flyktingboenden utan resurser och förvänta sig lugn och ro. Man kan inte efteråt komma med förklaringar som skyller på flyktingarna, och bara förstärka den rasistiska kakafonin.

Det ligger en platsannons ute just nu som är talande. Det handlar om ett jobb på ett evakueringsboende utanför Uppsala. Kvalifikationerna: genomförd gymnasieutbildning ”eller motsvarande”. Ett års arbetserfarenhet från service eller omvårdnad. Goda kunskaper i Office. Utifrån det ska man ”hantera och lösa såväl vardagliga som akuta situationer kring de boende och deras boendemiljö.” Det är förstås totalt ansvarslöst, och helt orimligt. Stefan Löfven kan säga att ”de barn och unga som kommer ensamma till Sverige ska kunna känna trygghet”. Men det finns absolut ingenting som talar för att han kan garantera dem det.