I samband med blockaden sparkades Helgeson och portades från hamnen, och arbetsgivaren polisanmälde honom för påstådda ”brott mot rikets säkerhet”. Utredningen lades sedan ned, men Helgeson återfick aldrig jobbet i hamnen – delvis på grund av en teknikalitet kring stämningen.

En process pågår dock fortfarande i Arbetsdomstolen om huvudfrågan – ifall uppsägningen i sig var felaktig, och om den kränkt föreningsrätten.

I februari lämnade facket in nya uppgifter om att uppsägningen av Erik Helgeson ska ha planlagts redan 2023, för att ”beröva förbundet en nyckelperson”. Nu får de alltså medhåll av FN-rapportörerna, som skriver att avskedandet ”verkar ha skett som hämnd för hans människorättsaktiviteter inom ramen för sitt fackliga arbete, samt hans utövande av sin samlings-, organisations- och yttrandefrihet”.

”Det oroar oss att detta skett efter att Polismyndigheten underkänt arbetsgivarens klagomål, och efter att Arbetsdomstolen redan bekräftat lagligheten i Mr. Helgesons skyddade aktiviteter” fortsätter de.

Trots att brevet skickades för nästan en månad sedan kände Erik Helgeson själv inte till det förrän i går.

– Det är ju lite overkligt att läsa, säger han till Flamman.

– Samtidigt tyckte jag det var väldigt korrekt. Det är en lång och jävligt rörig rättsprocess, men de har verkligen hängt med i alla turer.

I brevet till hans gamla arbetsgivare i Göteborgs hamn ber FN-rapportörerna dem att motivera avskedet med fakta och juridiska argument, samt detaljerat förklara varför man hävdat ”rikets säkerhet” som anledning att ge facktoppen sparken. Man efterfrågar också information om vilka åtgärder företaget vidtar ”för att garantera att fackligt aktiva inte sparkas för människorättsliga aktiviteter”.

I brevet till regeringen frågar FN om ifall fallet utretts, och ber om information om relevant lagstiftning som skyddar facklig aktivism och rättigheter – samt kritiserar den korta tid facket fick på sig att utmana uppsägningen.

Arbetsgivarens svar, som kom in någon vecka senare, är skrivet av Andreas Modig på branschorganisationen Transportföretagen. Utöver en rad om att man inte tänker kommentera en pågående rättsprocess förklarar det en sida långa brevet främst hur den svenska modellen funkar. ”Goddag, yxskaft”, tycker Erik Helgeson.

– Att vilja förklara hur det svenska rättssystemet funkar är en väldigt rolig ingång till några som uppenbarligen har jävligt bra koll på det, säger han, och fortsätter:

– De brukar roa sig med att försöka samma grej även i Europadomstolen ibland. 

”Särskilt oroande” anser FN-rapportörerna det vara att hamnföretaget helt på egen hand motiverat avskedet av Helgeson med ”rikets säkerhet”, som enligt dem ”tycks vara ett sätt att stigmatisera och tysta honom och andra människorättsförsvarare, genom vaga eller överdrivna säkerhetsnarrativ och avskräcka framtida aktivism från fackligt aktiva arbetare”.

”Sådana ensidiga säkerhetsbedömningar av en privat aktör riskerar att missbrukas för att svartlista människorättsförsvarare, och begränsa deras möjlighet att agera som fackliga representanter”, lyder brevet. 

Erik Helgeson tror också att GRT:s offentliga stämpling av honom som säkerhetshot kan komma att få störst konsekvenser för honom:

– Det var rätt brutalt och vårdslöst att göra så, när de redan fått det underkänt av polisen. Det sa man ju varken till mig eller till media, utan försökte använda det ändå.

– Jag tror det kommer påverka mina möjligheter att fortsätta jobba, över huvud taget. Många arbetsgivare i dag kostar kanske på sig att googla någons namn, men inte mer. Det som då dyker upp är ju det här: att jag sagts upp med hänvisning till ”rikets säkerhet”. 

Flamman söker utrikesminister Maria Malmer Stenergard och OHCHR.