”Samtidigt är frivilligt arbete ingenting som nämns ofta eller värderas högt i den svenska politiska debatten. Det finns sedan länge en föraktfull bild av att “välgörenhet” är fult, att mottagarna “tvingas stå med mössan i hand” och att den ideella verksamheten inte ska behövas eftersom allt ska skötas av myndighetssfären och betalas med reda skattepengar. Det är en sorglig inställning. Som att frivillig hjälp nästan skulle vara sämre än ingen hjälp alls.”
Citatet kommer från DN:s ledarsida den 31/3. Texten består i övrigt av en hyllningskrönika till välgörenhetsprojekt från rika kapitalister som Bill Gates och den gamla gnällvisan om det trista Sverige och den ännu tristare vänstern. Som vi har hört så många gånger förr. Det kanske är dags att DN och andra högerdebattörer slutar sprida nidbilden av ”vänstern” som en rörelse som bara vurmar för statliga lösningar inom välfärdsområdet. Det är lika tröttsamt som när folkpartisterna på kommunfullmäktige i Stockholm år ut och år in har återkommit till argumentet ”ni vill ha det som i Sovjet” i ungefär precis vilken politisk sakfråga som helst.
Vänstern – i bredare bemärkelse än Vänsterpartiet – har en lång tradition av ett nära samarbete i och med frivilligorganisationer av olika slag. Nykterhetsrörelsen, hyresgäströrelsen, kvinnojoursrörelsen är några exempel. ”Vänstern” finns också i organisationer som arbetar med och för människor med psykisk ohälsa, missbrukare, verksamheter för unga, papperslösa flyktingar. Exemplen är faktiskt oändligt många. Att påstå att ”vänstern” bara vill ha statliga lösningar är befängt. Däremot har DN helt rätt i att det finns en mycket stark kritik mot välgörenhet just av typen ”stå med mössan i hand”. Och som Jacob Johnson (ETC 4/4) på ett välformulerat sätt konstaterar så är det ett välkommet tillskott att enskilda människor skänker bidrag till olika välgörande ändamål. Men de insatser samhället betalar för också ska beslutas i demokratisk ordning. Risken är att vi får en alltmer privatiserad välgörenhet och att offentligt stöd, som vi fattat beslut om i demokratiska forum, till exempel till föreningsliv, sociala verksamheter och forskning, ersätts med privat finansiering via gåvor.
Jag skulle vilja påstå att det är borgerligheten som är civilsamhällets stora problem. En borgerlighet som försöker minska på vår offentligt finansierade välfärd och det demokratiska inflytandet över välfärden genom att putta civilsamhället framför sig. I bakgrunden står givetvis privata aktörer som Attendo, Carema och andra och gnuggar händerna. Och nog har vi även i Sverige en och annan storkapitalist som skänker pengar till välgörande ändamål och som förväntar sig inte bara folkets jubel, utan också skattesubventioner.
Jacob Johnson skriver att ”Vänsterpartiets syn är att välfärden är det offentligas ansvar och den ska vi gemensamt och solidariskt skattefinansiera”. Det är en mycket viktig poäng. Det är genom politiska beslut som vi bestämmer hur välfärden ska se ut och fungera. Och det som är det offentligas ansvar ska också finanserias offentligt genom ett solidariskt skattesystem. Risken är ju annars att det blir lite som i Bill Gates-världen. Att det är en ensam man och hans fru som bestämmer vem som ska få hjälp och vem som inte ska få hjälp.
Forum, som är en paraplyorganisation för organisationer med social inriktning, skriver på sin hemsida att de delar Vänsterpartiets oro för att politiken, medvetet eller omedvetet, fattar beslut som lägger över det offentligas ansvar på idéburna organisationer och då ofta till människor som arbetar frivilligt (11/4). Den oron är värd att ta på allvar. Och borgerlighetens svar på den oron? Ja, enligt direktiven till den statliga utredningen om civilsamhället så är en viktig punkt att se över om det finns hinder i upphandlingsprocedurerna. Tänk om vi i stället skulle låta de idéburna organisationerna och frivilligsektorn leva på sina egna villkor? Och till syvende och sist handlar det ju om att förändra samhället i grunden så att ingen behöver stå med den där mössan i handen. Det är både ”vänstern” och stora delar av ”civilsamhället” eniga om. Dock inte borgerligheten.
