… sitter en lapp upptejpad vid ingången till Konsum, där den lokala hemlöse står och säljer sin tidning om eftermiddagarna. ”Vi är på god väg att bli en attraktiv stadsdel” agiterar lappskrivaren och kräver stopp för utslussningslägenheter i området för personer från rättspsykiatrisk avdelning. Fastigheten mittemot som nyligen blivit bostadsrätt har ett identiskt anslag på porten. Underskriften lyder ”Boende i bostadsrättsföreningen”.
Rykten styr allt fler av våra viktigaste beslut.
Vilken skola ungarna ska gå i, var vi väljer att bo och ibland till och med vårt yrke.
Den lärare som arbetar på en skola som får stämpel som stökig, som ”blatteskola” eller ”rasistskola” kan se fram emot några osäkra terminer med tomma bänkrader och kanske i slutänden färre arbetskamrater. Trots fakta som tyder på god pedagogik och duktiga lärare.

Den som kör ned lånade pengar i en bostadsrätt kan riskera dem om området blir synonymt med samhällsproblem. På samma sätt som aktiemarknadens upp- och nedgång har mer med förväntningar hos klipparna att göra än den faktiska förändringen, så är det inte det som är sant som avgör utan den upplevda verkligheten: rykten och fördomar.
Anser presumtiva köpare av bostadsrätter att några utslussningslägenheter för rättspsyk eller några Muhammed och Ali för många i trappuppgången ger en otrygg känsla så avgör det värdet. Hade verkligheten avgjort skulle ägaren till den flådiga våningen i innerstaden vara betydligt mer nervös över brottsutvecklingen än boende förort. Det är ju i stadskärnorna som våldet äger rum.
Kanske är det rädslan för sjunkande priser som spelar in för den lappskrivande bostadsrättsinnehavaren? Att området ska bli mindre attraktivt. Krasst och kallt, men en extra slant till tidningsförsäljaren utanför Konsum dagen därpå kan ju blidka det mest dåliga samvete.