Under måndagen presenterades resultatet i det kenyanska presidentvalet: William Ruto, som beskrivit sig som en antietablissemangskandidat med fokus på de fattiga, vann med omkring 1,5 procents marginal. Men strax innan valkommissionen gav beskedet utbröt kalabalik i salen. Kommissionens viceordförande, tillsammans med tre ledamöter, tog avstånd från resultatet och hävdade att valet präglats av bristande transparens. Det ledde till slagsmål inne i salen och kravaller i bland annat huvudstaden Nairobi.

Den andra kandidaten, Raila Odinga, meddelade dagen därpå att han inte accepterar valresultatet. Enligt Odinga bröt valkommissionens ordförande Wafula Chebukati, mot lagen när han godkände resultatet trots att en majoritet av kommissionen gick emot det.

– Kenya står nu inför en allvarlig juridisk och politisk kris, sade Odinga och uppmanade samtidigt sina anhängare att inte ta till våld.

En oberoende valinspektörsgrupp, bestående av omkring 5 000 civilsamhällesorganisationer och religiösa församlingar, har meddelat att deras resultat ligger i linje med det officiella. Om en stämningsansökan lämnas in har domstolen 14 dagar på sig att bedöma om valet gått rätt till.

Trots det osäkra läget har valet, vid Flammans pressläggning, hittills gått lugnt till. Det säger Jackson Obare, regionansvarig för Öst- och Sydafrika på biståndsorganisationen Forum Civ, till Flamman. Han är en av dem som arbetat för att våldsamheterna vid valen 2007 och 2017, som ledde till 1 200 respektive 100 personers död, inte ska upprepas. Han berättar att en mängd samhällsaktörer har samlats runt budskapet om ett fredligt val: politiska församlingar, frivilligorganisationer, medier och företag.

– Ett par människor har skadats, enligt rapporter från våra medarbetare på plats. Men just nu är det ganska lugnt. Odingas besked kan avgöra hur situationen utvecklar sig, särskilt i hans starkaste fästen, säger han och fortsätter:

– Det har hållits lokala stormöten och andra insatser som har haft en avgörande roll i att sänka konfliktnivån inför valet.

Kenya är hårt drabbat av den pågående globala matkrisen. Omkring fem miljoner människor kommer snart leva i akut hunger, enligt en rapport från Oxfam. Sedan tidigare är 29 procent av barnen på landsbygden undernärda, enligt FN:s livsmedelsprogram. Inför valet har analytiker och journalister talat om att det etniska röstandet som vanligtvis präglar landet är på väg att ersättas av klassröstning. Jackson Obare säger att valet har handlat ovanligt mycket om ekonomi och livsvillkor, och att kandidaterna har haft olika profil i den frågan.

– Rutos kampanj har handlat om att lyfta dem som står längst ned i samhällspyramiden. Det togs emot väl i breda folklager, som för första gången fick se en presidentdebatt handla om sådant. Odinga har i stället fokuserat på traditionella ekonomiska idéer om att förmögenheter sipprar nedåt.

Ruto pratar ofta om sin enkla uppväxt, men är i dag en av landets rikaste affärsmän och har varit vicepresident sedan 2013. Och trots att ekonomiska frågor varit på agendan har även detta val präglats av etniska motsättningar, säger Obare.

– Frågan om etnicitet har undvikits, men kandidaterna har fortfarande fått stöd utifrån sin tillhörighet. I de starkaste etniska fästena röstade så gott som alla i linje med sin tillhörighet, en liten andel röstade över gränsen.

Kenyas politiska system präglas också av klientelism, med gåvor och direkt pengautdelning till väljare. Det, tillsammans med återkommande korruption, har bidragit till att vissa unga valt att bojkotta valet. Bland människor under 35 år har bara 40 procent registrerat sig i röstlängden.