Varje år genomförs enligt Amnesty 20 miljoner osäkra aborter och 50 000 kvinnor dödas. I stora delar av Afrika, Latinamerika, Väst- och Sydasien är abortlagarna mycket restriktiva. Även i Europa finns länder där abort är förbjudet eller nästan förbjudet som i Irland och Polen. Den fria aborträtten har åter börjat ifrågasättas i länder där den funnits, USA under Donald Trump är ett exempel.

I Sverige har vi haft fri abort sedan 1975. Vägen dit har Lena Lennerhed, idéhistoriker på Södertörn, skildrat i sin intressanta bok Kvinnotrubbel. Abort i Sverige 1938-1974 (Gidlunds 2017). För det är 1939 som laglig abort blir möjlig om det finns medicinska, humanitära eller eugeniska (dåliga arvsanlag) skäl. Att få abort var dock inte lätt, endast 400 kvinnor beviljades denna möjlighet det första året och även i fortsättningen skulle de illegala och osäkra aborterna vara de överlägset vanligaste. Inledningsvis var de eugeniska aborterna vanliga och då ofta villkorade med krav på sterilisering, men när aborterna ökade snabbt mot slutet av 1940-talet blev ”svaghet” ett vanligare skäl och en psykiatrisering sker av den förnedrande process som abortsökande kvinnor måste gå igenom.

Den fria aborträtten har åter börjat ifrågasättas i länder där den funnits, USA under Donald Trump är ett exempel

Det tänkande som under hela denna period utgör grunden för den restriktiva inställningen till aborter är synen på moderskapet som kvinnans självklara och naturliga uppgift. Denna inställning finns såväl inom läkarkåren som inom partiernas kvinnoförbund. Även de kvinnor som ville liberalisera lagstiftningen, som socialdemokraten Inga Thorsson, ser moderskapet som den önskan som ger varje kvinna ”sin rättvisa och rimliga chans att blomma ut.” Det är också nu under 1950-talet som hemmafruidealet har sin högkonjunktur. Antalet legala aborter halveras under 1950-talet.
1960-talet medförde ett nytt kvinnoideal och en ny sexualmoral. P-piller och spiral blev snabbt etablerade preventivmedel och med neurosedynskandalen (allvarliga fosterskador) tillkom nya argument för en mer tillåtande lagstiftning. Psykiatrin svänger och krav på fri abort framförs av kommunister, liberaler och socialdemokrater. Men frågan är inte enkel och flera av riksdagspartierna är splittrade. Lennerhed för också ett resonemang om klassfrågans betydelse. Att det var lättare för medelklassens kvinnor att skaffa fram de nödvändiga läkarintygen står väl utom allt tvivel.

Med allt fler unga yrkesarbetande kvinnor bryts moderlighetslinjen och kravet på fri abort leder efter en livlig debatt och en statlig utredning till 1974 års riksdagsbeslutet om fri abort. Frågan har som Lennerhed uttrycket det avmedikaliserats och politiserats. Ett starkt motstånd fanns dock fortfarande, främst inom högern, kyrkan och i det nybildade kristdemokratiska partiet (KDS). Kristdemokraterna har dock senare accepterat den fria aborten och i dag är det främst Sverigedemokraterna som vill inskränka den fria aborträtten.