Ett par veckor innan valet 2010 exploderade frågan om sjukförsäkringen. Framför allt uppmärksammades fallet Annica Holmquist som, trots flera läkarintyg om arbetsoförmåga, utförsäkrades.
De rödgröna knappade in på ledningen som alliansregeringen hade. Fredrik Reinfeldt tvingades kommentera fallet. Dåvarande oppositionsledaren Mona Sahlin tyckte det var en skandal. Men sedan tystnade debatten.
– Om frågan om socialförsäkringar hade drivits aktivt i den här valrörelsen, då hade de rödgröna haft egen majoritet.
Det säger Annkatrin Persson, engagerad i socialförsäkringsfrågor sedan flera år.
Hon är en av flera vänsterpartister som är kritisk till att sjukförsäkringen och andra socialförsäkringar kom i skymundan i årets valrörelse.
– Ulla Andersson är jätteduktig på att driva de här frågorna, men det räcker inte. Hela partiet måste brinna för frågan.

Sd har växt i kölvattnet

Hon berättar att hon och flera andra har arbetat aktivt för att få upp frågorna på dagordningen i Vänsterpartiet men att det inte verkar ha funnits så stort intresse. I V:s valplattform ligger tyngdpunkten framför allt på vinster i välfärden, men även sjukförsäkringen nämns som en punkt. Något som Annkatrin Persson tycker borde ha avspeglats mer i valrörelsen.
– Media styr en hel del över vad som räknas som viktigt och prioriteras i debatten, men V kunde ändå ha gjort mer för att driva de här frågorna. Om inte annat så trycka upp en affisch på temat sjukförsäkring.
Varför gjordes inte det tror du?
– Jag tror att partiet är rädd för att ses som ett bidragsparti. Det gäller Socialdemokraterna också. Sedan vet jag inte hur många sjuka man känner. Det är ofta de som själva har en personlig anknytning som lyfter de här frågorna.
Annkatrin Persson tror att Sd och rasismen har växt i kölvattnet av att trygghetssystemet slagits sönder.
– Människor tappar hoppet i dag och svaga grupper ställs mot varandra. Tappar man hoppet och blir deprimerad, eller ser en anhörig lida så blir det kanske en missnöjesröst, även om det så klart inte gäller alla.

Illusion om förbättringar

När kritiken mot utförsäkringar och fas tre var som mest högljudd för några år sedan kom löften från styrande politiker om att man skulle se över försäkringarna. Vissa förändringar har gjorts sedan den nya sjukförsäkringen infördes för ungefär sju år sedan.
Kan det vara så att människor tror att det har blivit bättre nu?
– Det är i så fall en illusion, säger Annkatrin Persson.
Hon tar cancersjuka som exempel, som fortfarande blir krävda på att kunna visa upp ett beräknat dödsdatum.
En av hennes vänner dog för några år sedan efter att ha varit i fas tre. Annkatrin Persson är övertygad om att stressen och det faktum att han egentligen var för sjuk för att arbeta bidrog till att han avled.
– Han brukade säga att ”om jag dör så får ni berätta för media om att försäkringskassan och alliansen tog livet av mig”.
Han hade förslitningsskador och andra hälsoproblem, men tvingades ändå att vara sysselsatt i fas tre. Själv tyckte han att han hade haft tur som fick arbeta med sitt eget projekt; att hjälpa utsatta grupper. Det var meningsfullt och gjorde att han kunde gå ifrån och vila en stund, något som han inte hade haft möjlighet till på en vanlig fas tre-plats.

Rädsla för ”bidragsparti”

Wiwi-Anne Johansson är Vänsterpartiets riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet. Hon hade gärna sett att socialförsäkringar fått ett större utrymme i valrörelsen.
– Jag kan bara fundera på om också vi är rädda för att bli tagna för ett bidragsparti. Det har varit hopplöst att få det till en prioriterad fråga i partiet.
Hon säger att hon möter många vänsterpartister som tycker frågorna är viktiga, men att det inte prioriterats av partiledningen, vilket gjort det svårt att komma ut med ett budskap i valdebatten.
– Jag tycker att vi skulle ha vågat driva på de här frågorna mer. Gemensam välfärd handlar om just det, att när vi drabbas så har vi en trygghet. Även om utförsäkrade är en ganska liten grupp, kan det drabba vem som helst av oss i morgon.
Wiwi-Anne Johansson tror att tidigare eftervalsanalyser som visat att Vänsterpartiet inte förknippats med någon särskild fråga har spelat roll.
– Partiet har verkligen tagit fasta på det, att vi kan inte driva elva frågor och då har vi valt vinster i välfärden.
– Men jag hoppas att vi tar en ordentlig funderare nu. Pendeln måste inte slå om 180 grader. Det måste inte vara antingen en eller tio frågor.
Vilken plats socialförsäkringar kommer att få i den nya regeringen är ännu oklart. Sverigedemokraterna har tidigare röstat med allianspartierna mot att få bort utförsäkringarna. Det kan göra det svårt att få en majoritet för det i riksdagen även idag.
– Men det är klart att det finns större möjligheter från och med nu. Regeringen kommer att få allt eldunderstöd från oss, säger Wiwi-Anne Johansson.

”Bidragslinjen en effektiv tankefigur”

S och V missade trygghetsfrågorna i valrörelsen. Det kan ha gjort att båda partierna förlorade röster. Det konstaterar Agneta Berge, nationalekonom och utredare på LO. Hon håller med om att oron för att anses som ett ”bidragsparti” kan ha spelat roll för att frågorna inte prioriterades.
– Bidragslinjen, som alliansen målat upp, är en väldigt effektiv tankefigur.
Men hur ska partierna vrida sig loss från den?
– Jag tror att det måste till ett bredare opinionsarbete. Partierna måste ofta vara otroligt precisa i sina budskap. Det här är en komplicerad berättelse, som att människor har bättre omställningsförmåga med en stark a-kassa. Det är svårare för ett parti att komma ut med ett sådant budskap. Jag tror att opinionsbildare till vänster måste lyfta de här frågorna mer.
Du skriver i en valanalys i tidningen Fokus att S och V har förlorat på att inte lyfta trygghetsfrågor. I stället har Sd skördat framgångar. Samtidigt har Sd i många fall röstat med den förra regeringen i de här frågorna?
– Jag tror verkligen inte att folk alltid vet vad de olika partierna röstar på i riksdagen. Jag tror att Sd har kunnat vinna med en slags allmän populism. Konfliktlinjen hamnade precis där de ville i valrörelsen. Mellan flyktingmottagande och allmän välfärd.