Paris, december 2015. Den gigantiska mötessalen är fylld till brädden. Längst fram på podiet sitter FN:s dåvarande generalsekreterare Ban-Ki Moon, flankerad av andra potentater. Frankrikes dåvarande utrikesminister Laurent Fabius är en av dem, och leder mötet. ”Jag förklarar det antaget”, säger han sedan och låter ordförandeklubban falla tungt till bordet. Först en sekunds tystnad, sedan jubel och rungande applåder.
Bredvid mig har jag Vänsterpartiets dåvarande ordförande Jonas Sjöstedt. Vi nickar mot varandra och stämmer in i hyllningskören. Firandet sprids snart vidare till de 50 000 delegaterna som är på plats på FN:s klimattoppmöte på konferenscentret Le Bourget, insprängt mellan motorvägar och Paris miljonprogramsområden.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
