PARIS Facket och studenterna vann maktkampen i Frankrike. Det var ungdomarna som gick i bräschen för kampen. Från franska Rivieran i söder till industriområdena i norr, och till och med i besittningarna i Karibien, har studenterna marscherat mot lagförslaget som gör det lättare att avskeda unga människor.
– Förslaget har radikaliserat ungdomen i Frankrike, säger David Dobbels, verksam inom studentfacket Unef i Paris.
Vi träffas på ett kafé i Paris. Det är fredageftermiddag och president Jacques Chirac har ännu inte meddelat att lagförslaget är tillbakadraget.
Några kvarter därifrån, framför Sorbonneuniversitetet, är det samtidigt, oss ovetande, fullt tumult. En bilist har kört rakt in i en studentdemonstration och sju människor har skadats. Inte allvarligt den här gången, och det hela var förmodligen mest en olyckshändelse men säkert utlöst av den spända situationen som har rått i Frankrike.
Sorbonne en symbol
Polisnärvaron i Paris är påtaglig och runt hela Sorbonne har polisens specialstyrka CRF slagit en järnring.
– Stängningen av Sorbonne är en politisk aktion från myndigheternas sida, säger David Dobbels.
Sorbonne har kvar sin symbolkraft från 1968, då studentrevolten i Frankrike hade sitt centrum där. Genom att stänga och spärra av universitetet vill myndigheterna ge sken av att studenternas kamp är farligt för samhället och få allmänheten avogt inställd.
Men den taktiken hade aldrig någon framgång. Fackföreningarnas och studenternas kamp har haft starkt stöd i landet. Inte ens inom borgerligheten var man överens om det kloka med CPE, contrat première embauche, lagen som gör det möjligt att under de två första åren utan anledning avskeda anställda upp till 26 år.
Den 2 april skrevs lagen under av president Jacques Chirac, som dock samtidigt uppmanade arbetsgivarna att ännu inte börja tillämpa den. Redan det en eftergift. Regeringen bjöd sedan in fackföreningarna, arbetsgivarna och studenterna till förhandlingar om eventuella tillägg till lagen. Men facket och studenterna krävde att lagen avskaffades. Fackföreningarna satte en gräns till 17 april och studenterna fortsatte hela tiden kampen och motorvägar, flygplatser och tågstationer över hela landet, för att ge eftertryck åt sina krav.
”Vi ger oss aldrig”
Och regeringen gav alltså upp kampen redan i måndags, då Chirac meddelade att lagen skulle dras tillbaka.
CPE var en lag av flera som, enligt David, skulle ha försämrar välfärden i Frankrike inte minst för unga människor.
– Därför ger vi oss aldrig, sade han innan Chirac backade.
Men nu väntar nya kraftmätningar om den sociala välfärden i Frankrike.
– När vi vunnit kampen skall vi också tvinga regeringen att ta tillbaka redan genomförda lagar, lovade David.
Det gäller främst nya skärpta immigrationslagar och lagar som reglerar arbetsmarknaden för de riktigt unga, lärlingarna.
USA och Sverige tycker lika
Innan vi skiljs åt, tar vi oss till en filial till Sorbonne på Rue Saint-Hippolyte. Där har studenterna just avslutat ett stormöte i aulan. Man har beslutat om nya aktioner till nästa vecka. David frågar hur man i Sverige ser på det som just nu händer i Frankrike. Jag svarar att bilden som ges är att fransmännen är lite omoderna som inte förstår sig på att ekonomin håller på att förändras och att det förmodligen beror på att Sverige inom EU står för en annan linje tillsammans med Storbritannien, där de försämringar av välfärden som nu planeras i Frankrike i mångt och mycket redan har genomförts.
– Lustigt, säger David, i förra veckan träffade jag en journalist från USA och han sa likadant om Frankrikebilden där.
