PARIS Här är de alla: vänstersocialdemokrater, kommunister, trotskister, gröna nejsägare, feminister, järnvägens fackliga och, förstås, José Bové.
– Det är första gången sedan folkfronten som vi lyckats samla hela vänstern, utropar socialdemokraten Jean-Luc Mélenchon.
– Vi avslutar den här kampanjen som vi hela tiden fört den: enade, säger unge Olivier Besancenot från Ligue Communiste Révolutionnaire. Jag tackar Marie-George Buffet för ett fantastiskt arbete och för inbjudan till denna kampanj.
För inte länge sedan skulle uttalandet vara otänkbart. Men kampanjen byggdes denna gång just av Buffet och hennes kommunistparti, som, efter en miserabel period, erbjudit alla sina resurser för ett nej. Många talar om den franska kommunismens pånyttfödelse. Dörrknackande, affischklistrande, studiecirklar – allt är tillbaka, i det parti som varit västeuropas näst största.

Om kommunistpartiet PCF har pånyttfötts, är detta döden för socialdemokraterna. Partiet är så delat att bara ja-sidan kommer till partiets valvaka. Paralleller till Tyskland saknas inte och det finns ett seriöst hot bakom Henri Emanuellis ord denna fredagskväll.
– Det finns två ärliga positioner i denna debatt. Ett höger-ja och ett vänster-nej. Sedan finns de till vänster som gett upp och som säger: den här konstitutionen är det enda vi förmår. Men oroa er inte! När vänstern börjar röra på sig, följer de tekniska strukturerna efter. Eller så byter man ut dem!