PARIS. Även en del högerparlamentariker gnäller. De fruktar för sina mandat, när Frankrike nästa vår har parlamentsval. Dominique de Villepin har, sedan han blev regeringschef i somras, styrt med hjälp av undantagslagar, och bland annat utan debatt i parlamentet. Företagen får miljardsubventioner (bara ifjol 240 miljarder kronor) medan löntagarna fått minskad köpkraft.
Vad handlar CPE-lagen om? Villepin vill minska arbetslösheten med hälften (för närvarande ligger den på 9,3 procent). Men många ekonomer hävdar att regeringen fuskar grovt med statistiken. Så föddes tanken på att ändra på anställnings- och trygghetslagarna. Frankrike fick den så kallade CNE-lagen på förhösten 2005. Den ger företag med mindre än 20 anställda rätt att ”provanställa” folk upp till två år. De kan avskedas när som helst och helt godtyckligt. CPE kom i år och gäller generellt ungdom under 26.
Facken menar att systemet snart riskerar att gälla alla anställda. Dessutom strider CPE mot internationella konventioner, som Frankrike undertecknat.
Universitet ockuperade
Idag är drygt 60 av Frankrikes 85 universitet ockuperade av studenter, oftast med stöd av sina lärare. Regeringens argument är ”låga löner och försämrade arbetsvillkor är bättre än inget jobb alls”.
Sådant gör ungdomar rasande. Varje vecka demonstrerar 100.000-tals studerande (från 14 år och uppåt). Och över 71 procent av befolkningen sympatiserar med demonstranterna. För några veckor sedan var de en halv miljon, lite senare en miljon, och i lördags en och en halv miljon. Och det blir fler demonstrationer.
Borgerliga media brukar skriva beskriva demonstrationerna som våldsamma. Föräldrar kan väl inte låta sina barn råka illa ut? I verkligheten börjar våldet när demonstrationerna slutat. Då passar ligister på krossa skyltfönster ta för sig, och att slåss med polisen. Ibland handlar det om direkta provokationer.
I de senaste manifestationerna gick lärare och föräldrar hand i hand med sina elever och barn. Vid flera tillfällen har vi sett barn, föräldrar, far-och morföräldrar marschera tillsammans.
”Vad farfar slogs för”
– Allt vad farfar slogs för håller på att trasas sönder. Det accepterar varken pappa eller jag, som en gymnasist säger.
Vad lär sig demonstranterna? Enligt dem själva vikten av solidaritet, att man uppnår saker tillsammans, att det finns alternativ, att liberalismen inte fungerar. Många ungdomar politiseras.
Hur låst läget är illustreras av att medan demonstranterna blir alltfler och kräver att Villepin tar tillbaka CPE-lagen, säger denne blankt nej, men vill gärna ”föra dialog” och göra eventuella ”putsningar” för att göra osäkerheten i anställningen lite aptitligare.
Generalstrejk
”Försent,” säger skolungdoms- och studentledare. ”Dialog säger ingenting, men Villepin borde ha förhandlat innan CPE drevs igenom. Det är vår framtid det handlar om.”
De fackliga organisationerna förhandlar om nästa steg. Generalstrejk, och den radikala vänstern, från nejkampanjen mot EU-författningen, håller på att enas igen. Nu om gemensamma kandidater i de kommande valen. Kommunistpartiet (PCF), navet i motståndet då, har 30.000 nya medlemmar (totalt 130.000).
”Försöker regeringen påtvinga löntagarna den här lagen kör den rakt in i väggen,” skriver Pierre Laurent, chefredaktör för dagstidningen L’Humanité.
Fokus
EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barosso, lovar att EU ska ”stödja och uppmuntra” de nya franska arbetsrättlagarna, oavsett de folkliga protesterna. Yttrandet fälldes under måndagen enligt EU-observer.