Både ur sitt inre och i rollen som gatans profet kräver Jenny Wilson förändring. Hon är aktuell med albumet Demand the Impossible! som är hennes fjärde i ordningen. Ett album som andas kamp. Att nog är nog.
– Du vet personen som upplevs som galen men också som den absolut brightaste. Någon som står mitt i och observerar allt och kastar ur sig betraktelser, insikter och intryck från nuet, från universum. Det är gatans profet. Att iklä sig den rollen var ett roligt sätt att skriva på. Jag har alltid varit en observatör, säger Jenny Wilson.
Demand the Impossible! skiljer sig från Jenny Wilsons tidigare album med sitt direkta tilltal och sina energiska beat. Med inspiration från bland annat Bob Dylan och hiphopartister som Wu Tang Clan ville hon forma ett mer explosivt uttryck.
– Jag hade en längtan efter att göra en skiva med mycket energi. Som medborgare har jag också känt en ilska, men en ilska med bra energi. En känsla av att drämma näven i bordet – att nu räcker det.
”Change is coming up” är en textrad i låten ”The future”. Låten beskriver hon själv som en bulldozer som kör gasen i botten. Videon till låten handlar om konsumtionssamhället och köttindustrin. Bilder av får, kor, kycklingar och grisar i kalla industrilokaler, människor som stressar omkring, djur som tvingas in i trånga utrymmen, berg av sopor, människor som vräker i sig burgare och mitt i allt några som säger ifrån. Gatans profeter.
– Videon var inte självklar eftersom låttexten egentligen inte handlar om konsumtionssamhället. Den kreativa processen sker inom mig och kan ta tid men plötsligt faller polletterna ner, så var det med idén till videon. En dag var det självklart vad jag ville säga med låten.
Parallellt med sitt arbete med skivan har Jenny Wilson utkämpat en personlig kamp mot bröstcancer. Under samma tid skaffade hon en hund. Att vara närvarande i naturen och ta in omgivningen genom hundens sinnen gav henne kraft och ett pånyttfött seende. Sjukdomen tvingade henne också att pausa, vilket krävdes för att känna vilken väg som är rätt. Något som alltid har varit viktigt i hennes liv och skapande.
– Även om jag aldrig har upplevt att sjukdomen bromsat mitt liv så började jag ifrågasätta saker och riktade blicken skarpare på det väsentliga. Jag kan bara göra musik om den känns äkta för mig. Då är det nödvändigt att kunna stanna upp och känna efter. Mycket musik i dag görs bakvänt – med utgångspunkt i vad som säljer.
Eftersom Jenny Wilson är en betraktare som söker sig inåt för att hitta sitt uttryck kan det bli utmattande att leva i det samhälle vi lever i. Hon säger att det är oundvikligt att hennes längtan efter förändring är så stark.
– I vårt samhälle tvingas man ständigt konfronteras med saker som känns fel. Bor man i Stockholm, som jag, är konsumtionshetsen ständigt närvarande samtidigt som man möter tiggare och hemlösa på gatorna. Det har också hänt otroligt mycket i världen, upplopp, revolutioner, inbördeskrig och ekonomisk kollaps, som man ska hantera.
Jenny Wilson har alltid varit intresserad av innebörden av begreppen frihet och kamp. Frågan om vad som är frihet löper som en röd tråd också i hennes tidigare album Hardships!, Love and Youth och Blazing. Till Demand the Impossible!, som bland annat är en hyllning till frihetskämpar och motståndskamp, har hon hämtat inspiration från händelser i världen de senaste åren. Där folk har rest sig och kämpat mot diktaturer. Men det är också en hyllning till människans personliga frihet.
– Jag vill att man ska känna en kick. En känsla av att ”nu ska jag gå rakryggad”. Att man hittar ett sätt att navigera. Titeln Demand the impossible! är en utmanande uppmaning för att det måste komma från dig själv. Det är inte en solitär handling, man agerar gemensamt, men viljan att förändra måste komma inifrån.
Även om hon har en tanke bakom sin musik så är textraderna inte i närheten av plakatpolitiska, utan påminner snarare om poesi.
– Det häftiga med konst är att den inte uttryckligen behöver vara politisk för att vara det. Det kan vara ett poetsikt fotografi som får dig att skrida till handling eller väcka en tanke som du inte tänkt förut. Därför är det så viktigt med konst, precis som det är viktigt med drömmar. Om de inte finns så mals vi ner som människor.
Just vad som blir kvar av människan när drömmarna inte får plats är en fråga Jenny Wilson ställt sig under arbetet med albumet.
– Den tid vi lever i gör nästan människor till zombies. Man matas hela tiden med yttre krav. Information och bilder strömmar ut i en jäkla hastighet. Istället för att pausa i dig själv har iphonen blivit som en extra kroppsdel. All stress gör att man inte ger sina tankar och drömmar utrymme, den egna sfären klipps av. Men jag tror ändå på människan. Att hon kommer känna en längtan efter att vara fri.
