Ungerns premiärminister, tillika högljudd maktfaktor inom EU-systemet, Victor Orbán, vill skapa en global allians mot migration. EU använder Turkiet som gränsvakt mot flyktingarna från Syrien. En klimatpolitik som på riktigt skulle bromsa klimatförändringarna går inte att föra fullt ut när EU:s inre marknad och dess intressen alltid kommer först. EU:s budgetregler begränsar Sveriges möjligheter att föra en radikalt annorlunda ekonomisk politik och demokratin kommer i och med EU längre bort från medborgarna. Detta är sanningar som ingen som är vänster kan blunda inför.

Förra helgen avslutades Vänsterpartiets kongress. Nästan alla motioner som i valplattformen ville få in formuleringar som rör kampen mot EU och EU:s påverkan på den svenska politiken avslogs av partistyrelsen med motiveringen att ”frågan om utträde ur EU ska behandlas inför valet till Europaparlamentet 2019, då vi går till val på vår samlade EU-politik”.

Svaret är beklämmande. Partistyrelsen torde veta att EU-utträdet är formulerat i V:s partiprogram. Framförallt så borde ett vänsterparti som driver utträdesfrågan inse att varje val, även de till de nationella parlamenten, är EU-val, eftersom EU:s regelverk i allra högsta grad påverkar inrikespolitiken.

Vänsterpartiet borde inse att partiprogrammets (om än inte partistyrelsens) inställning till EU skulle kunna vara en fördel att framhäva i valrörelsen.

Under V-kongressen intervjuades Eva-Britt Svensson, tidigare Europaparlamentariker för V, i Flamman-TV och hon beskrev förtjänstfullt hur EU-parlamentsvalet absolut inte är ett val om partiernas syn på EU, utan ett val till ett parlament i EU:
”Politik är det möjligas konst. Allt kan förändras genom politik. Men då måste vi också ha en politik som vi styr över. Med EU-medlemsskapet så blir politiken lite vid sidan av och så är det juridiken som bestämmer.”

Riksdagsvalet är det val då Vänsterpartiet kan visa sitt förhållningssätt till EU, det är då man kan skapa opinion mot unionen, redovisa vänsterns alternativ och lyfta de angelägna frågorna om hur de nationella parlamenten som har fråntagits mer och mer makt sedan EU-inträdet ska få mer makt igen. Vänsterpartiet borde inse att partiprogrammets (om än inte partistyrelsens) inställning till EU skulle kunna vara en fördel att framhäva i valrörelsen. En fråga att vinna såväl EU-kritiska sossar som miljöpartister med. 

Men i och med kongressens beslut är det uppenbart att Vänsterpartiet inte tänker vara ryggraden i det progressiva EU-motstånd som finns. Risken är därför stor för att man lämnar över ledartröjan i EU-motståndet till Sverigedemokraterna. Det blir inte ett stolt ögonblick i vänsterns historia.

Så därför; glöm inte EU-motståndet i valrörelsen, Sjöstedt!