Utrikes 19 december, 2014

”Google spionerar på oss och informerar USA:s regering”

Kommentar från ansvarig utgivare.

Flamman beslutade att publicera vår stående krönikör Ignacio Ramonets intervju med Julian Assange trots att vi förstod att det med anledning av den pågående utredningen mot Assange om våldtäkt skulle vara kontroversiellt. Vi ansåg, och anser, att det trots detta är ett intressant och unikt material och att Assange trots anklagelserna ska kunna höras i media.

Men i inledningen av texten blev det fel. Den beskrivning av Assanges brott som Ignacio Ramonet gör – där han slår fast Julian Assange ”förföljs” av Sverige och att hans ”brott är att med Wikileaks ha uppdagat Irak- och Afghanistankrigens dolda verklighet och USA-diplomatins ränker och intriger” – borde vi ha varit mer uppmärksamma på. I sitt publicistiska sammanhang borde det naturligtvis ha nämnts att Julian Assange i Sverige utreds för våldtäkt och att Flamman självklart inte tagit ställning i skuldfrågan till detta brott.

Flamman ber om ursäkt för det inträffade och väljer att med detta tillägg låta texten vara kvar på internet.

 

Jonas Thunberg

Ansvarig utgivare

 

Nedan följer artikeln: 

 

Sedan trettio månader har Julian Assange sin tillflykt på Ecuadors ambassad i London, förföljd och inringad av USA och bundsförvanter (Storbritannien, Sverige). Hans brott är att med Wikileaks ha uppdagat Irak- och Afghanistankrigens dolda verklighet och USA-diplomatins ränker och intriger.
Edward Snowden, Chelsea Manning, Glenn Greenwald och Julian Assange är en ny grupp oliktänkande som avslöjar maktens hemligheter. De spåras upp, förföljs och trakasseras – inte av auktoritära regimer utan av stater som gör anspråk på att vara demokratiska föredömen.
I sin nya bok ”När Google mötte Wikileaks”(1) gör Assange nya avslöjanden. Det började med ett långt samtal med Googles verkställande president Eric Schmidt i juni 2011 för hans bok ”The New Digital Era”. När den publicerades 2013 fann Assange att Schmidt hade förvrängt hans uttalanden och att Schmidts framställning var virrig av storhetsvansinne. Assanges bok är hans svar.
Han avslöjar hur Google – och Facebook och Amazon med flera – övervakar och spionerar på oss och överför informationen till USA:s säkerhetstjänst. Och deras nära, nästan strukturella förbindelse med USA:s utrikesdepartement. Och att den digitala galaxens storföretag övervakar och kontrollerar oss mer än staterna.
”När Google mötte Wikileaks” öppnar ögonen för hur vi dagligen bekymmerslöst använder vår smartmobil, platta och dator och surfar på Internet. ”Se upp!” varnar Assange, för du lämnar spår efter dig och ditt privatliv, spår som företag – som Google – samlar in och arkiverar för att en vacker dag använda dem mot dig.
Vi stämde träff med Assange i London, den 24 oktober, i ett litet ombonat rum på Ecuadors ambassad. Vi hade planerat en och en halv timme, men det blev två och en halv.

 

Varför menar du att Google är världens mest inflytelserika företag?
Världen genomlever en djupgående förändring och Google har störst inflytande över dess karaktär och kanske även snabbheten. Jag är inte säker på att Google är det mest inflytelserika företaget i absoluta termer. Men åtminstone bland It-företagen är Google det mest inflytelserika, totalt sett. Electric, Raytheon, Booz Allen Hamilton, Exxon Mobil, Chevron, finansbolagen med flera bolagsjättar har inte Googles närvaro i det globala samhället, i samspelet med folk.

 

Du skriver också att ”Informationsteknologins frammarsch, förkroppsligad i Google, förebådar privatlivets slut som sådant för de allra flesta människor och växlar in världen på spår till auktoritära samhällen” och att Silicon Valleys teknologi är ett redskap för USA:s utrikespolitik.
Samarbete mellan USAs militärindustriella komplex och Silicon Valley har en lång historia. Noam Chomsky avslöjade den på 70- och 80-talen(2). Då var det militären som styrde utvecklingen av datorerna, jättestora maskiner för deras utvecklingsprojekt: månfärder, kärnvapen, ICBM-raketer (3), kärnvapenbärande ubåtar som de uppdrog åt USA:s storbolag att tillverka.

Det förändrades på 90-talet när Silicon Valley började sikta på informationsteknik för masskonsumtion. Det var då Apple, Google, Amazon och lite senare Facebook började framträda som våra ”vänner”, en drömbild som utplånade de flesta akademikers tidigare negativa uppfattning om Silicon Valley på grund av den militära kopplingen.

Och dessa nya megabolag, som Google, upprättade ett nära förhållande med statsapparaten i Washington, särskilt utrikesdepartementet. Det gäller Googles högsta chefer, Eric Schmidt(4) och Jared Cohen(5).

 

På vilken grund hävdar du att Eric Schmidts besökt i Kina, Nordkorea och Burma 2013 också handlade om ”hemlig diplomati” på Washingtons uppdrag?
Jag utgår från egen erfarenhet. Vi kunde visa att när jag delgav Eric Schmidt information hamnade den omedelbart hos utrikesdepartementets högsta ledning. Och när Eric Schmidt använde Lisa Shields (6) som kontakt till mig, så föregicks det av ett informationsflöde andra vägen, från utrikesdepartementet till Eric Schmidt. Jag tror att detsamma också gäller hans besök nyligen på Kuba.

 

Var det ett naivt av dig att ta emot Eric Schmidt och hans vänner?
Jag är van att träffa alla slags människor, även journalister med tvivelaktig bakgrund. Så jag tog emot honom och hans tre följeslagare (Jared Cohen, Lisa Shields, Scott Malcomson) men var så klart försiktig och noga med att inte avslöja några detaljer. När han ville veta med vilken teknik Wikileaks försvarade sig beskrev jag hur vi gjort tidigare.

Samtalet varade över fem timmar. På den tiden lär man sig mycket om en persons humör, intresseinriktning, humor etc. Men det är klart att jag hade varit lite försiktigare om jag vetat att allt skulle vidare till utrikesdepartementet. Men jag kunde också dra slutsatser om honom och följeslagarna.

Jag blev besviken på hans bok, men förstod också hans syfte. Jag hade så klart bandat vårt samtal och kunde jämföra vad jag sagt med vad han tagit med, utelämnat och förvrängt, och förstå vad han ville uppnå. Det var egentligen inte att angripa mig utan att framställa Google som den geopolitiska visionär USA behöver, som Washington skulle vända sig till och lyssna på.

 

Du säger att de privata företagens övervakning av oss är lika farlig som staternas?
Åtskillnaden mellan staten och storbolagen är på väg att försvinna i de flesta västländer. Men samförståndet är tydligast i USA där till exempel 80 procent av de nationella säkerhetstjänsternas (7) budget går till privata företag. Det gäller till och med den allra hemligaste, NSA. Att statens spionage har utsatts för mer intresse än den privata sektorns tror jag för det första beror på en allmän lag: när komplikationsgraden ökar, minskar antalet personer som förstår problemet. Som när USA anlitar privata Blackwater (8) för uppdrag i Irak och Afghanistan. Hur stor uppmärksamhet ägnas de övergrepp Blackwaters legoknektar begår, jämfört med medias uppmärksamhet när det begås av en statlig militär? I båda fallen är det USA:s regering som ger order och betalar. Det är bara olika namn, det räcker för att dölja innebörden.

För det andra, särskilt när det gäller USA, har vi den politiska aspekten. Nästan hela liberala vänstern finns i demokratiska partiet, i ett klientsystem. Därför ägnar de inte vederbörlig uppmärksamhet åt regeringens övergrepp och den allomfattande privatiseringen. Och den libertarianska sidan av republikanska partiet ser bara regeringen som enda problemet, aldrig den privata sektorn. Men det är den privata sektorn som i stor utsträckning styr regeringen. Några megaföretag som exempelvis Google eller Goldman Sachs, med deras enorma storlek och monopol, styr statens centrala verksamhet som om de vore själva regeringen.

Dessa privata megaföretags årliga omsättning är större än många staters bruttonationalinkomst. Ta Ecuador och konflikten med oljebolaget Chevron som fakturerar omkring 300 miljarder US dollar årligen (9). Skillnaden är avgrundsdjup. Chevron framställer Ecuador som ”mäktiga staten” som använder sin tvångsmakt för att förnedra och hota ett privat företag. Men om vi jämför deras ekonomiska tillgångar så råder ju ingen tvekan om att Chevron är mäktigast. Så mäktigt att de också kan räkna med USAs tvångsmakt för att hota Ecuador, om nödvändigt genom att mobilisera ”civilsamhället”.

 

Menar du att ordet civilsamhälle är vilseledande?
De flesta organisationer som räknas in i ”civilsamhället” finansieras för att tjäna statens eller de mäktigaste företagens intressen. Ta New American Foundation, NAF (10), till exempel, i Washington. Vem finansierar dem? Jo, bland andra Eric Schmidt personligen och Google som företag samt utrikesdepartementet. Detsamma gäller många fler NGOer, och nyckelpersoner som tjänar båda sidor. NAFs generalsekreterare Anne-Mari Slaughter arbetade tidigare som Hillary Clintons rådgivare och fortsätter på utrikesdepartementet. Och som lärare på Princeton, samtidigt. Så här har vi dem allihop: personen Eric Schmidt, bolagen Google, regeringens utrikesdepartement.

Fastän det kan verka som om Google och Facebook är konkurrenter, så samarbetar de med varandra och staten i NGO-styrelser. NAF är den politiskt mest betydelsefulla och Eric Schmidts ”politiska hemvist” i Washington. Men både han och andra direktörer sitter också i andra stiftelser som gör anspråk på att förkroppsliga ”civilsamhället”.

 

Du menar att det vi kallar ”representativ demokrati” döljer en mäktig vilja att kontrollera folken.
Du känner ju till Noam Chomskys berömda påstående: ”Massmedia är för demokratin detsamma som propagandan för diktaturen”. Det är två olika sätt att manipulera, nödvändiga för kontrollsystemen.

Vad säger du om ”Total Information Awareness” (11), tror du att projektet har övergivits?

Nej, absolut inte. Wikileaks har dokument som vi ännu inte publicerat om hur projektet uppstod. Omedelbart efter den 11 september 2001 ville USAs samlade säkerhetstjänster öka sin redan stora makt. Massövervakning förekom ju före 11 september, Nationella Säkerhetstjänsten, NSA, var redan ett jättemonster som samlade in väldiga informationsmängder. Men omedelbart efter 11 september ville armén beröva NSA denna godbit. Så de lade fram ”Total Information Awareness” med något de kallade MOAD, Mother of all databases (12) som skulle innefatta alla data som samlas i USA: CIAs, övriga underrättelsetjänsters, satelliternas mm. Projektet godkändes till att börja med. Men NSA såg arméns förslag som ett hot och bekämpade – inledningsvis utan framgång – TIA och det cyberkommando som inrättades. Så tillsammans med demokraternas främst ansvariga inom området angrep NSA projektet som ett hot mot de medborgerliga rättigheterna, och började ta över delar av TIA. Så projektet som sådant har försvunnit, men alla dess syften gäller och ingår nu i NSA:s uppdrag.

 

Du brukar säga till dina läsare: ”Lär dig hur världen fungerar”. Men hur ska det gå till?
Internetrevolutionen har kopplat ihop alla samhällen och alla deras spioner, innefattande de främsta. Detta har förstärkt globaliseringens negativa aspekter, den superaggressiva ekonomiska konkurrensen, finanstransaktioner i ljusets hastighet. NSA och Google med flera samlar in privat information från och om de maktlösa för att använda den till egen fördel. De redan mäktiga kan mångfaldiga sin makt och utsträcka den till alla länder.

Men å andra sidan har denna revolution gjort det möjligt för människor runt om i världen att lära sig av och med varandra, dela med sig, ge och få mer information och bättre förstå hur världen fungerar. Så växer miljoner människors kunskap, och därmed makt. Och organisationer har vuxit upp som Wikileaks, som samlar in de supermäktiga organisationernas hemligheter och ställer dem till hela världens förfogande, för att balansera den ojämlika maktfördelningen.

Ben Alis ministrar erkänner att några av Wikileaks explosiva avslöjanden knäckte ryggraden på Ben Alis system. Det är uppenbart att avslöjandena spelade en viktig roll. De gjordes vid rätt tidpunkt då det rådde stort missnöje. Men det som verkligen fick Ben Ali på fall var han själv.

Nu finns så många sätt att lära sig. De senaste fem åren har den mest omfattande politiska utbildningen i världen ägt rum, någonsin. Inte i alla länder, men på ett sätt som aldrig skett tidigare. Samtidigt försöker storbolagen och staterna kontrollera detta genom att samla in ännu mer uppgifter om folk.

Men det ska inte vara staten som ska veta allt om medborgarna, det är medborgarna som ska veta allt om staten. Det är den öppenhet som behövs för att skapa rättvisa. Folk vill bli behandlade med rättvisa. Och de vill ha sitt privatliv i fred.

 

Vad säger du om att en före detta fransk utrikesminister har anklagat Wikileaks för att ”kränka staternas privatliv”?
Vad stater behöver hålla hemligt kan man ha olika uppfattningar om. Men utan insyn och folklig kontroll är risken stor att institutioner går till överdrift och/eller korrumperas.

 

Du har också sagt att när de arabiska vårarna uppstod och ungdomsrevolterna runt om i världen, de indignerade i Spanien och Occupy Wall Street blev Internet ”demos”, ett folk, en kultur med värderingar och strävanden, en plats som skrev historia, är det inte att ta i?
Jo, för internet som helhet. Men miljoner människor finns på internet – ingen vet exakt hur många – och många uppfattar sig som del av detta folk. Det händer att när jag frågar några om var de kommer får jag svaret: Jag kommer från internet. De säger det på allvar. De upplever verkligen att Internet är den plats där deras personliga kultur har uppstått.

Informationsdelning behövs för att befria världen. Det finns inget annat hopp. Det har aldrig funnits något annat hopp. Detta är vad kampen hela tiden handlat om. Information, kunskap. Ta de gamla grekerna, upplysningstiden, konflikterna i Kina, självständighetskrigen i Latinamerika, den postkoloniala kampen: det har alltid i första hand gällt att förstå läget, förutsättningarna, hur makten fungerar, hur människorna fungerar, vad som är möjligt och vad som inte är det.

Folk har alltid hämmats av bristande kunskap. Men om vi tänker oss ett läge där utbildningen är mycket bättre och Internet har bättre kvalitet och att sökandet efter kunskap är det högsta. Då har vi kommit längre än våra föregångare. Men ännu återstår mycket för att få den bättre bildning och kunskap vi behöver för att mänskligheten ska nå ett högre stadium.

 

Du har sagt att Wikileaks har givit världen en ”lektion i journalistisk”, och att massmedia ”måste förstöras” och ersättas, är inte också det att ta i lite väl mycket?
Jag har arbetat som journalist, som redaktör, i konkurrens med andra publikationer. Och som alla andra är jag konsument och läsare. Men jag har också erfarenheter som få andra har haft, framför allt mycket få journalister: att drabbas av medierna, att själv var ämnet. Så jag har välutvecklad näsa för bristen på professionalism, för de många fördomarna, för underdånigheten inför den makt journalisterna tjänar. Visst finns bra journalister även inom förhärskande medier, men de institutionella begränsningarna är mycket hårda och nästan omöjliga att bryta. Det korrumperar. Ledande journalister bjuds in till mäktiga grupper, som jämlikar, affärspartner, för informationsutbyte. Eller utestängs. Det är en förförelseprocess, en rekryteringsprocess som är svår att värja sig mot. Det är sällsynt att en inflytelserik mediekoncern att informerar hederligt.

 

Vad har du för kontakter med Edward Snowden för närvarande, om det inte är hemligt?
Det är ingen hemlighet att vi i Wikileaks lyckades föra ut Edward Snowden från Hongkong till en säker plats. Han har nu asyl i Ryssland och bygger upp en organisation för att försvara journalisters källor, det heter Courage Foundation. En stor specialjury i USA utreder nu Snowdens fall och de FBI-agenter som är knutna till juryn har ställt frågor om vilken roll jag och Sarah Harrison och andra i Wikileaksgruppen har haft. Vi är nöjda och stolta över att Snowden fått asyl, har resedokument och kan röra sig fritt i världens största land. Fortfarande måste han vara mycket försiktig om han ska resa utanför Ryssland, eftersom USA:s försöker fånga honom. Men så länge han är försiktig så har han det bra nu. Det ger andra visselblåsare mod.

 

Du delar samma öde som Snowden att tillhöra USA:s mest eftersökta och samtidigt för många vara ”vår tids hjältar”.
Ingen god gärning sker ostraffat. Vi, mina advokater, har försökt förhandla med Washington men justitiedepartement vägrar tala med oss. Utredningen pågår, men de vägrar informera oss. Ecuadors regering har också försökt men USA vägrar också tala med dem.

 

I juni uppgav du offentligt att du räknade med att snabbt kunna lämna ambassaden.
Jag är fortfarande säker på att kunna göra det, vi har lagt in dussintals inlagor till olika juridiska instanser. Vi fortsätter offensiven, vi har anmält USA-ambassadens undersökningar om min vistelse i Sverige, och USA-militärens aktioner mot oss i Tyskland, och i Danmark mot danska säkerhetstjänsten olagliga samarbete med FBI mot oss. Och i Island, där har vi haft framgång och uppnått att en av FBIs samarbetsmän som informerade om Wikileaks arresterades. Men jag har också överklagat i Sverige och vi hoppas på något mått av positiv handläggning. Ur juridisk synpunkt är läget helt klart sedan länge. Och allteftersom tiden går börjar USA och Storbritannien att dra sig undan Wikileakstemat. Nu är det ISIS de fokuserar på. I Storbritannien har de också val nästa år.

Och Sverige har ny regering, socialdemokratisk. Men vi får inte glömma att det var en socialdemokratisk regering som beslöt att samarbeta med CIA 2001. Det råder ingen större skillnad där mellan centerhöger och centervänster. Men det är ändå en förändring. Och under en övergångstid har den nya regeringen annat att göra.

I Storbritannien har vi flera parlamentsgrupper som stöder min sak och det har lett till lagändring. Den internationella häktningsordern mot mig saknar åtalspunkter. Och som tur är har högsta domstolen i Storbritannien slagit fast att det skulle vara ett övergrepp att utlämna mig utan åtalspunkter. Och så har parlamentet förtydligat lagen. Nu kan ingen utlämnas på sådan grund.

 

Men den har gjort ett undantag för dig. Lagen är inte retroaktiv.
En sådan paragraf tillfördes efter att en artikel i London Independent visade att om lagen antogs som den var skriven skulle jag gå fri. Antagligen är det inte lagligt att föra in en klausul enbart för att komma åt en särskild person. Men de är luriga, de angav inte mitt namn, bara beskriver exakt mitt läge. Men jag är optimist.

 

 

Fotnot:

1. Clave Intelectual, Madrid 2013

2. Jean Vincent de Pauls intervju med Noam Chomsky 20120815: « Noam Chomsky on Government, Silicon Valley and the Internet ».

3. Vapenbestyckade interkontinentala raketer

4. Efter att mellan 2001 och 2011 ha varit verkställande direktör för Google är Eric Schmidt sedan 4 april 2011, verkställande styrelseordförande.

5. Jared Cohen är chef för Google Ideas, en tankesmedja stödd av Google med uppgift att ”identifiera de globala utmaningarna och finna de tekniska lösningar som kan tillämpas”. Han var rådgivare till båda utrikesministrarna Condoleeza Rice och Hilary Clinton, och presidenterna George W. Bush och Barack Obama.

6. Lisa Shields är informationschef för Council of Foreign Relations, den viktigaste utrikespolitiska tankesmedjan i USA, knuten till demokraterna. Hon är också fästmö till Eric Schmidt.

7. USAs samlade säkerhetstjänst består av 17 olika organ, bland den CIA, NSA, FBI, DEA.

8. Blackwater USA (som sedan ändrade namn till Blackwater Worldwide, och som nu kallar sig Academi) är ett privat militärföretag som anses vara ”världens mäktigaste privatarmé”. Har sats in som stöd till USAs väpnade styrkor i Irak och Afghanistan.

9. Se ”Ecuador och Chevrons smutsiga händer”, Flamman, december 2013.

10. NAF, en ideell, nyliberal NGO (icke regeringsanknuten organisation) som fokuserar på nationell säkerhet, teknologi, ekonomi mm och de utmaningar USA står inför i 2000-talets globala informationssamhälle. Säte i Washington, styrelseordförande Eric Scnmidt, över ett hundratal anställda. Källa Wikipedia.

11. Fullständig överblick över all information.

12. Alla databasers moder

Rörelsen 21 februari, 2026

Rojava: Hopp är inte bara optimism, utan kollektiv handling 

Rojava var ett radikal-demokratiskt experiment, menar skribenten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Revolutionen är inte ett löfte som infrias vid historiens slut. Den uppstår i ögonblick av kris, när människor tvingas handla. Filosofen Ernst Bloch beskrev hoppet inte som en känsla riktad mot framtiden, utan som en kraft som verkar i nuet. Hopp är inte passiv förväntan – det är kollektiv handling.

Rojava i nordöstra Syrien är ett av de tydligaste exemplen. Mitt i krig, regionala maktspel och ekonomisk isolering, har människor under mer än ett decennium försökt att bygga något annat: ett självstyre baserat på direktdemokrati, kvinnors frigörelse och samexistens mellan etniska och religiösa grupper.

Projektet föddes inte ur stabilitet, utan ur sammanbrott. När den syriska staten drog sig tillbaka 2012 fylldes tomrummet inte bara av miliser utan också av lokala råd, kooperativ och självorganisering. Det var ett experiment – bräckligt, motsägelsefullt, men verkligt.

Rojava utmanar idén att Mellanöstern är dömt till permanent despotism.

I dag står Rojava återigen under hårt tryck. Islamistiska väpnade grupper och regionala maktintressen hotar den politiska och sociala struktur som byggts upp. Samtidigt används ekonomisk blockad och diplomatiskt utanförskap som verktyg för att försvaga projektet.

Frågan är dock större än regionens gränser. Den handlar om huruvida radikaldemokratiska alternativ överhuvudtaget kan överleva i en värld där auktoritär nationalism och cynisk realpolitik dominerar.

Walter Benjamin skrev att historien ”blixtrar till i ett faromoment”. I sådana ögonblick blir det förflutna en källa till politisk energi. För det kurdiska folket är detta minne närvarande – från Mahabadrepubliken 1946 till årtionden av organisering och motstånd. Det kollektiva minnet fungerar inte som romantisering, utan som en påminnelse om att kamp är möjlig även under svåra villkor.

En avgörande dimension av Rojavas projekt är kvinnorörelsens centrala roll. Genom principen om delat ledarskap, kvinnokooperativ och självförsvarsenheter, har patriarkala strukturer utmanats i praktiken. I en region där kvinnors rättigheter systematiskt begränsats har detta haft djup symbolisk och materiell betydelse. Det betyder inte att motsättningar saknas. Inget samhällsprojekt som formas under krig är fritt från problem. Men det som gör Rojava relevant är just försöket att institutionalisera jämlikhet och folkligt deltagande under extrem press.

Det är också därför projektet väcker starka reaktioner. Att slå mot Rojava är inte enbart en militär strategi; det är ett sätt att signalera att alternativa samhällsmodeller inte ska tillåtas. Rädsla och instabilitet används som politiska verktyg. Men historien visar att repression inte automatiskt leder till nederlag. Ofta fördjupar den organiseringen. Motståndets platser – från Kobanê till mindre byar i regionen – är inte bara militära frontlinjer, utan också rum där nya sociala relationer formas.

Den internationella solidariteten är en del av detta. När människor i Stockholm, Berlin eller Paris demonstrerar till stöd för Rojava handlar det inte bara om geopolitik. Det handlar om en principiell fråga: kan demokrati reduceras till nationella institutioner, eller måste den också förstås som en levande, social praktik?

Läs mer

I en tid då den europeiska högern stärker sina positioner och auktoritära ledare normaliseras blir frågan akut. Rojava utmanar idén att Mellanöstern är dömt till permanent despotism. Samtidigt utmanar det Europa genom att visa att demokrati inte nödvändigtvis är beroende av nationalstatens traditionella form. Bloch talade om det ”ännu-icke-varande” – det som ännu inte blivit verklighet men som redan existerar som möjlighet i människors handlingar. Rojava kan förstås som ett sådant försök.

Att försvara revolutionens landvinningar handlar därför inte enbart om territorium. Det handlar om att försvara möjligheten att experimentera med demokrati underifrån. Det handlar om att hävda att människor, även i krigets skugga, kan forma sina egna liv.

Oavsett hur framtiden ser ut, har Rojava redan lämnat ett avtryck i den politiska fantasin. Det har visat att alternativ inte bara är teoretiska konstruktioner, utan kan ta konkret form.

Och kanske är det just detta som gör hoppet farligt för makten: att det inte väntar – utan handlar.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 februari, 2026

Äventyret pratas bort när ”Moby Dick” görs till feminism

Klassikern ”Moby Dick” är ramberättelsen i Xiaolu Guos politiskt uppdaterade äventyrsbok.

Succéförfattaren Xiaolu Guos nya omtolkning av "Moby Dick" är upplagd för ett maffigt äventyr. Ellika Lagerlöf imponeras av språkkänsla och tempo – men önskar att författaren vågat släppa taget om läsarens hand.

Det krävs en del författarkött på benen för att våga sig på en parafras på Herman Melvilles Moby Dick (1851). Den internationellt uppmärksammade kinesisk-brittiska författaren och filmskaparen Xiaolu Guo borde dock vara den rätta. Kultförfattaren Ursula Le Guin har skrivit uppskattande om hennes A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers, och i hemlandet har hon utsetts till en av decenniets viktigaste litterära röster.

Call me Ishmaelle (Vintage, 2025) utspelar sig under samma historiska epok som Melvilles roman, och ligger nära originalet. Genom att redan i titeln använda sig av dess välkända öppningsfras – ”kalla mig Ismael” – vänder hon med feminiseringen av namnet på könsordningen. I Guos version är det den unga kvinnan Ishmaelle som beslutar sig för att lämna den brittiska kustby där hon vuxit upp. Genom att klä ut sig till man och ta sig namnet Ishmael korsar hon Atlanten och kastas in i en kedja av händelser som för henne ombord som valjägare på skeppet Nimrod. Under den halvgalna kaptenens ledning ska de leta upp den vita val som en gång tog hans ena ben.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 februari, 2026

Därför finns det inga palestinska astronauter

Larissa Sansours verk är en fantasi över en möjlig flykt bort. Bild: Larissa Sansour, ”A space exodus”, 2009.

En palestinsk månlandning, en tvåstatslösning i parallella dimensioner och olympiska spel i Gaza City. När Israels ockupationspolitik blir allt mer brutal, vänder sig den palestinska konsten till sci-fi för att föreställa sig det obegripliga.

En astronaut tar några stapplande steg ut på månens yta och placerar en flagga i det grå dammet. Scenen som spelas upp på den lilla tv-apparaten är välbekant – med undantag för en detalj. Det är inte USA:s flagga som sticks ned i det öde landskapet, utan den palestinska i grönt, rött, vitt och svart. 

Jag befinner mig i ett snötäckt Köpenhamn för att se den dansk-palestinska konstnären Larissa Sansours utställning These moments will disappear too på Charlottenborgs konsthall. Filmen med månlandningen, ”A space exodus”, inleder utställningen som rymmer ett flertal videoverk och några skulpturer. Förutom att imitera Neil Armstrongs lilla steg för människan, refererar kortfilmen vagt till soundtracket till science fiction-eposet 2001 – A space odyssey.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Fem svenskar som träffade Åkesson – och spred judehat

Foto: Johan Nilsson/TT, Roger Vikström/TT, Sören Andersson/Scanpix, Henrik Montgomery/TT, Jens Christian/Expressen/TT, Robert Eklund/ TT (montage).

Jimmie Åkesson hävdar att han aldrig stött på en svensk antisemit. Flamman granskar påståendet – och hittar minst fem som stått Åkesson nära och uttryckt hat mot judar.

”Jag har aldrig någonsin stött på en vanlig svensk som är antisemit.”

Det sade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Dagens Nyheter i januari, efter den konferens mot antisemitism i Israel där han var en av huvudtalarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Har rättvisa blivit en klassfråga?

Rättvisesymbolen moder Justitia utanför Stockholms tingsrätt. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Lagen är lika inför alla – men den praktiska tillgången till rättvisa är ojämnt fördelad. Det menar Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet. som pekar på flera reformer under 2000-talet. Är det svårare att få juridisk upprättelse om du är fattig?

Från stämningar till skadestånd – rättvisa kostar pengar. Mer pengar än vad en normal privatekonomi vanligtvis kan täcka, enligt juridikprofessorn Mårten Schultz. Han anser att förmögna människor och staten har större möjlighet att hävda sin rätt än andra.

Klyftorna har dessutom förstärkts det senaste decenniet. För tio år sedan höjdes till exempel ansökningsavgiften för att stämma någon i tingsrätten. För ett förenklat tvistemål, ett småmål, fördubblades avgiften från 450 till 900 kronor. Avgiften för vanliga tvistemål höjdes till 2 800 kronor. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 20 februari, 2026

Rebecca Gonzalez Leon: Solidaritet är inte en semester

Bensinbristen på Kuba börjar göra sig kännbar. Foto: Ramon Espinosa/AP.

USA:s blockad kväver Kuba, men det gör också diktaturen och den ekonomiska eliten. Att resa dit för att ”stötta” regeringen riskerar att legitimera dem som redan styr – medan folket betalar priset.

Förra veckan samlades jag och några andra för att läsa den postkoloniala tänkaren Frantz Fanons stridsskrift Jordens fördömda, där han finner ett släktskap mellan proletariatets kamp och det koloniala förtrycket. 

En av cirkeldeltagarna nämnde att han behövde gå tidigt för att hinna med ett plan till Kuba dagen därpå. Hela rummet sken upp av att höra att en kamrat snart skulle besöka det heliga landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 19 februari, 2026

EU granskar lågprisjätten Shein

Shein har länge kritiserats för inhumana arbetsförhållanden och uppmuntring av överkonsumtion. Foto: Aurelien Morissard /AP/TT

EU-kommissionen inleder en granskning av lågprisjätten Shein. Kommissionen kommer utreda försäljningen av bland annat barnliknande sexdockor och ”spelifieringen” av plattformen.

I tisdags meddelade Europeiska kommissionen i ett pressmeddelande att de inleder en formell utredning av den kinesiska modejätten Shein. Lågprisplattformen misstänks bryta mot delar av Digital Service Act, DSA, ett europeiskt regelverk för nätplattformar:

– Efter tre begäranden om information som kommissionen skickat till Shein misstänker kommissionen att Shein möjligtvis inte följer DSA, säger EU-kommissionens talesperson Thomas Regnier till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 19 februari, 2026

Nietzsche skulle ha föraktat flockmentaliteten hos Epsteins gäster

Foto: Wikipedia, AP (montage).

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag ska börja med ett erkännande: jag är ingen Nietzscheexpert. Mina kunskaper är begränsade och fragmentariska. Men det lilla jag kan räcker för att haja till över den kopplingen mellan hans filosofi och den typ av beteenden som framfördes i senaste numret. 

Nietzsche var i första hand en moralfilosof och kulturkritiker. Han analyserade hur våra värderingar uppstår, vilka funktioner de fyller och hur de kan verka både livsbejakande och livshämmande. När han kritiserade den traditionella moralen (särskilt den kristna) var det inte för att förespråka cynism eller brutalitet, utan för att han menade att vissa moraliska system byggde på skuld, självförnekelse och förnekande av mänsklig livskraft.

Detta är viktigt att hålla isär. Nietzsche avvisade inte värderingar som sådana. Tvärtom var han upptagen av hur nya, mer livsbejakande värden skulle kunna skapas. Hans berömda formulering ”bortom gott och ont” betyder inte att gott och ont upphör att existera, eller att allt därmed blir tillåtet. Den pekar snarare mot en filosofisk uppmaning: att undersöka moralens ursprung och inte okritiskt acceptera nedärvda normer. På detta sätt blev han också en viktig inspiration till den moderna normkritiken efter att den franska vänstern (Deleuze, Foucault mfl) intresserat sig för honom igen på 60- och 70-talen.

Att dra in hans tankegods som en legitimering av exploatering, maktmissbruk eller sexuella övergrepp mot tonåringar är därför i min mening fel.

Nietzsche har ofta blivit läst genom olika tiders ideologiska raster. Under första halvan av 1900-talet användes och missbrukades han för att ge intellektuell glans åt elitism, socialdarwinism och fascism. De flesta känner till idén om övermänniskan (Übermensch), som dock ofta missförstås. Hos Nietzsche är detta inte en privilegierad individ som står över lagar, regler eller andra människor. Det är ett ideal, en metafor för människans möjlighet till självövervinnelse, att inte fastna i flockmentalitet och passivitet. Övermänniskan representerar skapande, ansvarstagande och en radikal ärlighet inför sig själv.

Att dra in hans tankegods som en legitimering av exploatering, maktmissbruk eller sexuella övergrepp mot tonåringar är därför i min mening fel. Det förvandlar en existentiell och filosofisk idé till en psykologisk etikett för hänsynslöshet. Nietzsche kritiserade visserligen det han kallade ”slavmoral”, men han hyllade inte grymhet i banal mening. Snarare var han skeptisk till självbedrägeri, dekadens och makt som enbart söker njutning eller status. Att reducera Nietzsche till den ”farliga tänkaren” vars idéer kan utgöra något slags intellektuellt alibi för moraliskt förkastliga handlingar känns i dag både förenklad och historiskt daterad och säger mer om vår kulturella föreställning om Nietzsche än om Nietzsche själv.

Läs mer

Om man alls vill föra in Nietzsche i sammanhanget skulle man lika gärna kunna hävda motsatsen: att han sannolikt hade riktat sin kritik mot just de fenomen som artikeln beskriver: konformism, statusdyrkan och den psykologiska lockelsen i att tillhöra en utvald krets. Nietzsche var djupt misstänksam mot flockmentalitet och socialt självbedrägeri, även hos eliten.

Detta är ingen invändning mot att diskutera moral, makt och ansvar i relation till Epstein. Tvärtom är det viktiga och nödvändiga frågor. Men att koppla dessa direkt till Nietzsche kräver en större filosofisk precision än vad som framförts tidigare i denna tidning. Annars riskerar vi att reproducera en förenklad bild av både filosofin och de mekanismer vi försöker förstå.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 19 februari, 2026

För V är det mer okej att vara lobbyist än aktivist

Linda Snecker under en utfrågning om våld i nära relation i justitieutskottet 18 maj 2021. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Både Showan Shattak och Linda Snecker är högprofilerade medlemmar i Vänsterpartiet. Nu kan den ena uteslutas för sin aktivism – medan den andra får vara kvar trots sin lobbyism. Det kan kosta partiet väljare, skriver Cecilia Verdinelli.

Det enda oväntade i den långa intervjun med Linda Snecker i DN:s helgbilaga är att hon berättar att det faktiskt var hon som, efter tio år som riksdagsledamot för V, tog kontakt med PR-byrån Rud Pedersen i syfte att utverka en anställning åt sig själv, och inte tvärtom. 

Det är okaraktäristiskt, ödmjukt rentav, när det varit så lätt att låta omgivningen fortsätta tro att det var PR-byrån som friade. 

Resten av intervjun är som förväntad, strösslad med provokationer. Snecker inleder starkt med att berätta hur ”jätteskönt” det kändes att slippa demonstrera på 1 maj för att i stället spela golf med familjen. Hon svarar med en axelryckning på frågan om varför hon tar ut (delar av) riksdagens omställningsstöd trots en hög lön som public affairs director: ”Man kan tycka det är jättesniket och oetiskt. Men jag följer reglerna.” 

Inför valkampanjen som kommer behöver partiledningen vara väldigt medveten om att uteslutningar och frånvaron av uteslutningar är en form av kommunikation

Hon nästan gäspar åt frågan om det är okej att arbeta åt vapenföretag – det uppfattar hon som helt okontroversiellt. Hon har i tidigare intervjuer sagt ”Min demokratiska värnplikt är klar”, vilket antyder att planen hela tiden har varit att bygga det egna varumärket för att senare casha in. 

Intervjun avslutas karaktäristiskt: Snecker låter kungöra att hon skulle tacka ja om hon erbjuds ministerpost av Vänsterpartiet. 

Bara någon vecka före reportaget satt Snecker i SVT:s Politikbyrån och förklarade att det var ett stort misstag när partiet fällde Löfvens regering 2021. I samma program beskrev hon ohederligt de uteslutningskrav som riktades mot henne när hon blev lobbyist som klagomål från ”några socialdemokratiska män”.

Utesluten har hon fortfarande inte blivit, trots en ganska diger namnlista – från V-medlemmar – med det kravet, och trots att V har en tuff ton mot lobbyister och föreslagit olika röda linjer, exempelvis karens.

En som däremot skulle ha blivit utesluten – om det inte vore för att han glömt betala medlemsavgift – är Showan Shattak, kommunpolitiker i Malmö som fått veta att han inte är välkommen som medlem i partiet.

Shattak är en outtröttlig aktivist och antirasist från Malmö, som fortsatt vara aktiv trots att han 2014 var nära att dö efter ett uppmärksammat överfall från nazister på Möllevången. Han var arrangören bakom en manifestation år 2023 i Malmö, där man bildade en mänsklig kedja som ett värn runt stadens synagoga i en markering mot antisemitiska hot. 

Om någon över huvud taget kan sägas gjort en otacksam ”demokratisk värnplikt” är det han. 

Men inget av det spelade någon roll när han försvarade Rojavakommittéernas symboliska aktioner riktade mot ministrarna Johan Forssells och Benjamin Dousas bostäder. 

En fann ett blodigt dockhuvud utanför sin bostad, den andre en korg med Hitler-bemålade äpplen (ja, själva aktionslogiken kunde väl ha tjänat på att slipas till – kanske av en skicklig PR-konsult…) 

Syftet var att kritisera ministrarnas nojsande med den syriska regeringen, enligt den nya Tidörutinen där vem som helst kan få pengar i utbyte mot smidiga svenska utvisningar. Samtidigt har regeringen trappat upp våldet mot de kurdiska grupper som besegrade IS. Shattak gjorde sitt bästa för att prata om den politiska sakfrågan – Tidöregeringens stöd till styret i Syrien – snarare än om aktionen i sig, som han kort och gott beskrev som ”fyndig”. Det hjälpte inte. 

Läs mer

Jag vet inte om det rätta skulle vara att utesluta Snecker, och då jag inte är medlem i Vänsterpartiet är det strikt taget heller inte min sak. Visst är många av Sneckers provokationer mot vänstern harmlösa, nästan gulliga i sitt uppmärksamhetssökande (golf, läppstift och champagne störs väl ingen av), men andra är det inte. Att utmåla arbetet som riksdagsledamot som ett otacksamt underbetalt skitjobb samtidigt som man aspirerar på att få röster just från dem som i verkligheten har underbetalda skitjobb är oförlåtligt. 

Att som högavlönad plocka ut några extra tusenlappar i skattemedel because I’m worth it är sådant som sprids som en löpeld på sociala medier och som folk sent glömmer. Snecker kostar rimligen Vänsterpartiet potentiella väljare för varje oblygt medieframträdande hon gör. 

Inför valkampanjen som kommer behöver partiledningen vara väldigt medveten om att uteslutningar och frånvaron av uteslutningar är en form av kommunikation, oavsett om man vill det eller inte, mer kraftfull och betydelsebärande än hundra kampanj-Tiktoks. Väljarna har inga svårigheter att avläsa budskapet. 

Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 19 februari, 2026

Kan en kommun bli för liten?

Dorotea är Sveriges minsta kommun sett till antalet invånare. Foto: Stefan K Persson.

Med knappt 2 300 invånare är Dorotea Sveriges minsta kommun. Här hålls skolor, vård och föreningsliv i gång mot alla odds – medan ekonomin pressas till bristningsgränsen.

Skolan i Risbäck ligger på en höjd med utsikt över byn. En stadig träbyggnad i två våningar, som har stått där i snart 100 år. Den väl tilltagna skolgården saknar staket och bortanför den börjar skogen. I korridoren på bottenvåningen hänger elevernas ytterkläder bredvid teckningar, skolfoton och gamla skolplanscher. Längst bort ligger ett klassrum. Där sitter de nio barnen från byarna i den västra delen av kommunen.

– Vi har elever från förskolan till sjätte klass, men just i år har vi inga elever i fyran och sexan, berättar My Henriksson, skolans enda lärare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)