Den 16 oktober 2017 anordnas en EU-dag på Högskolan i Jönköping. Det är EU-kommissionens representation i Sverige som är på turné runt om i landet för att belysa EU-frågorna. Detta är mycket välkommet, menar debattörerna.
För oss som är EU-kritiker är detta ett mycket bra tillfälle att diskutera och utvärdera Sveriges 22-åriga medlemskap i unionen. Hur har vårt medlemskap i EU påverkat oss? När Sveriges ledande politiker på ja-sidan i början av 1990-talet argumenterade för att Sverige skulle gå med i EG/EU hade de ingen aning om hur allomfattande EU-medlemskapet skulle vara i det politiska styrandet av Sverige. Med varje nytt EU-fördrag har EU blivit mer och mer överstatligt styrt och lagt under sig politikområde efter politikområde, skapat nya EU-institutioner och startat nya utgiftsprogram. Senast har man skapat en utrikestjänst som syftar till att överta medlemsländernas utrikespolitik där EU-parlamentet ska ha en enda gemensam plats i FN. Det har inte fastslagits någon gräns för hur mycket EU ska ta över från samtliga medlemsländer.
Dagens EU styr över vår juridik, det vill säga vi har avsagt oss miljöpolitiken, gränskontroller, djurskydd, arbetstider, offentlighetsprincipen, med mera. Vad är det som har blivit så mycket bättre sedan 1994 då Ja-sidan på grund av ekonomiska resurser lyckades föra in Sverige i en nu krackelerande EU-union. Det finns all anledning för oss på vänsterkanten som ser den svenska modellen hotas – och de borgare som inte vill se en ökad byråkrati eller ökade utgifter – att tillsammans motsätta oss den nuvarande överstatliga utvecklingen av EU-systemet.
Sverige har med en självständig penningpolitik visat att vi kan skydda medborgarna bättre ekonomiskt och kan tackla omvärldens kriser
En av deltagarna som medverkar på EU-dagen är Birgitta Olsson (L) som inför EMU-omröstningen 2003 sade att om Sverige inte gick med i euron skulle det bli katastrof för landet. I själva verket blev det katastrof för andra euroländer som Grekland, Spanien och Irland. Samtidigt har Sverige med en självständig penningpolitik visat att vi kan skydda medborgarna bättre ekonomiskt sett och kan tackla omvärldens kriser.
Svenska politiker trodde de skulle komma som stålmän till Bryssel. Exempelvis blev Carl Bildt aldrig EU-kommissionär och Allan Larsson (S) som skulle sätta Europa i arbete fick år 2000 sparken av den socialistiska EU-kommissionären Anna Diamantopoulou. Dessa två herrar har nog klarat sig ändå. Det är värre för de löntagare som genom Lavaldomen i EU-domstolen fått klart för sig att EU inte är till för våra arbetare. Att ta in byggnadsarbetare och lastbilschaufförer från EU:s låglöneländer, vilka under påvra förhållanden och lägre löner utför arbete under gällande avtal innebär ett ”race to the bottom” för många yrken.
Det kommer att bli en intressant EU-dag i Jönköping. Där bör det diskuteras, precis som Storbritannien gjort, vad har EU bidragit med och levererat? Om inte så kanske det är dags för ett Svexit? Att få tillbaka ett Sverige som styrs av egen riksdag och som kan råda över sin egen arbetsmarknad och politik. Att självständigt kunna göra affärer med hela världen på egna villkor utan att vara knutna till TTIP- och CETA-avtal som kan bli mycket farliga för Sverige och vårt välbefinnande.
