Det var under en demonstration vid en avspärrad väg strax väster om Nablus som den svenska ISM-aktivisten Anna träffades i huvudet av en gummiklädd stålkula.
Demonstrationen vid vägspärren äger rum varje fredag som en symbolisk protest. Anna berättar att de israeliska militärerna började skjuta skarpa skott, gummikulor, samt sätta in tårgas och chockgranater redan när människor började samlas.
– Så har det varit de senaste veckorna. De skjuter innan demonstrationen ens börjat.
Flera palestinier blir skjutna av gummikulor. En israelisk journalist får kameran sönderskjuten. När Anna blev skjuten hade läget börjat lugna ned sig och demonstrationen var på väg att ta slut.
– Jag skulle just skriva ett sms om att allt var bra med mig och att vi var på väg hem. Då hörde vi hur det small till som metall mot metall.
Några började leta efter kulan för att se vad det var för ammunition. Anna fortsatte efter en stund att skriva sitt sms. Då träffades hon i huvudet av en gummiklädd kula.
– Jag såg exakt vem det var som sköt. Det var inte så att han skulle sikta på någon annan eller att jag sprang omkring och hamnade i skottelden. Jag stod helt still och blev skjuten.
Anna hade tur. Kulan gick inte genom skallbenet och trots att hon blödde mycket kunde hon lämna sjukhuset redan efter någon timme. Men gummiklädda kulor kan vara dödliga. En av dem som också blev skjuten vid samma demonstration var en nittonårig palestinier. Han träffades i benet och i huvudet från närmare håll. Han befinner sig i dag under arrest på ett israeliskt sjukhus. Tillståndet för honom är i skrivande stund fortfarande kritiskt.
– Gummikulor trasar sönder när de träffar. Om man blir skjuten i till exempel benet med skarp ammunition går ofta kulan rakt igenom. Men gummiklädda stålkulor stannar kvar och orsakar större skador. Hade jag vänt på huvudet lite och tittat upp hade jag varit blind i dag.

Kvar i Palestina

Anna är just nu kvar i Palestina. Hon avråder ingen från att åka till Palestina som aktivist, tvärtom:
– Jag känner att det är viktigt att vara här. Som internationella aktivister kan vi göra skillnad. Uppenbarligen drar sig inte israeliska soldater för att använda våld mot oss, men vi kan dokumentera de dagliga vidrigheter som pågår här. Det som jag var med om var egentligen en liten skitgrej jämfört med hur folk lider här.
När Flamman når henne är hon på en annan demonstration för att hedra palestinier som sitter fängslade. Hon hoppas gummikulan som träffade henne kan öppna ögonen på fler för palestiniernas situation. Det som hände henne hör till vanligheterna i många områden i Palestina, men, säger hon, uppmärksammas först när en utländsk aktivist drabbas.
– I Gaza där ISM också har ett team blir de beskjutna varje dag när de går ut med bönderna för att bruka marken. På vissa håll används tårgas och gummikulor på barn i fem-sex-årsåldern när de går till skolan.
Ändå tycker hon inte det fysiska våldet är det värsta, utan det ständiga förtryck som palestinier utsätts för varje dag.
– Det är de lagar som gör att palestinier inte har rätt till någonting. De kan inte bygga hus för palestinier får inte bygglov, de kan inte åka på vilka vägar de vill, de kan inte skörda sin egen jord.
Nyligen var hon hos en familj som fått en demoleringsorder på sitt hus.

Viktigt att agera

Hon framhåller också att det är viktigt att omvärlden reagerar på det som händer i Palestina och uppmanar alla att använda sig av den makt man har genom att till exempel bojkotta israeliska varor.
– Den ekonomiska makten spelar roll. Om folk inte köper israeliska frukter och gör en grej av det; klagar, bråkar och vägrar att åka till Israel på semester så märks det.

Fotnot: Eftersom Anna fortfarande är kvar i Palestina vill hon inte framträda med efternamn.