Vad ska vi ha politiska partier till? Handlar det om att stå för en viss syn på samhället, en viss ideologi, utifrån vilken man på bästa sätt försöker ta ställning i olika sakfrågor? Eller ska man snarare se partierna som varor man bjuder ut till försäljning på väljarmarknaden, en försäljningsverksamhet i syfte att hitta så många köpare som möjligt? Tyvärr har under de senaste årtiondena – parallellt med att den förhärskande nyliberala agendan alltmer har begränsat politikens möjligheter att styra samhällsutvecklingen – den senare uppfattningen brett ut sig. Inte minst märks det inom socialdemokratin. När Ingvar Carlsson och Mona Sahlin förlorade valet 1991 gick de ut med en stort upplagd debattartikel om att Socialdemokraterna måste ändra sin politik, eftersom folket inte röstade på dem. Och samma sak upprepade Mona Sahlin i sitt avskedstal efter valförlusten 2010: eftersom folk vill ha jobbskatteavdrag och rutavdrag så ska partiet också vara för det. Frågan blir då vad man ska med ett socialdemokratiskt parti till om det driver samma politik som de borgerliga partierna.

När man läser Staffan Norbergs insändare får man ett intryck av att han vill att också Vänsterpartiet följer det här receptet, att vi ”blir mer lyssnande” efter vad folket vill rösta på – och ändrar vår politik därefter. Men som vi ser det bör utgångspunkten vara en helt annan: att upplysa, informera och övertyga folket om att partiets politik är bra och därför värd att rösta på. Vänsterpartiets ställningstaganden bör grundas i ideologisk analys, inte i opinionsundersökningar, annars kan också vi snart fråga oss själva vad vi ska med partiet till.
Norberg tar upp flera olika frågor, såväl ideologiskt viktiga som mer tillfälliga, så det är viktigt att påpeka att det vi vill diskutera är principen och att vi inte vänder oss mot att partiet prioriterar bland sina ställningstaganden, särskilt i en valrörelse. Givetvis bör vi också vara taktiska och betona sådant som kan ge extra röster, liksom vi bör passa på när debattklimatet gynnar oss i en viss fråga. Men det är något helt annat än att ”göra ett antal självkritiska förändringar”. Särskilt när självkritiken kommer av att andra inte tycker som vi. Politik är att tycka något som någon annan tycker är fel och att ha goda argument, så man kan övertyga andra om att man själv har rätt.
Vi hoppas att Vänsterpartiet fortsätter stå fast vid sin ideologi och därmed också vid sitt existensberättigande.