Debatten om hedersproblematik har gått varm inom vänstern i många år. När riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh  nyligen råkade dela ett rasistiskt filmklipp utlöste det en debattstorm – där inte bara själva filmen och efterspelet där Kakabaveh fick ta time out från utåtriktat arbete – utan även de olika åsikterna om hedersvåld hamnade i fokus. Flamman har intervjuat två forskare som studerat hedersproblematik.
– Generellt tycker jag att vi upplever ett polariserat tankesätt, säger Mehrdad Darvishpour, fil. dr. i sociologi, docent i socialt arbete och genus- och etnicitetsforskare vid Mälardalens högskola, som bland annat gjort flera utredningar om hedersproblematik, invandrade kvinnor och män och jämställdhet åt regeringen.
När det gäller hedersproblematik finns å ena sidan, enligt Mehrdad Darvishpour, en mer eller mindre rasistisk diskurs som bygger på ett ”vi och dem”-tänkande, där ”de andra” är problemet och så kallad västerländsk kultur lösningen. Å andra sidan finns vad Darvishpour betecknar som ”den naiva feminismen” där man av oro för rasism nonchalerar den extra utsatthet som många flickor och kvinnor befinner sig i.
– Radikalfeministerna har flera poänger. Våld är inte en kulturell fråga, utan främst en könsmaktsfråga.
– Men vad jag vänder mig emot är att man inte tar hänsyn till att alla undersökningar visar att även andra dimensioner, som klass, etnicitet, ålder, sexuell läggning och funktionsförmåga påverkar yttringar och risken för utsatthet för våld.
Mehrdad Darvishpour vill föra fram en tredje ståndpunkt med ett intersektionellt perspektiv. Han tycker det är viktigt att vi även ser att rasism och diskriminering bidrar till hedersförtryck. Det handlar inte om att vara ”politiskt korrekt”, säger han, utan om att se vilka strukturer som bidrar till förtryck.
– Diskriminering förstärker patriarkala attityder. Diskriminering kan leda till att  många unga män och även en del unga kvinnor drar sig tillbaka till patriarkala tankesätt.

Farligt med kulturalisering

Mehrdad Darvishpour poängterar att han tar avstånd från en kulturalisering av hedersproblematik. Han menar att man då missar andra faktorer. Till exempel visar hans egen forskning att framför allt män i många fall var mer sekulariserade i sina hemländer och i Sverige blev blev mer konservativa och religiösa.
– Många av barnen som växer upp här blir mer patriarkala, nostalgiska och till och med extremister. Hur sjutton är det möjligt?
Han är själv vän med Amineh Kakabaveh och understryker att han tycker att hon har gjort ett väldigt bra jobb med att lyfta hedersproblematik.
– Men jag har alltid varnat henne för att man ska inte göra en kulturalisering av frågan. Dessutom ska man akta sig att vid kritik mot islamisk fundamentalism inte hamna i islamofobiskt tänkande.
Själv vill han se ett tydligare antidiskrimineringsperspektiv, där samhället aktivt arbetar mot all form av diskriminering.
– Vi kan inte bakom namnet att vi ska kämpa mot diskriminering av ett slag, nonchalera ett annat.

Prata om våldet

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, som forskat mycket kring bland annat etnicitet och genus betonar också vikten att se på hedersproblematik ur ett intersektionellt perspektiv.
– Jag tror att vänsterns problematik är att man inte kan hålla två tankar samtidigt, säger hon.
Hon menar att man både måste se patriarkala strukturer och hur strukturell rasism inverkar på hedersproblematik.
– Vi måste erkänna vad rasismen gör med det här problemet. Antingen skapar det kulturrelativism där många tänker ”det är deras kultur och vi ska inte blanda oss i för då är vi rasister” eller så skapar det fördomar där man drar alla över en kam.
– Det finns ett jättestort problem i hur man ser på det som antingen eller. Antingen så är man rasist om man pratar om det eller så hamnar man i att prata om kultur. Jag tycker man måste prata om våldet och den erfarenhet som utsatta kvinnor och unga flickor har.