Den franska vänstern verkar svag och splittrad. Finns det något hopp inför detta val?
– Hoppet för vänstern är väldigt litet i detta val. Det har två orsaker: den första orsaken har att göra med återkomsten av identitära teman kopplade till terrorhotet och de många debatter om laïciteten (grundlagsfäst sekularism) som har rasat i Frankrike den senaste tiden. Dessa debatter är uteslutande fokuserade på frågan om islam vilket har ökat rädslan hos en stor del av den franska befolkningen för en identitetsförlust. Höger- och extremhögerpartierna framstår i väljarkårens ögon som de mest legitima i dessa frågor. De sociala och ekonomiska frågorna hamnar tyvärr i bakgrunden.
– Den andra orsaken har att göra med besvikelsen hos vänsterväljare över François Hollandes och hans premiärminister Manuel Valls politik. Flera lagar till företagens fördel, och framförallt El Khomri-lagen (uppluckring av arbetsrätten), som inte fanns i François Hollandes program har gjort en stor del av vänsterväljarna modfällda. Många väljare har förstått att den så kallade ”regeringsdugliga” vänstern (Socialistpartiet PS) helt har konverterat till frihandelns och avregleringens religion.

Vilka är de största skillnaderna mellan Benoît Hamon och Jean-Luc Mélenchon?
– De två kandidaterna är eniga i motståndet mot El Khomri-lagen, en omläggning av energipolitiken och löftet om att instifta en sjätte republik. Den största gemensamma nämnaren är viljan att omförhandla EU-fördragen. Benoît Hamon vill införa ett parlament för eurozonen men hur det ska gå till är inte klart. Jean-Luc Mélenchon vill däremot att Frankrike lämnar EU om omförhandlingen misslyckas.
– Sedan är synen på arbete olika. Benoît Hamon tror att arbeten gradvis kommer att försvinna och vill införa en universell basinkomst för att hantera det. Det är ett förslag som debatteras häftigt inom den franska vänstern. Till exempel försäkrar Socialistpartiet att de är socialdemokrater, men det är en socialdemokrati i Gerhard Schröders och Tony Blairs mening. Det handlar om att i marginalen reparera de skador som marknaden medför. Det är väldigt annorlunda från den socialdemokratiska modellen i Skandinavien som går ut på att befria individen från marknadens nycker genom riktade och generösa välfärdsåtgärder. Den modellen skiljer sig kraftigt från en universell basinkomst på 700 euro i månaden som bara skulle innebära en minimal säkerhet för individer som drabbas av en allt högre instabilitet i arbetslivet.
– Jean-Luc Mélenchon föredrar att tala om delning av arbetstiden och skapandet av hållbara och kvalitativa jobb i en grön ekonomi, finansierad av en investeringsplan på nästan 100 miljarder euro över fem år.

Aurelien Beleau är doktor i ekonomi
och skribent på Le Comptoir.

Varför har ingen allians byggts mellan Mélenchon och Hamon inför den första valomgången?
– Det var en bra idé från början, till och med nödvändig. Men tyvärr tycker ingen av dem att han borde dra sig tillbaka. Benoît Hamon blev ”krönt” av sin stora seger i socialisternas primärval och positionerar sig nu som den kandidat som utsetts av hela kåren av vänsterväljare. Tyvärr förblir han dock för många Socialistpartiets kandidat och alltså den som hör till regeringen som har ”förrått” en stor del av väljarna. Man kan för övrigt se hur isolerad han är i sitt eget parti som tycker att han är för ”radikal”. Manuel Valls anhängare döljer knappt sin vilja att ansluta sig till Emmanuel Macron efter första valomgången. Den förre premiärministern ser ut att vilja bli premiärminister igen ifall Emmanuel Macron vinner. En skilsmässa inom Socialistpartiet verkar därför oundviklig inom de kommande månaderna.
– För Jean-Luc Mélenchon gör det stabila stödet kring 12 procent att han måste respektera sina väljare och inte ingå i en enbart politisk allians. Mot den bakgrunden vore ett närmande till Benoît Hamon enbart möjligt med starka garantier vad gäller det politiska programmet. Utöver skillnaderna i synen på Europa och arbetet finns det också en skillnad i synen på internationella frågor eftersom Mélenchon vill lämna Nato och USA:s dominans, medan Hamon vill stanna.
– Mot den här bakgrunden är en allians helt enkelt omöjlig med ett Socialistparti som i parlamentsvalet (strax efter presidentvalet) kommer att stödja Manuel Valls och Myriam El Khomri och hela den klick som de till vänster om vänstern avskyr. Den enda möjliga lösningen skulle ha varit att Benoît Hamon kapar banden till Socialistpartiet. Men det skulle innebära att han riskerar att inte kunna ta kontroll över partiet under nästa kongress.

Vilka är de andra vänsteralternativen och varför har de inte anslutit sig till Mélenchon?
– Extremvänstern representeras av Natalie Arthaud från Lutte Ouvrière och Phillipe Poutou från NPA. De söker egentligen inte att regera inom den franska republikens ramar såsom den ser ut idag. För dem är Jean-Luc Mélenchon en kandidat som tillhör ”systemet” eftersom han satt i Lionel Jospins regering (under Jaques Chiracs första regeringsperiod) mellan 1997 och 2002.

I dagsläget ser Emmanuel Macron ut att ha störst chans att vinna. Hur ser hans program och ideologi ut?
– Emmanuel Macrons program har länge varit något man skämtat om eftersom det inte existerar! I slutändan bygger det till 40 procent på François Hollandes program och resten är ett hopkok av förslag utan någon större påverkan på verkligheten. Hans framgång bygger på hans förmåga att representera status quo för dem som inte lider av globaliseringen och den avreglerade ekonomin. Ideologiskt kan han tilltala mittenväljare eftersom han är öppen för sociala frågor. Han är en fransk Trudeau (Kanadas premiärminister) som representerar globaliseringens ”coola” sida.
– Men Macron är uttryckligen en liberal som även lockar många högerväljare. Han hävdar att välstånd enbart skapas av företagen. Av denna anledning vill han sänka de sociala avgifterna för att minska arbetskostnaden, sänka kapitalskatten och avreglera delar av finanssektorn. Han är också liberal så till vida att han föredrar att ställa individen i samhällets centrum i stället för gruppen. Det uttrycks i hans fascination för digitala entreprenörer och nya digitala plattformar. Den här sektorn skapar monopol och välstånd utan arbetare, vilket gör det möjligt för företagen att inte ta ansvar för de sociala konsekvenserna av deras verksamhet och undfly den nationella solidariteten genom att inte betala någon skatt.

Du skriver för tidningen Le Comptoir. Hur råder ni vänsterväljare att rösta i valet?
– Le Comptoir är framförallt en tidning som söker bidra till reflektionen över socialismens ursprung och tolka nyhetsflödet ur det perspektivet, inte att bedriva politik. Dessutom utgår din fråga ifrån att tärningen redan är kastad i presidentvalet. Jag tillåter mig därför att påminna om att i mars 2002, alltså två månader innan Jean-Marie Le Pen nådde den andra valomgången, hade denne knappt 8 procent i väljarstöd enligt mätningarna. Låt oss därför överlåta åt väljarna att få opinionsmätningarna att ljuga och rösta i enlighet med sina ideal och inte utifrån politisk kalkyl.