Den 14 juli köpte Alexander Ernstberger en silverfärgad Porsche för en miljon.

En dryg vecka senare, den 22 juli, faller domen från hovrätten i det uppmärksammade målet om Ernstbergers pensionsbolag Allra: fängelse och skadestånd på 170 miljoner kronor, exklusive ränta på 120 miljoner kronor för honom och tre andra tidigare chefer.

Det är en helt annan dom än den tingsrätten förkunnade förra året, där de fyra åtalade friades på samtliga punkter.

– Jag anser att hovrätten har gjort en helt korrekt bedömning, domen är väl argumenterad och väl underbyggd. När tingsrätten gjorde sin bedömning blev jag både inte förvånad, för att de som vanligt går fria, och förvånad, för att det var så starkt material, säger Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Historien bakom Allramålet började när Alexander Ernstberger och David Persson Rothman starade det företag som då hette Svensk Fondservice, SFS, 2008. Företaget kritiserades redan tidigt för en svajig affärsidé inom premiepensionssystemet som grundade sig på telefonförsäljning.

Svensk Fondservice band alltså upp privatpersoners pengar efter muntliga avtal över telefon och gav dem rådgivning kring placering av deras premiepensioner mot en avgift. Lyckades man som anställd på SFS teckna in en hel familj under ett enda samtal kunde man vinna en flaska champagne.

Och visst gick det framåt. Bara ett par år senare hade SFS 50 000 anslutna kunder och förvaltade deras fem miljarder kronor. När Konsumentombudsmannen skickade ett förbudsföreläggande till bolaget för att ha fakturerat personer som inte ansett sig ha ingått avtal bytte de namn till Allra, och telefonförsäljningen upphörde.

Vid ungefär samma tidpunkt började istället mjölkningen av pensionsspararnas pengar. Genom handel med värdepapper och aktier till rejäla överpris mellan Allra och mäklarföretaget Oak Capital flyttades hundratals miljoner från pensionsspararna.

Liknande affärer fortsatte att genomföras fram till 2016.

2017 blev Allra utkastade ur premiepensionssystemet och polisanmälda för de oegentligheter som genom en granskning i Svenska Dagbladet kommit upp till ytan. Det visade sig att Allras fonder gick långt sämre än vad som borde vara rimligt med tanke på att bolaget sade sig maximera avkastningen på sin aktiva förvaltning.

Allra anklagades också för att ha lejt en konsult som utsatte skribenter som granskade Allramålet och vittnen i rättegången för dataintrång. Konsulten dömdes senare i tingsrätten för just dataintrång och identitetskapning.

Men när tingsrätten 2020 meddelade sin dom i det mål som gällde de fyra företagsledarna så var den alltså av det friande slaget. Anledningen, menade rätten, var att den provisionsintäkt på 40 procent som mellanhanden Oak Capital tillgodogjorde sig i värdepappersförsäljningen med Allra var skälig, eftersom åklagaren inte kunde bevisa motsatsen.

Janne Flyghed tror att komplexiteten i ekonomisk brottslighet gör att sådana mål mer sällan resulterar i fällande domar.

– Det är mer komplicerat än om en snubbe gör ett bankrån. Då har man andra typer av bevis och belägg, det blir för de flesta enklare att begripa. Sedan så kan det också handla om vilken typ av personer det rör sig om. Det här är vältaliga personer med bra advokater. Men i det här fallet hjälpte det inte, säger han.

I hovrätten kunde flera experter inom området peka ut att en rimlig avgift oftast ligger på runt en procent. Samtliga fyra åtalade dömdes till stränga straff, åtminstone för att vara ekobrott.

Kort efter att domen meddelades i förra veckan meddelade de åtalade att de kommer att överklaga till Högsta domstolen.

– Det är ovanligt att det blir så hårda straff. Förhoppningsvis får det denna typ av kriminella att dra åt sig öronen. För det vi vet är att den här typen av personer är mer straffkänsliga än till exempel de som skjuter i förorten. Där fungerar det inte med hårdare straff, det behövs andra åtgärder. Men de här straffen ligger i paritet med brotten, där man blåst pensionssparare på hundratals miljoner, säger Janne Flyghed.

Han menar att det generellt sett är lättare att straffa dem som anses vara traditionella brottslingar hårt.

– Det här drabbar ju jättemånga pensionssparare, men det syns inte på samma sätt som annan brottslighet. Det brukar talas om offerlösa brott, men det är det inte, det drabbar alla. Ser man till samhällsskada innebär Allramålet grov organiserad brottslighet som är väl genomtänkt. Och det är bara toppen av isberget.

Janne Flyghed poängterar att en dom som denna också är en viktig framgång för Ekobrottsmyndigheten och åklagarna, och att det faktiskt kan förändra något framöver.

– Förutsatt att den står sig och vinner laga kraft. Det visar att det lönar sig att lägga energi på den här typen av fall, säger han.

Efter en översyn av systemet har reglerna kring PPM skärpts, fler kontroller införts och nu föreslås ett nytt upphandlat fondtorg för att förhindra oseriösa aktörer. Allramålet tycks ha synliggjort hur svårt staten har att såväl övervaka finansmarknaden som att bestraffa ekonomisk brottslighet när transaktionerna blir allt snabbare och pengar rör sig mellan det svenska välfärdssystemet och små soliga länder och skatteparadis.

Det pensionssystem som Göran Perssons regering lade grunden till i slutet av 90-talet öppnade för det som utomlands kom att kallas ”the Swedish experiment”. Ett pensionsspararsystem med låga krav på fondtorgets aktörer och utan vidare kvalitetskontroll som möjliggjorde för bolag som Allra att tjäna stora summor på folks pensionssparande.

– Det är ingen raketforskning. När man väl börjar sälja ut välfärdsinrättningar billigt så är det klart att folk kommer in och försöker göra pengar på det, säger Janne Flyghed.