– Han sitter och skrattar åt oss, rakt upp och ned, och säger ”jag har rätt”. Hans advokat säger precis samma sak: ”Vi kommer fortsätta på samma sätt, och alla kommer anlita oss.” Jag är rädd för att det kommer bli precis så. Men han har fortfarande fel.

Misstankarna om att 1,1 miljard svenska skattekronor kan ha fallit mellan stolarna – enbart i slovakiska bolag, under året 2022 – är bara ett exempel på vilka ”enorma” summor han ser försvinna ur branschen. Ekobrottsmyndigheten menade förra året att organiserad arbetslivskriminalitet, som beräknas omsätta 26 miljarder om året, är ”betydligt mer vinstbringande än narkotikahandel”.

– Jag är ju en sådan där kille som gillar välfärd, konstaterar Jari Viitakangas.

– Jag vill ha vård om jag blir sjuk, ett äldreboende när jag blir gammal, att mina barn ska ha det bra. Att vägarna ska vara bra.

Det mesta av det senaste årets huvudvärk har förärats litauiska Global Scaffolders UAB – ett bolag som fackförbundet nu stämmer på över 100 miljoner kronor, för omfattande kollektivavtalsbrott. 

Företaget har sitt säte i Litauen, och uppger sig jobba i hela Skandinavien. Enligt Byggnads stämning har man dock enbart verkat i Sverige, med som mest runt 300 litauiska gästarbetare samtidigt. Bolaget har systematiskt registrerat vanliga 40-timmarsveckor trots att anställda jobbat 10-timmarsdagar sex dagar i veckan, inte betalat ut övertid, helglön och andra ersättningar, och bara redovisat ”en bråkdel” av sin skatt.

– De här litauiska arbetarna borde haft ungefär dubbelt så mycket mer betalt än vad de fått ut, menar Jari Viitakangas (bilden).

– Men det är ju det att killarna är nöjda. De får jobba 60–70 timmar i veckan, och då tjänar de ungefär dubbelt så mycket som de hade gjort i hemlandet. Jobbar de si och så många veckor på ett år kan de bygga hus i hemlandet utan att ta lån.

Enligt utredaren börjar hela historien med ett annat kritiserat ställningsbolag – ironiskt nog vid namn No Problems. Företaget bytte namn 2018 efter att Skatteverket krävde dem på 3,2 miljoner kronor, då man hade undanhållit lön från polska arbetare. Dessutom var de den gemensamma nämnaren bakom en rad ställningsras, i fem olika städer på kort tid.

Jari Viitakangas beskriver en ställningsbransch som först sluter upp, i irritation mot en ny oseriös aktör – men som sedan ”fortsatte i samma spår med att dumpa priserna”. Som ny herre på täppan svepte Global Scaffolders vd Aurimas Jocaitis in på den svenska marknaden, och lämnade sina tidigare jaktmarker i Norge, där reglerna för transparens och redovisning just börjat skärpas till.

De här litauiska arbetarna borde haft ungefär dubbelt så mycket mer betalt än vad de fått ut.

– Vi har hittat andra företag som har större fel än Global Scaffolders, men där vi ändå hittat en lösning, ett sätt att göra rätt på, säger Jari Viitakangas till Flamman.

– Aurimas är inte intresserad av det. Han vill fortsätta, det här är hans sätt att tjäna pengar.

Sedan etableringen i Sverige har Global Scaffolders stålramar hållit upp några av landets största industrier och byggprojekt – från Northvolt och Piteå pappersbruk till Stockholms Förbifart och Göteborgs Västlänk, samt både Oskarshamns och Ringhals kärnkraftverk. På stålverksbygget Stegra i Boden hade de som mest 192 man, i dag lite över 100, berättar Byggnads utredare. Även Preemraffs oljeraffinaderi i Lysekil nämns, där myndigheter nyligen gjorde razzia och omhändertog 36 personer, som jobbat utan arbetstillstånd under ”uppenbart orimliga villkor”. Flera underentreprenörer utreds nu för människoexploatering, varav en ska vara ett litauiskt bolag, men förundersökningssekretess gör att Flamman inte har kunnat bekräfta om Global Scaffolders är en av dem.

– Små, seriösa aktörer är skitsura på storbolagen, som tar in tusentals utländska ställningsmontörer som jobbar häcken av sig 295 timmar i månaden, säger Jari Viitakangas och radar upp minst sex av branschens största drakar.

– Om du ska gå upp på en ställning så vet du att den är byggd av fyra killar som har jobbat minst sex dagar i veckan, tolv timmar per dag. De kommer göra misstag. De kommer glömma att skruva i skruvarna så att hissar rasar. De kommer glömma att göra infästningar så att ställningarna rasar. Det blir farligt, för alla yrkesgrupper.

Mattias Dahlgren (bilden), chef på företaget Tekniska Byggnadsställningar i Göteborg, anlitade också Global Scaffolders ”en liten stund” – men anade snabbt oråd.

– Många utländska företag har ju öppet sagt till mig att de sysslar med bemanning, och bara klär det som en entreprenad. Det är det som gör att de kommer undan med skatt, och kan köra på med hemlandets regelverk i mångt och mycket enligt utstationeringsdirektivet, förklarar han.

– Men Global sade ju sig vara bemanning. Sedan förstod jag att de jobbade för ett annat företag i stan, och att det inte var bemanning där. Då kändes det inte som att man hade en gedigen vilja att saker ska gå rätt till.

I dag anlitar Mattias Dahlgren bara ett enda utländskt ställningsbolag, som han känner lever upp till kraven. Han är besviken på ett helt system – på naiva och kortsiktiga byggföretag, facket som fortsätter skriva kollektivavtal med bolag som Global Scaffolders, glappande regelverk, och ”skygglappar och chockerande flathet” från svenska myndigheters håll.

– Själva ställningarna tror jag egentligen inte att de bygger sämre än våra killar. Däremot riskerar det att haverera med språket ibland, och många är mer motiverade av pengarna än yrket. Aurimas bryr sig inte ett rött lingon om någon svensk modell, det låter bara bra när han säger det, säger ställnings-vd:n.

– Jag ser också hur man struntar i att anmäla fusk och fel, om man kanske glömmer någonting nere i ett turbinblad eller tätskikt börjar läcka. Hur lätt är det inte att bara hålla tyst, om du ändå inte är härifrån?

Jari Viitakangas lovar att han ”inte är så uppgiven som han låter”. Men säger att det är svårt att hålla god min när branschen inte verkar intresserad av att lyssna.

– Jag kan känna mig smutsig av att hålla på med det här. Jag har ju suttit med flera bolag där vi ena stunden tar i hand, sitter och ska göra ordning, och sedan ser man hur de dagen tar in samma jävla skit, suckar han.

– Jag köper om de tar in någon annan skit, vi kan ta den diskussionen då. Men här har vi svart på vitt. Jag kan visa upp alla papper, och då tycker jag det är sorgligt. 

När Flamman försöker ringa Aurimas Jocaitis svarar en sekreterare för Global Scaffolders båda gångerna, och säger att vd:n sitter i ett möte. En vecka senare går han att nå, och har då släppt ett offentligt uttalande.

I det skriver vd:n bland annat att ställningsarbetare från och med nu får ”frukost på färjan”, att Litauen lärt sig mycket av svensk offentlighetsprincip, och att han respekterar nordiska fackföreningars ”kulturella och sociala roll”:

”Att dessa diskussioner med facket förts i det offentliga rummet har tyvärr redan fungerat som en fällande dom: vi har redan förlorat kunder, projekt och 80 jobb. […] Jag intygar, liksom mina kollegor gjort i anonyma undersökningar, att vi är ett rättvist, pålitligt och pliktskyldigt företag, som investerar i anställda, betalar generöst och sköter skatter i tid.”

”Jag började min karriär som kvalificerad ställningsbyggare i Skandinavien för nästan 20 år sedan, så jag förstår både komplexiteten och ansvaret i detta arbete på djupet, och likaså de anställdas behov. De kan inte ignoreras, särskilt inte då det finns en brist på kvalificerade ställare på marknaden.”

Både Jari Viitakangas och Mattias Dahlgren är överens om hur mycket de tror att fackets stämning på 100 miljoner kommer påverka den litauiska ställningskungen:

– Ingenting, tyvärr. Det har hänt flera gånger förut. De bara går i konkurs, och så skaffar de nya kontrakt. De kommer inte betala ett öre så länge beställarna i Sverige fortsätter handla in på lägsta timpeng, säger Mattias Dahlgren.

– Han kommer snart presentera ett nytt upplägg för de svenska entreprenörerna, kanske inte ens byta namn på bolaget. Och jag tror att de kommer fortsätta köpa, säger Jari Viitakangas.

– Han är så pass billig att världens största ställningsföretag använder honom. De anlitar i sin tur någon annan tredje part med säkerhetsansvar, som inte kommer kunna hitta de här felen vi hittat. 

I dag jobbar åtta personer från Global Scaffolders åt en underleverantör till Trafikverket i Göteborg, med skattepengar i lön, trots att Jari Viitakangas själv informerade upphandlaren om att ”vi inom kort kommer stämma det här skitföretaget”. 

– De försöker inte ens, och jag tycker de borde skämmas.

Uppdaterad med kommentarer från Global Scaffolders vd Aurimas Jocaitis.