En tillverkare av färdigmat lanserade under juni – Pridemånaden i USA – en klassisk BLT-macka, uppkallad efter de tre huvudingredienserna bacon, sallad (lettuce) och tomat, med den extra ingrediensen  guacamole. Resultatet: en LGBT-macka.

Prideveckorna världen över är onekligen en tid av entreprenöriell uppfinningsrikedom.

Årets allra starkaste kort står nog Trump-administrationen för. På preisdentskapets officiella hemsida säljs den ikoniska “Make America great again”-kepsen med regnbågsfärgad text. “Visa ditt stöd för HBTQ-rörelsen och den 45:e presidenten med denna exklusiva huvudbodnad” står det i produktbeskrivningen. 35 dollar.

Att Donald Trump vill förbjuda transpersoner från att göra militärtjänstgöring och dessutom vägrat erkänna att något sådan som en Pridemånad ens existerar nämns inte.

Att Moderaterna valde att lansera en kampanj för surrogatmödraskap i samband med Prideveckan i Stockholm måste ses i samma ljus. M, som historiskt sett konsekvent motarbetat HBTQ-rättigheter, hävdar att barnlösa homosexuella ska ha rätt att låta sitt foster växa i en annan människas kropp.

Genom att låta kampanjen sammanfalla med Pride vill man åka snålkjuts genom debatten och kunna avfärda den helt rimliga kritiken mot förslaget som ett slags homofobi.

Det är sorgligt.

Prideveckorna världen över är onekligen en tid av entreprenöriell uppfinningsrikedom.

Att delar av en historiskt utsatt grupp ser personliga fördelar med surrogatmödraskap innebär förstås inte att förslaget som sådant inte drabbar andra utsatta.

När M väljer att spela det kortet i alla fall beror det på att så gott som hela den politiska offentligheten är överens om att HBTQ-rättighter är något bra, åtminstone utåt sett.

Ändå ökar antalet anmälda hatbrott, enligt Brottsförebyggande rådet, sedan 2013. Nästan 1000 anmälningar görs varje år. Det kan vara så att anmälningsfrekvensen har gått upp. I vilket fall framstår det som tydligt att en ökande mängd regnbågsfärgade kampanjprodukter inte leder till stärka HBTQ-rättigheter. Hatet verkar inte sitta i pappmuggar för kaffe, vare sig de är bruna eller inte.

Hatet verkar inte sitta i pappmuggar för kaffe, vare sig de är bruna eller inte.

Frågan återkommer oundvikligen varje år: ska företag verkligen få använda sig av Pride i rekalmsyfte? Ska polisen verkligen få dansa med, när det var en polismyndighets attack mot en transklubb i Stonewall som blev starten för Prideparaderna? Ska polisen få vara med så länge de inte har rett ut kårens allvarliga problem med homofobi?

Diskussionen är inte fullständigt otröttsam så här det trettiofjärde varvet. Men den säger något om vart vi har hamnat: det är inte längre en fråga om vem, som med risk för eget liv och hälsa, är beredd att ta ställning mot homo- och transfobi. Det är en fråga om vem som har rätt att använda sig av varumärket.

Vi ska förstås vara glada för det. Situationen i Ryssland, där ledande HBTQ-aktivister hängs ut på dödslistor och mördas är, trots allt, långt borta. Homo- och bisexuella är i dag inte paria, inte för de allra flesta, inte på de allra flesta ställen. Jaktlaget, herrfotbollen och polisen utför faktiskt undantag, inte regel.

Men att Pressbyrån säljer regnbågsfärgade pappmuggar är förstås inte heller välvilja. Ett företag är en maskin som skapar vinst åt ägaren. Däremot är det ett tecken på att vi till slut har blivit det finaste man kan vara: en köpstark grupp