Även om Socialdemokraterna med darrande händer håller kvar regeringsmakten styrs Sverige inte av de röda, utan av de blå.
Lite i skymundan av riksdagsvalet 2018 genomfördes som bekant också val till kommuner och regioner. Vilket gled förbi i stora drag eftersom lokaljournalistiken är på utdöende och Östergötland inte har tillräckligt många klickare för att bli nationellt intressanta.

Historien om valet 2018 kom därför till stor del att handla om när, hur och med vem talmannen fikade.
Den viktigaste historien, däremot, är nog den om hur valet 2018 för vänstern var en större katastrof än vad det ser ut som när man tittar på riksdagen.
Antalet kommuner styrda av vänstern föll från 99 till 39. Bland regionerna: från 13 till 1.
Majoriteten av besluten fattas här: de som direkt rör våra sjukhus, våra skolor, våra vägar. I vilken park man får dricka en starköl på sommaren. Vad det kostar att parkera sin bil på torget. Om det blir någon stadsfestival i år. Om man behöver ett tillstånd för att tigga.
Att högern styr innebär alltså att vi kan räkna med besparingar på sjukhus, skolor och vägar lite oavsett vad de ekonomiska förutsättningarna är.

Vänsterpartiet kräver nu tio miljarder mer till välfärden från regeringen. Man är beredda att samtala med de konservativa för att återigen tvinga Stefan Löfven att anpassa sig till en opposition han har lovat skulle bli utan inflytande.
Det är förstås bra och nödvändigt. Men risken är att även förstärkningar av välfärden på statsnivå hamnar i händerna på högern på lokal nivå – och därför får klart sämre effekt.
Men makten utgår fortfarande, brukar man ju påstå i alla fall, från folket. Och att vi, folket, är dumma nog att rösta fram högerstyre betyder inte nödvändigtvis att vi måste ta ansvar för våra handlingar i två år till.

Man är beredda att samtala med de konservativa för att återigen tvinga Stefan Löfven att anpassa sig till en opposition han har lovat skulle bli utan inflytande

I Helsingborg ville den borgerliga majoriteten till exempel sälja det gemensamt ägda kraftbolaget Öresundskraft. Motiveringen var talande nog att få in pengar för att säkra välfärden. Det finns visserligen skäl att vara skeptisk mot detta. Som otaliga exempel visat de senaste trettio åren bygger högerns utförsäljningsiver oftare på rent ideologiska skäl än någon egentlig omtanke om kommuner eller regioners gemensamma ekonomi.
Detta tycks de boende i Helsingborg ha förstått, med lite hjälp från oppositionell organisering och opinionsbildning.
Den folkomröstning som genomfördes i början på januari var designad, naturligtvis, för att inte ge några särskilda utslag. Dessutom var den, som borgerliga företrädare varit noga med att påpeka, bara rådgivande.
Folkets råd var dock väldigt tydligt.

I en folkomröstning där över hälften av Helsingborgs invånare deltog svarade 96 procent att Öresundskraft inte bör säljas.
Bara någon dag efter valet konstaterade M och KD-företrädare att det under de förutsättningarna inte går att sälja. Kristdemokraten Lars Thunberg förklarade i Kvällsposten att med både ett högt valdeltagande och ett mycket tydligt resultat mot sig kunde man inte göra annat.
– Den kombinationen är för svår för att runda och den kräver att vi lyssnar på helsingborgarna och backar.
Seger för helsingborgarna, alltså. Inte bara att de får som de vill: de visar också att de inte köper den gamla bild som säger att högerpolitik är ekonomiskt riktig medan vänsterpolitik är naiv och dum.
På så vis visar Helsingborg också att vad som behöver göras fram till nästa val inte bara är att tvinga regeringen att ta ansvar – det måste också utkrävas av de blocköverskridande eller högerlutande majoriteter som bestämmer på lokal nivå. Annars är risken att ytterligare pengar från regeringen bara blir ett mandat för att sänka skatterna.