Den skånska åsiktsentreprenören radar upp skrönorna i sin skrämselvideo om EU:s bränslepolitik. Varför trampade ingen på bromsen?
Med en mörk filmtrailerröst hälsar Henrik Jönsson tittarna välkomna till Europaparlamentets egna tv-studio. Till ett montage av genrebilder på vajande flaggor beskriver han vikten av EU, den komplexa lagstiftningsmaskin som är alldeles för svår att förstå. Inte minst för honom själv – något han sedan demonstrerar under de följande 20 minuterna.
Om man vill konsumera svenskt EU-innehåll är alternativen begränsade. För dem som har tv och inget att göra mellan nio och fem på vardagar, visar SVT Forum vissa debatter. För den breda mitten finns Europapodden, förvisso enbart 40 minuter i veckan. Annars är alternativet att scrolla sig igenom samtliga Luf-ordförandens Bluesky-konton.
Äntligen EU-bevakning för alla (män) som befinner sig åtminstone några centimeter till höger om mitten!
Just därför blev Henrik Jönssons nya EU-serie en stor nyhet. Äntligen EU-bevakning för alla (män) som befinner sig åtminstone några centimeter till höger om mitten!
Vloggaren Henrik Jönsson, känd från SVT:s 30 minuter, har nämligen tillsammans med tankesmedja Ephi lanserat ett nytt Youtubeprogram med den värdeneutrala titeln ”The fall of Europe”. Givet att serien produceras med Ephi, som mottar finansiering från stiftelsen Fritt Näringsliv (Svenskt Näringslivs opinionsbildningsben), borde innehållet hålla skaplig kvalitet. Med emfas på ”borde”.
Det första, och hittills enda, avsnittet avhandlar den mytomspunna ”Green deal”, vilket tyvärr översatts till ”Gröna given” på svenska. Den gröna given var förra mandatperiodens stora projekt och omfattar en mängd lagar och klimatmål – klimattullar, utsläppshandelssystem, skogsanvändning, energieffektivisering, naturrestaurering, hållbarhetsrapporting och ett antal andra outhärligt långa förkortningar, till exempel CSDDD (en förkortning så lång att man tvingats förkorta färkortningen till ”CS triple D”).
Detta gröna lagstiftningsarbete är det första som Jönsson granskar i sin serie. Programmet fokuserar dock främst på bilindustrin – inte konstigt, då den europeiska bilindustrin just nu är i något av en floppera med nedlagda fabriker och varslade arbetare.
Global konkurrens, obalans i efterfrågan och klimatkrav har gjort att bilindustrin i Europa numera kippar efter luft. Det har under de senaste månaderna varit högt upp på den EU-politiska agendan – från debatter i Europaparlamentet till utspel från högersidan om akuta insatser (vilket typ alltid stavas uppskjutna eller skrotade klimatkrav). Dessutom lanserade Europeiska kommissionen nyligen en strategisk dialog för branschens överlevnad där billobbyn bjöds in till Berlaymontsbyggnaden.
Bilindustrin är alltså ungefär lika politiskt het som IPCC:s prognoser för den globala uppvärmningen.
Men vad är Henrik Jönssons 0,22 svenska kronor (med dagens växelkurs alltså hans två eurocents) på situationen?
Att EU skulle vaska 290 miljoner fordon är lika trovärdigt som att unionen skulle ha infört standardiserade kondomstorlekar
Jo, lättast är nog att dela upp hans teser i två citat. Dessvärre översatta från det internationella språket engelska, då serien riktar sig till en global publik.
”EU har beslutat att i praktiken förbjuda traditionella bilar på hela kontinenten. […] För närvarande finns det nära 290 miljoner fordon på Europas vägar. Att ersätta dem alla kräver inte bara enorma mängder elektricitet…”
Här får vi anta att Jönsson syftar på EU:s förbud mot försäljning av nya bensin- och dieselbilar från 2035. Även om man genomför en juridisk analys enbart utifrån lagens titel, är det tydligt att det gäller nyförsäljning. Från 2035 ska alla nya bilar som säljs vara utsläppsfria. Detta påverkar inte bilar köpta innan tolvslaget den 31 december 2034. De kan fortfarande köras och säljs på andrahandsmarknaden. Att EU skulle vaska 290 miljoner fordon är ungefär lika trovärdigt som att unionen skulle ha infört standardiserade regler för bananböjning eller kondomstorlekar.
Dessutom arbetar konservativa politiker hårt för att skjuta upp 2035-förbudet. Och med den febriga avregleringsvurmen som just nu dikterar all EU-politik under konkurrenskraftens stolta flagg, vore det inte otänkbart att det faktiskt sker. Trots att kommissionen hittills har hävdat att det inte finns några planer på det.
Ett annat påstående handlar om utsläppsrättshandel.
”EU inför utsläppshandel för bränsle. Det innebär att de som säljer bensin eller diesel måste köpa ett tillstånd för att människor ska kunna använda det. EU bestämmer hur många tillstånd som säljs och kommer successivt att minska antalet tillgängliga tillstånd. Detta kommer att driva upp priserna fram till 2042, då det inte längre kommer att vara lagligt att sälja bensin eller diesel alls.”
Beskrivningen av EU:s utsläppshandel (EU ETS) stämmer. Systemet ses som ett av de främsta verktygen för att nå de lagligt bindande klimatmålen – men att EU beslutat om ett totalt försäljningsförbud av bensin och diesel vore enormt. Det borde ha skakat kontinenten, typ en nia på Richterskalan. Tyvärr finns ingen information om ett 2042-förbud på internet, så jag vänder mig till en vän från billobbyn som onekligen borde vara oroad över detta.
Jag vänder mig till en vän från billobbyn som onekligen borde vara oroad över detta.
”Jag tror att han blandar ihop två eller tre helt random saker. Man kan ju inte bara förbjuda bensin och diesel. Är du säker på att han inte bara läst ett förslag från De gröna eller något?”
Organisationen Transport and Environment är lika förvirrade när jag ringer dem för att undersöka uttalandet: ”Va? Nej. Det är inte sant”.
Henrik Jönssons analys är, i bästa fall, ett totalt missförstånd. I värsta fall medvetet felaktig information, vilket borde rimma illa med tankesmedjan Ephi (och i förlängningen dess finansiärer) som avsändare. Det vore märkligt att finansiera denna cocktail av missförstånd, bristfällig läsförståelse och skrämselpropaganda.
Visst stämmer mycket av informationen i ”The fall of Europe”, men med falska påståenden insprängda här och där, sjunker trovärdigheten rejält. Kanske allra mest i scenen där Henrik Jönsson ska visa EU-institutioner – men i stället klipper in genrebilder från FN:s kontor i Wien.
