Inrikes/Nyheter 05 november, 2021

Historisk föräldravandring efter mordet på Einár: ”Aldrig hört talas om det tidigare”

Efter mordet på Einár samlas stockholmare över kulturella gränser för att markera mot det dödliga våldet. Flamman följde med på en historisk nattvandring och ställde frågan: kan solidariteten hålla i sig?

Det är fredagskväll i Rinkeby, en dryg mil utanför Stockholm. Vanligtvis är Folkets Hus släckt och låst vid den här tiden, men nu står ett stort pressuppbåd i välkomsthallen och filmar en grupp lokalt föreningsaktiva mammor. De bär röda vinterjackor med texten ”Nattvandrare”. Nasteha Ali tar till orda.

– Vår första vandring i Hammarby Sjöstad var inte planerad. Jag förväntade mig inte att det skulle leda till något sådant här. Jag är ledsen för det som hände, men glad för detta.

Det har gått en vecka sedan den 19-åriga rapparen Nils ”Einár” Grönberg sköts till döds i det välbärgade medelklassområdet Hammarby Sjöstad. Nasteha Ali åkte dit med några vänner kvällen efter mordet för att nattvandra, prata med ungdomar och visa sitt stöd. Hon har erfarenhet av att dödligt våld slår till mitt i ens bostadsområde. Hon vet hur det känns.

Nu är ett hundratal människor från hela Stockholm samlade vid Rinkeby torg. Innerstadsbon Ida Kriisa ville återgälda stödet och har lyckats med något ovanligt: att få föräldrar från stadens rikaste och fattigaste områden att mötas, på de fattigas hemmaplan. Under parollen ”Vår stad, vårt land, våra unga” gör deltagarna en gemensam nattvandring för att markera att de är del av samma samhälle och tjänar på att hålla ihop. Nasteha Ali fortsätter tala.

– Jag hoppas att detta inte försvinner om ett tag, som det brukar göra.

Rinkeby-Kista är Stockholms fattigaste stadsdel och har en av stadens högsta arbetslöshetssiffror. 84 procent av invånarna har utländsk bakgrund. Det är också ett av de områden i Sverige som är hårdast drabbat av gängkriminalitet. Hittills i år har nio unga män dödats i den blodiga Järvakonflikten, som pågått sedan 2015 och delvis börjat handla om ren hämnd. Konflikten har kopplingar till gangsterrap, där en blandning av fiktion och verklighet används för att berätta om sociala problem och skryta om brutala våldsdåd.

Det är på den vägen som Rinkeby nu knutits ihop med ett av Stockholms rikaste områden. Ingen misstänkt har hittills gripits för mordet på Einár, men rapparen hade tidigare kidnappats av personer ur ett av de rivaliserande Järvagängen och skjutningen har tolkats av medier och allmänhet som en upptrappning av Stockholms gängkonflikt. Nu märks den inte längre bara i stadens fattigare delar.

Järvamammor i nätverket Nattvandring.nu åkte till Hammarby Sjöstad för att visa sitt stöd, enligt dem själva utan en tanke på att handlingen skulle leda till något större. Det var också nära att stanna där. Men innerstadsbon och läraren Ida Kriisa, som tidigare jobbat i Rinkeby och närliggande Tensta, ville betala tillbaka. Hon tog med sig lärarkollegan Camilla Pontén och åkte dit.

– Jag fick lite ont i magen och tänkte att det är fruktansvärt att de kommer till oss men vi inte gör något. Ida fick nummer till några Tenstamammor, så vi åkte dit, gick omkring en del och väntade utanför fritidsgården. Vi nådde först inte fram till föräldrarna. Men sedan kom de ut och var jätteglada trots att vi inte träffat någon av dem förr, säger Camilla Pontén till Flamman.

Men mammorna från Tensta var också arga, över våldet och känslan av att inte höra ihop med resten av Stockholm. Kombinationen av tacksamheten över mötet och frustrationen över att de var så få fick Ida Kriisa att göra ett nytt försök. Med hjälp av fler Järvaföräldrar, Stockholms stads fältassistenter och Polisen arrangerade hon en mer förhandsplanerad nattvandring och bjöd in via Facebook. Den här gången anmälde folk från hela Stockholm sitt intresse. Riksmedierna följde efter. Ambitionen är att det gränsöverskridande mötet ska lägga grunden för regelbundna träffar över stadsdelsgränserna, genom nattvandring och annat.

– Jag tror att vi som varit lite aktivare i detta kan fortsätta turas om att ta några dagar var och bolla med varandra. Det är ju så de somaliska mammorna gör. Men jag tror vi får ligga på lite, för risken är ju att vi är här i dag och sedan rinner det ut i sanden, säger Camilla Pontén.

Vandringsledaren Galina Monsalves ställer sig på en parkbänk, pekar med fast hand mot utgången från Rinkeby torg och blåser igång vandringen.

– Tillsammans är vi starka, eller hur?

– Ja! svarar gruppen på omkring hundra personer med enad röst.

Ove Sernhede är sociolog vid Göteborgs universitet och forskar om segregation och förortspolitik. Han säger att den här sortens praktiska solidaritetsaktioner, där människor från socioekonomiskt åtskilda stadsdelar samlas för att göra mer än bara prata, är väldigt ovanliga.

– Jag har aldrig hört talas om det tidigare, säger han och fortsätter:

– Det är glädjande att man försöker närma sig varandra.

Samtidigt säger Sernhede att fenomen som nattvandringar skvallrar om att staten tagit ett steg tillbaka från många förortsområden, och att boende då försöker ta saken i egna händer. Det gäller inte minst Rinkeby, där både Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Posten och Stadsdelsförvaltningen lade ned sina kontor i slutet av 00-talet.

– Jag tror inte det finns så mycket forskning om föräldravandringar och vad de har för effekter. Men det har kopplats ihop med filosofen Michel Foucaults idéer om glidningen från ”government” till ”governance”, att människor ska ta över ansvaret på egen hand så att staten kan avlägsna sig från de socialpolitiska uppgifter den traditionellt har haft. Det måste inte alltid vara negativt, men var går gränsen mellan en föräldravandring och ett medborgargarde?

Han hoppas, liksom nattvandrarna själva, att samarbetet kan permanentas. Men enligt Sernhede behöver det också politiseras för att ha effekt. Ida Kriisa har i stället markerat i vandringens Facebookevenemang att det är en politiskt obunden rörelse.

– Det är ju jätteintressant om det uppstår en allians mellan olika stadsdelar och man tillsammans vill skapa en stad som håller ihop. Det inleds väl på ett symboliskt plan, men det måste till politiska krav för att det ska bli förändring, säger Sernhede.

Segregation och gängkriminalitet är på väg att bli huvudfrågor i valrörelsen. Under tisdagsmorgonen meddelade inrikesminister Mikael Damberg (S) att regeringen vill göra det möjligt för Polisen att avlyssna och göra husrannsakan hos misstänkt gängkriminella, innan det finns en konkret brottsmisstanke. Inför helgens socialdemokratiska kongress publicerar den fackliga tankesmedjan Katalys en rapport om att högre straff och bättre polisverktyg inte är tillräckligt och att värnskatten borde återinföras för att bekosta åtgärder mot segregation.

Högeroppositionen lägger fortsatt fokus på högre straff, visitationszoner, fler utvisningar av gängkriminella med utländsk bakgrund och ett förslag om grundlagsförbud mot samröre med kriminella gäng. Moderaterna vill också ändra i sekretesslagen så att myndigheter som huvudregel ska dela viss information med Polisen.

Vandringen pågår i ungefär en timme. När Ida Kriisa hållit ett känsloladdat avslutningstal på torget börjar folksamlingen skingras. Arrangörerna möts åter på Folkets Hus. Sirad Hassan berättar för Flamman att hon bott i Rinkeby sedan 2007 och att detta är första gången hon sett innerstadsbor markera tydlig samhörighet med invånarna i Järva.

– Ibland känns det som att man inte ses som lika viktig. Jag jobbar och betalar skatt, men här händer saker som inte händer på andra ställen. I stan finns det fler möjligheter för ungdomarna. Här är allt stängt.

Enligt henne är just bristen på aktiviteter och utrymmen för ungdomar en av de viktigaste frågorna, eftersom det leder till att de i stället måste vara utomhus.

– Det handlar om säkerhet, jag förstår det. Men politikerna högst upp behöver ta upp frågan, hitta andra sätt.

Vad kan föräldrarna själva göra, utöver nattvandringar som denna?
– Föräldrarna är en viktig del. Vissa saknar kunskaper och erfarenheter, man kommer från olika kulturer och är inte medveten om en del saker. Om man träffas kan man tipsa varandra och se vad andra gör. Det finns ju barn som är på väg åt fel håll. Då behöver man hjälp, och föräldrarna behöver varandra.

Hur kan man undvika att det här mötet över stadsdelsgränser blir en engångshändelse?
– Vi får resa dit, och de hit. Om man träffas och lär känna varandra på riktigt kan man bygga ett nätverk som håller i längden.

Hon får medhåll av Hammarby Sjöstadsbon Karin Sjökvist.

– Jag tror på relationer, när vi lär känna varandra så vill vi inte sluta. De flesta har ju familj och barn som tar mycket tid, men om vi behåller kontakten så kan vi åtminstone träffas ibland. Skapa en plattform för det.

Bredvid vetebullarna, fruktkorgen och kaffet ligger de sista exemplaren av ett dokument som delats ut under kvällen. Den lokala föreningslivsveteranen Mohamed Hagi Farah har sett till att det hamnat i händerna på alla ditresta journalister. Nu hamnar det också hos mig: ett alternativt 34-punktsprogram mot det dödliga våldet, framtaget av Järvaföräldrarnas nätverk Nationell kris, som Flamman tidigare rapporterat om. Jämfört med regeringens program med samma namn läggs här betydligt mer fokus på socialpolitiska åtgärder som jobb, skola och bostäder. Sista punkten lyder: ”Upprätta en fond som ger ekonomisk ersättning till de vårdnadshavare som har förlorat sina barn i det dödliga våldet”.

Nattvandring.nu

Stiftelse grundad av elbolaget Eon och försäkringsbolaget Skandia som bedriver nattvandring, det vill säga att vuxna patrullerar områden där ungdomar ofta befinner sig nattetid. Stiftelsen har avtal med föreningar och kommuner. Därigenom engagerar sig nattvandrarna ideellt och bestämmer själva hur vandringarna går till. I Rinkeby har det somaliska föräldranätverket Iftinka avtal med nattvandring.nu. Det var de som först sträckte ut handen till invånarna i Hammarby Sjöstad.

Samma stad – skilda världar

Rinkeby-Kista

Medelinkomst per år: 256 000 kr
Andel med eftergymnasial utbildning: 36.6 procent
Andel med ekonomiskt bistånd: 6,8 procent
Andel med utländsk bakgrund: 84,3 procent
Öppet arbetslösa: 10,3 procent
Valdeltagande: 56,4 procent

Södra Hammarby­hamnen (inklusive Hammarby Sjöstad)

Medelinkomst per år: 489 500 kr
Andel med eftergymnasial utbildning: 68,3 procent
Andel med ekonomiskt bistånd: 0,2 procent
Andel med utländsk bakgrund: 22,8 procent
Öppet arbetslösa: 3,3 procent
Valdeltagande: 89,7 procent

Inrikes 29 oktober, 2025

Arbetsdomstolen på sparlåga: ”Gör skurkföretagen en tjänst”

Pelle Sunvisson, förhandlare på SAC:s organisation Solidariska byggare och Arbetsdomstolen i Gamla stan. Foto: Jacob Lundberg, Lars Pehrson/SvD.

Arbetsdomstolen har så ont om pengar att man skjuter upp alla "icke brådskande mål". Fackföreningen Solidariska byggare menar att arbetslivskriminella nu kan pusta ut – medan staten kommer förlora mer pengar än man sparar.

Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till. 

I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 29 oktober, 2025

Catherine Connolly visar vägen för vänstern

Catherine Connolly (mitten) hälsas av sina valarbetare efter att hon vann det irländska presidentvalet den 25 oktober. Foto: Niall Carson/AP.

I lördags vann vänsterkandidaten Catherine Connolly en jordskredsseger i det irländska presidentvalet. Receptet: folkfrontsstrategi, plånboksfrågor, sociala medier och tydlighet om Gaza.

I det allt mer kompakta politiska mörkret i västvärlden finns fortfarande ljusglimtar. Zohran Mamdanis borgmästarkampanj i New York är en. Frankrikes stundtals enade vänster, som nu har skapat en politisk låsning som kan tvinga regeringen att stoppa en pensionsreform och i stället införa en miljonärsskatt är en annan. I lördags tändes ytterligare ett ljus ute i Nordatlanten.

I det irländska presidentvalet vann den oberoende vänsterkandidaten Catherine Connolly en storseger med över 63 procent av rösterna. Resultatet är ett svidande nederlag för det politiska etablissemanget. Men det är också ett illustrativt exempel på hur vänstern kan nå framgång i dagens medialt fragmenterade och politiskt extrema klimat.

Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly föddes som det nionde av 14 syskon i en familj i Galway. Efter att ha arbetat som psykolog och advokat var det först i 40-årsåldern som hon gav sig in i politiken för det lilla Labour-partiet. Hennes hjärtefråga då som nu var bostadskrisen.

Efter 17 år i lokalpolitiken lämnade hon dock Labour efter att partiet valde att inte stödja hennes kampanj. I stället valdes hon in som oberoende i parlamentet Dáil 2016. Där blev hon 2020 den första kvinnan att nå posten som vice talman, efter att ha enat de olika vänsterfraktionerna. Det skulle visa sig bli en återkommande strategi.

Inför söndagens presidentval lyckades Connolly vinna stöd från alla fem vänsterpartier i Dáil för sin presidentkandidatur. Liksom den franska ”folkfronten” som bildades förra sommaren enades oppositionspartierna Sinn Féin, Socialdemokraterna, People before profit, De gröna, samt Connollys tidigare parti Labour kring hennes grundfrågor.

En huvudprioritet är bostadskrisen, som gjort Dublin till en av de dyraste städerna i Europa. En annan är kritiken mot den pågående militariseringen i Europa som Connolly vill att Irland ska stå utanför – en populär position i det historiskt neutrala Irland. En av de allra viktigaste frågorna för väljarna var också Gaza: enligt Connolly själv, vars obevekliga kritik mot Israel och stöd för palestinierna vunnit många hjärtan, var det en viktigare fråga för många väljare än den om ett enat Irland. Connolly visar alltså att det går att vinna på att vinna på att vara tydlig i sin kritik av Israel, snarare än att undvika eller kompromissa om frågan.

En annan framgångsfaktor var hennes entusiastiska användning av sociala medier. Virala videor där den 68-åriga Connolly jonglerar med en fotboll och spelar basket gjorde henne snabbt till en favorit bland yngre väljare. Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly fick också draghjälp av motståndarsidan. Regeringspartiet Fianna Fáil tvingades dra tillbaka sin kandidat efter en finansskandal, medan Fine Gaels kandidat Heather Humphreys försökte rädda sin oinspirerande kampanj med allt hätskare attacker på Connolly som bara fick hennes egna siffror att dyka. Resultatet av den kaotiska valrörelsen var ett historiskt lågt valdeltagande på 46 procent, vilket motståndare kan hävda underminerar Connollys mandat.

Läs mer

En rad kontroversiella uttalanden har också gjort hennes anspråk på att företräda hela Irland svårsmälta för vissa: en resa till Bashar al-Assads Syrien 2018 ser inte jättebra ut, även om Connolly hävdar att syftet var att uppmärksamma flyktingarnas situation. Likaså beslutet att anställa en kvinna som avtjänat straff för deltagande i en väpnad rörelse. Den kanske viktigaste kritiken berör det faktum att Connolly i rätten tidigare har företrätt de banker hon nu kritiserar för deras girighet. Det har dock inte hindrat väljarna från att ge henne sitt förtroende.

Det irländska presidentämbetet är visserligen främst ceremoniellt, ungefär som Sveriges kung. Connollys seger är dock viktig av två skäl. För det första har företrädare som Mary Robinson och den avgående Michael D Higgins sedan 1990-talet tagit allt större plats i politiken, såväl inrikes som utrikes – det kommer Connolly garanterat att fortsätta med, inte minst i fråga om Israel-Palestina. För det andra är hennes förmåga att ena vänstern en viktig signal om att en framtida vänsterregering ledd av Sinn Féin inte längre går att utesluta. Med Catherine Connolly som president ser läget för Irland – och världen – därför lite ljusare ut.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 29 oktober, 2025

Tobias Hübinette: Palestinavänstern ser mig som förrädare

Flamman möter Tobias Hübinette bland marmorstatyerna på Nationalmuseum. Foto: Paulina Sokolow.

Sveriges mest påpassade forskare tror inte längre på militant antifascism. För Flamman berättar han om Mattias Karlssons klädstil, hur Katitzi-böckerna gjorde honom till antirasist och varför vänstern inte kan älska honom.

Kostymbyxor och kavaj och till det en jacquardstickad, rutig slipover i mörkgrönt och vinrött. Välklädd är han som vanligt, Tobias Hübinette. Han smälter också in fint i den internationella atmosfären på Grand Hôtels veranda denna grå förmiddag. Rummet är inbäddat i ett sömnigt sorl. En blond dam serverar oss te och kaffe och det är inget konstigt med att vi som utbyter artigheter med henne är mörka och ser utomeuropeiska ut. I den här miljön kunde vi vara ett välbeställt gift par på weekendresa eller affärskollegor.

Att se sig själv utifrån i termer av ras och klass ligger nära till hands i sällskap med Tobias Hübinette. Ingen i Sverige har grävt sig djupare ned i dessa lager, åtminstone inte med en sådan glöd – och till samma pris.

Var köper du dina kläder?

– Mest i Japan. Där finns fler butiker som säljer den här typen av kläder än i Sverige. Svensk modestil är mest bara tröja och byxor.

Sin propra stil till trots har han sin bakgrund i betydligt ruffigare miljöer. På 1990-talet var han aktiv i de antifascistiska miljöerna, först som anarkist i uppväxtorten Motala och sedan i Uppsalas studentliv. Sedan dess har allt han tagit i skapat debatt: internationella adoptioner, överklassens historiska naziböjelser, rasfrågan och mångkulturen.

Ställningstaganden som gjort honom till högerextremisters måltavla, hela vägen från skinheadsåren i mitten av 80-talet till regeringsmakten 2022. Genom åren har han ihärdigt bloggat och postat samkörningar mellan svensk nazisthistoria med adelskalendern och han var tidigt ute med att hänga ut högerextrema personer. Samtidigt har han inte dragit sig för att rota runt i klassiska vänstersår, som förekomsten av obearbetad antisemitism. I sin mediala framtoning framstår han som orädd, eller snarare dumdristig. I verkliga livet är han timid och på sin vakt.

Jag håller mig kvar vid modesnacket för att försöka locka ut honom ur hans akademiska bekvämlighetszon. Det ska visa sig vara svårt.

Men även de högerextrema börjar bli ganska propra?

– Mattias Karlsson (chefsideolog på tankesmedjan Oikos och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna) har satt standarden för de nya högerextremisternas klädstil, han är deras modeikon nu. Det är tredelat som gäller. Men utan några detaljer som sticker ut, utan mer uniformt.

Kvällen innan vi ses har tidningen Expo blivit dubbelprisade vid Tidskriftsgalan. ”En vardagsnära granskning som med långsiktig bevakning blottlägger hur extremismen sträckt sig in i maktens familjeliv.” Juryns motivering säger det inte rätt ut, men alla vet att det handlar om migrationsministern Johan Forsell och hans sons involvering i den ungnazistiska grupperingen Aktivklubb. Metoden – att avslöja högerextrema böjelser i makteliten – är typisk för tidskriften som fyller 30 i år och högst välbekant för Tobias Hübinette. Han var med att grunda den.

– Jag är jätteglad över vad Expo har blivit och att de fortfarande finns. Det är inte självklart i dessa tider och de är viktigare än någonsin. Deras syfte är folkbildande och det är kanske det mest verksamma vi har i dag.

Vid starten, minns Tobias Hübinette, drogs tidningen med en vänsterstämpel. Grundarna kom från vänstern, han själv inte minst.

– Det var ju trotskister, vänsterpartister som delvis kanske hade gått med när partiet fortfarande hette VPK. Men i dag är det en högst respekterad tidskrift.

Vitt. Nationalmuseums skulpturgård illustrerar väl Tobias Hübinettes teorier om en bombastisk svensk självbild. Foto: Paulina Sokolow.

Expo har behållit fokus på den vita högerextremismen, men har utelämnat islamismen, som den ju har mycket gemensamt med. Ett tomrum som på senare år intagits av stiftelsen Doku.

– Doku har en stark högerstämpel, vilket inte är konstigt mot bakgrund av vilka som var med vid uppstarten. Alla var i praktiken höger utom Anna-Lena Lodenius som kommer från socialdemokratin.

Borde inte Expo ha tagit det området också?

– Jo, visst, men det finns kanske ingen där som har den kompetensen, med språket. Man bör ju kunna åtminstone arabiska. Men jo, Expos undertitel är ”demokratisk tidskrift”, så därmed är det absolut motiverat att ha fokus även på radikalislamism.

Har du själv haft koll på aktivklubbarna?

– Inte på personnivå, men jag har märkt att den här miljön har växt. Och att det hade börjat komma in personer med en annan klassbakgrund.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 28 oktober, 2025

Ser Expressen inte skillnad på propaganda och nyheter?

Klipp från den polska propaganda-kanalen Visegrad 24 förekommer fortfarande i svenska nyhetsmedier. Foto: Visegrad 24/X, Expressen.

Brinnande byggnader, drönarklipp och emojier. Filmerna från krigsfronten i Ukraina gjorde X-kontot Visegrad 24 till en viktig nyhetskälla. Men bakom fasaden döljer sig polsk högerpropaganda – och svenska medier fortsätter att hänvisa till dem.

Härom veckan toppades Expressens sajt av ett suddigt videoklipp på en brinnande byggnad. ”Visegrad 24 skriver att det rör sig om ett industriområde där ryska militären har både baser och drönaranläggningar”, uppgav tidningen (12/10).

Detta var andra gången på kort tid (25/8) som Expressen TV okritiskt hänvisade till Visegrad 24 som nyhetskälla. Detta trots att det numera är både välkänt och uppenbart att Visegrad 24 är en propagandaoperation, förankrad i Polens nationalkonservativa höger. Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Visegrad 24 har vuxit till ett mediehus med globalt genomslag – fast utan att driva någon egen publikation. Man nöjer sig med konton på plattformar som X (tidigare Twitter), där man i hög grad återpostar upphittat material. Gärna en video på något som exploderar, plockad direkt från någon rysk, ukrainsk, palestinsk eller iransk kanal i appen Telegram. Videon förses med en braskande engelsk rubrik och läggs upp på X, utan kontroll av äktheten – för att sedan spridas vidare av etablerade medier som Expressen. Visegrad 24 gör sig därmed till en praktisk källa för nyhetsredaktioner som Expressen, som inte vill avlöna egna journalister för att följa Telegramkanaler på främmande språk.

Genombrottet kom 2022, efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då Visegrad 24 utmärkte sig genom att vara snabba med att posta videoklipp från frontlinjen till Twitter, må vara att vissa senare visade sig vara falska. Rubrikerna skrevs för att tilltala alla oss som engagerade sig för Ukraina. På några månader samlade Visegrad 24 mängder av följare och blev en stående nyhetskälla även för etablerade medier. Aftonbladet och Expressen, DN och SvD – alla hänvisade de till Visegrad 24 som källa.

Men något var skumt. För ingenstans uppgav Visegrad 24 några adresser eller redaktörsnamn. Hösten 2022 skrev jag en krönika där jag spekulerade i om det anonyma kontot kanske var en propagandaoperation med Ryssland som avsändare. Var kanske den proukrainska tendensen bara ett sätt att samla följare i ett första skede, för att senare vrida om budskapet i prorysk riktning?

Exemplet lär oss en hel del av de nya formerna för att plantera propaganda i snabba nyhetsflöden.

Ungefär samtidigt började grävande journalister, först på OKO Press, avslöja vilka som låg bakom Visegrad 24. Det var den konservative aktivisten och pr-mannen Stefan Tompson, med polsk och sydafrikansk bakgrund, uppvuxen i brittisk överklassmiljö, tillsammans med svensk-polske Adam Starzynski, som deltagit i konferenser med SD-tankesmedjan Oikos. Finansieringen kom från Polens dåvarande, nationalkonservativa högerregering och syftet skulle vara att sprida dess värderingar i utlandet. Successivt började Visegrad 24 varva sin nyhetsförmedling med en ökad andel renodlad propaganda, där ett genomgående tema är att peka ut muslimer som ett hot mot Europa.

Stefan Tompson förklarar i en intervju att Israel står vid frontlinjen i en kamp för ”västvärlden”, som på hemmaplan måste föras mot ”vänstern”, som han menar har ”bildat gemensam front med blocket Ryssland–Kina–Iran”.

Efter den Hamas-ledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 satsade Visegrad 24 hårt på nyheter från Mellanöstern, som man nu har knoppat av till syskonkontot Middle East 24 (ME24). Medieforskare vid Washingtons universitet har i en studie visat hur Visegrad 24, vid sidan av ännu en handfull liknande aktörer på X, de första veckorna efter attacken lyckades erövra ett betydande inflytande som engelskspråkiga nyhetskällor.

Visegrad 24 för fram samma slags budskap som Israels regering, medan andra (tills vidare) framställer sig som opartiska, eller driver en hårt anti-israelisk linje. Vad som förenar dessa nyhetsförmedlare, som ofta är anonyma, är inte budskapet utan en likartad stil: snabbt återpostande av dramatiska bilder, gärna med rubriker fyllda av emojier och versaler. Även om de har färre följare än de största traditionella nyhetsmedierna, når de större genomslag på X. Till detta bidrar att bland andra Visegrad 24 upprepade gånger har fått del av den hårdvaluta som det innebär att bli återpostad av plattformens ägare, Elon Musk.

Läs mer

Samtidigt har det uppdagats flera fall där högerextrema aktörer på X driver propalestinska konton som samlat stora skaror av följare – vilka knappast haft anledning att ana oråd. Först i nästa skede, när följarna finns på plats, är tiden inne för att stegvis varva Israelkritiken med antisemitiska konspirationsteorier, förintelseförnekande och rasism.

Sannolikt förekommer liknande försök till flerstegsoperationer inom en mängd olika områden. Alla vi som följer världshändelser via sociala medier bör utgå från att vi redan följer konton som har en dold agenda som går bortom vad som hittills varit synligt. Det är omöjligt att med säkerhet identifiera dem på förhand. Men detta är ingen ursäkt för Expressen TV att år 2025 fortsätta legitimera Visegrad 24 som nyhetskälla.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 oktober, 2025

Har Zohran Mamdani blivit för mesig för DSA?

Socialistiska borgmästarkandidaten Zohran Mandani får en kram av Bernie Sanders under ett kampanjmöte den 27 oktober. Foto: Heather Khalifa/AP/TT.

Zohran Mamdani har blivit symbolen för en ny vänster i USA – radikal i sak, varm i tonen och omgiven av tusentals frivilliga som knackar dörr i hans namn. Flamman träffar ledarna för Democratic socialists of America, den darriga språngbrädan för stadens socialistiska framgångar.

En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.

Långt bakom sig har han tidigare demokratiska delstatsguvernören Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Maggios filmdebut andas tumblr-eskt 2010-tal

Josef (Joel Spira) reser långt för att söka efter sin älskade. Foto: Andreas Öhrman.

Stereotypen med den tokroliga tjejen som dricker champagne i Paris är pinsam och borde aldrig dammats av. 7 steg vill vara smart, men faller på sin egen stelbenthet.

I Andreas Öhmans 7 steg spelar artisten Veronica Maggio den gåtfulla Elle som utvecklat en teori om kärlekens sju etapper: från förälskelse via vardagens tristess och konflikter till nytändningens sjätte steg.
I hennes värld är människan förnuftig nog att kontrollera kärlekens virrvarr. Teorin ligger långt från tanken om sammanförda öden, men är desto mer symptomatisk för vårt kbt-upplysta tidevarv.

Innan teorins försökskanin och manliga hjälte Josef (Joel Spira) hinner klura ut vad som väntar i det sjunde steget, går Elle upp i rök och han sadlar om från hjärtekrossad pojkvän till privatdetektiv. Snart inser Josef att han knappt vet någonting om sin mystiska flickvän, och sökandet efter henne tar honom runt i Sverige och över ett världshav.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 25 oktober, 2025

Älskad av alla

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, Jens Stolenberg, dåvarande generalsekreterare för Nato, och statsminister Ulf Kristersson diskuterar Sveriges Natoansökan i juli 2023. Foto: Yves Herman/Pool/AP.

Jens Stoltenbergs nyckel till framgång är försiktighet och eftertanke, en bristvara i dagens världspolitik. Sara Martinsson har läst den store norrmannens självbiografiska "Min tid i Nato".

I Norge är det statsminister Jonas Gahr Støre som brukar jämföras med Palme. Överklasspojken från Oslo vest, som mot alla odds blev vänster. Men egentligen har den tidigare statsministern och Nato-chefen Jens Stoltenberg fler likheter med originalet. Sedan Palme dog har socialdemokratin inte någonstans i världen haft en stjärna med starkare lyskraft än han. Nu har han skrivit 500 sidor om sitt decennium som generalsekreterare för Nato. Man kan läsa dem som skvaller om Trump och Putin, eller för att nosa upp hemligheten bakom ett varumärke så starkt att det på egen hand vann det norska valet.

Mycket har sagts om ”Stoltenberg-effekten”. Mindre om vad den beror på. Hur blev en matteälskande nepobaby från Frogner hela socialdemokratins guldgosse? Ett svar finns förstås i uppväxten. Föräldrarna Thorvald och Karin tillhörde båda Arbeiderpartiets elit. För lille Jens var statsministrar, departementschefer och diplomater normalt middagssällskap. ]Han fick således försprång i att bygga nätverk. Att känna alla hjälpte honom tveklöst upp genom Arbeiderpartiet-hierarkin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 24 oktober, 2025

”Tack men nej tack”: Jokkmokk svarar regeringen om återvandringen

Roland Boman skriver i ett brev att Jokkmokks människosyn skiljer sig från regeringens. Foto: Jokkmokks kommun.

Regeringens pilotprojekt för att få afghanska flyktingar att flytta tillbaka får kritik i ett brev från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk. ”De skiter högaktningsfullt i Jokkmokk”, säger han till Flamman.

Den 10 september lanserade regeringen ett pilotprojekt för så kallad frivillig återvandring av afghanska flyktingar, med förfrågningar till flera kommuner om att delta.

Den 20 oktober fick man ett öppenhjärtigt brevsvar från Roland Boman, kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk, med rubriken ”Tack men nej tack”. Där står: ”Jokkmokk är Vi, inte vi och dom. Jokkmokk är Vi oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 23 oktober, 2025

Palestinarörelsen kämpar för oss alla

Greta Thunberg deltar i en presskonferens vid Sergels torg i Stockholm den 7 oktober. Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Demoniseringen av Palestinarörelsen är ett hot mot alla som tror på demokratin.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I två års tid har människor gått ut i kraft mot den israeliska folkmordsoperationen i Gaza. Lika länge har vad som kollektivt kan benämnas ”Palestinarörelsen” mött ett fanatiskt politiskt motstånd.

Mönstret påminner om Israel-Palestinakonflikten i sig själv: Israel har låtit brutaliteten mot Palestina växa på bekostnad av även den inhemska opinionen, och i Sverige tas politiska steg mot ökad repression av demonstranter, medan svenskarna själva vänder sig mot den etniska rensningen och tagit ställning för det palestinska folkets rätt till liv och självbestämmande.

För att avskräcka från ökat deltagande och även förstärka övertygelsen i de egna leden har reaktionära och fascistiska fotografer, bland annat SD-kopplade Riks, sett till att fotografera och filma de större demonstrationerna, stundtals understödda av små grupper av motdemonstranter som genom egna spektakel försöker provocera fram reaktioner i syfte att skapa innehåll åt sin egen hejarklack.

Genom en ständigt malande demonisering förnekas palestinademonstranternas mänsklighet.

Genom en ständigt malande demonisering – som är nödvändig om du ska orka hata den som inte gör dig något – radikaliseras högermänniskor till att förneka palestinademonstranters mänsklighet. I chattar och livestreamar kartläggs och hånas engagerade individer. Bilar har körts in i demonstrationståg. En välkänd aktivistprofil blev nyligen misshandlad.

Samma fientliga förhållningssätt går att skönja bland framträdande regeringspartister: riksdagsmoderater beskriver Global Sumud-flottiljen som en samling ”hamaskramare”, ”homofober” och ”antisemiter” medan en Sverigedemokrat hänger ut föräldrar som bär palestinasjal till förskolan – ett plagg som en moderat kommuntopp kallar ”hipstersvastika”. Genom att utnyttja en etnonationalistisk definition av antisemitism där israelkritik likställs med judehat, tvättar man sina egna rasistiska händer.

Läs mer

Tidöpolitiker sätter sig inte bakom ratten för att demonstrera missnöje, men från regeringen kommer en stadig ström av utspel och lagförslag som kan innebära mer skada för fler personer. Genom att strama åt demonstrationsrätten och nyttja vandellagar där ”fel” beteende kan vara grund för indraget uppehållstillstånd eller avbruten medborgarskapsprocess, kommer färre att våga protestera mot demokratiska inskränkningar. Med laglig rätt att riva upp medborgarskap begränsas alla demokratiska aktörers rätt ytterligare. Snaran dras åt och folkets rätt att samlas politiskt kvävs.

Inget av detta sker i ett vakuum. Inskränkningarna sker över hela Europa. I dagarna fick världen veta att israeliska National Center for Combating Antisemitism för ett register över pro-palestinska demonstrationer, tillsammans med de konton och organisationer som potentiellt står bakom. Det som i Sverige sker med mobilkameror och ekokammare på internet, sker även på israeliska myndigheter.

Vill man döda en demokrati, slutar man vårda den. Kampen för Palestinas frihet är inte bara livsavgörande för alla som lever under förtryck mellan floden och havet – den avgör även om vi själva är värda att kämpa för.

Diskutera på forumet (1 svar)
Inrikes 23 oktober, 2025

”Narren är fri att kritisera överheten”

Björn Eklund byggde upp sitt förlag Karneval med pengar han fick från sin tidigare arbetsgivare Ordfront. Foto: Leonidas Aretakis.

Han bidrog till att göra Ordfront till Sveriges främsta vänstermagasin. Efter ett storbråk 2003 grundade han förlaget Karneval – som ifrågasätter allt från invandring till vacciner. Flamman träffar förläggaren och fritänkaren Björn Eklund.

"Sista striden för Ordfront?”

Rubrikerna var dramatiska inför den extrainsatta stämman den 4 september 2004, då 614 medlemmar samlades på gymnasieskolan Södra Latin i Stockholm för att avgöra magasinets framtid. I aulan fanns flera vänsterkändisar som Mikael Wiehe, Åsa Linderborg, Maria-Pia Boëthius och Sven Lindqvist.

”Giftpilarna kastades åt alla håll”, rapporterade Journalisten, ”inte minst mot ’Bonnier-pressen’ som enligt flera talare legat bakom ett ’galet och monstruöst massmediedrev’ och iscensatt en ’massaker på Ordfront’.”

Det fanns fog för de starka orden. Sveriges största vänstermagasin återhämtade sig aldrig efter det stormiga mötet. Man bekräftade också uppsägningen av redaktionschefen Björn Eklund, vars kontroversiella text om kriget i Jugoslavien hade gjort honom till dagens huvudperson.

Men avskedandet blev också en nystart. Ur gruset byggde han upp sitt fritänkande förlag Karneval.

Nu står han framför mig i gummistövlar, framför den röda trästugan från 1700-talet i Vitabergsparken på Södermalm. Den tillhör ett välbevarat ”reservatsområde” för arbetarna från de närliggande industrierna i Barnängen. Han hukar sig för att få plats i hallen.

Hemmastad. Från början drev Björn Eklund sitt förlag från hemmet, men han har nu skaffat ett riktigt kontor – ett litet trähus på Södermalm i Stockholm. Foto: Leonidas Aretakis.

– Det där har självklart präglat mig. Det var en smärtsam konflikt som pågick i två år. Först som ett mediedrev, därefter som en strid inom föreningen Ordfront, och till sist som en arbetsrättslig konflikt.

Vi slår oss ned vid köksbordet framför en bokhylla full av förlagets böcker. Stugans skala får oss att se ut som jättar.

Under de första åren gav Karneval ut vänsternamn som Åsa Linderborg och Flammans dåvarande chefredaktör Aron Etzler, och senare även storsäljare som Kapitalet i tjugoförsta århundradet av Thomas Piketty. Men på senare år har Björn Eklund tagit fritänkandet i nya riktningar, med böcker som ifrågasätter etablerade uppfattningar om klimatet, vacciner, Ukrainakriget, samt diskuterar kränkthetskultur och statens ”feminisering”.

Jag är nyfiken på honom av flera skäl. Som publicist undrar jag hur magasinet Ordfront kunde bli så framgångsrikt. När jag var ung aktivist publicerade det alla antiglobaliseringsrörelsens hjältar. Jag beställde hem en låda från tyska Ebay med ett tjugo-tal böcker av Noam Chomsky och John Pilger, varav de flesta nu står i Flammans bokhylla, och som lärde mig allt om USA:s sjaskiga utrikespolitik.

Nu är jag luttrad när det gäller vänstermänniskors förmåga att balla ur politiskt.

Men jag undrar också vad som hände sedan. Jag uppfattar att många författare i den äldre antiimperialistiska miljön, har haft svårt att navigera i en värld där USA inte är den enda skurken. Jag undrar också varför geopolitiken alltid splittrar vänstern, och om det finns något att lära i dag.

Jag frågar om han har gjort en ideologisk resa sedan Ordfront-tiden. Han skakar på huvudet.

– Jag är inte så vänster som du verkar tro. Till skillnad från många på Ordfront så har jag inget förflutet i kommunistiska sekter. Visst har jag ändrat uppfattning i flera frågor men jag vill tro att jag inte har gått högerut, utan att jag i dag vet bättre, säger han.

En sådan fråga är pandemin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)