Inrikes 21 mars, 2012

”Historiskt unikt med slutbud direkt”

Det går kärvt i förhandlingarna kring nytt kollektivavtal för Handelsanställdas förbund. Svensk Handel lade ett slutbud som ligger långt under fackets krav, innan förhandlingarna ens har börjat.

– Det är historiskt unikt att arbetsgivarna lägger ett slutbud direkt på 2,6 procent. Det är ett bud som gör att de som tjänar minst får minst i kronor, säger Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels, när Flamman träffar honom. Stefan Carlén, som också sitter i Handels förhandlingsdelegation, tycker att det är synd att arbetsgivarsidan inte vill förhandla.

– Det har varit tufft. Vi vill förhandla, vi har frågor som rör både lön, bemanning, trygga jobb och arbetstid. Vi vill processa de frågorna med arbetsgivarna. Det är inte ge och ta just nu, de sitter kvar med sina krav och vi med våra.

Handels krav följer LO:s samordning på 860 kronor mer i månaden och 960 kronor mer i kvinnodominerade yrken. Man vill även att inhyrning endast ska få användas som tillfällig lösning och att bemanningsföretag ska auktoriseras av LO för att få användas.

Thomas Gorin, ordförande för Seko Bring Citymail, bekräftar bilden av arbetsgivarnas strategi.

– På Bring Citymail kräver vi bland annat en höjning av den lägsta lönetrappan och en minskning av det ofrivilliga övertidsuttaget. Men tendensen från Svenskt Näringsliv är att skicka det direkt till medlingsinstitutet.

Om parterna inte kommer överens om ett nytt avtal innan avtalen löper ut så kommer det att leda till varsel om strejk.

– Avtalen går ut sista mars och då finns det alltid risk för konflikt. Jag kan inte uttala mig om sannolikheten, men vi är naturligtvis förberedda, säger Stefan Carlén.

Efter Flammans intervju med Stefan Carlén har Svensk Handel valt att helt stranda förhandlingarna, vilket ytterligare ökar sannolikheten för strejk.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Kultur 28 maj, 2024

Ofärdigt tänkt – helhjärtat genomfört

Manju Jattas ”The Dark Matter Surrounding AKT 1”. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Sladdriga teckningar, stökiga installationer och korvfilosofiska katalogtexter. På konstskolornas slututställningar är det mesta sig likt och det är precis som det ska vara.

Ett gammalt skämt om Konsthögskolan i Stockholm utgår från dess emblem, bestående av ett lejon och ett vildsvin, som även flankerar ingången till Skeppsholmslokalerna. Vitsen går ut på att eleven kommer in som ett lejon och ut som en gris. Tolkat som att unga studenter, likt ensamma lejon, letar efter sanningen på en oändlig stäpp, för att snart inse att en viktigare uppgift är att böka runt och sabotera människans prydliga trädgårdar, så är bilden ändå fin.

Därför är vårens examensutställningar en höjdpunkt inte bara för konstintresserade utan för var och en som är det minsta intresserad av att läsa av vartåt olydiga ungas tankekraftfält rör sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Ledare 27 maj, 2024

Regeringen kan glömma att släcka vänsterpressen

Det nya mediestödet slår hårt mot vänstertidningarna. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När mediestödet försvinner för vänstertidningar som Flamman så är det ett led i regeringens kamp för att tysta alla motröster. Vårt svar är att strida för självständighet – och komma ut starkare på andra sidan.

Så kom beskedet.

Flamman blir av med hela vårt mediestöd på 3 miljoner per år. Kvar finns ett ”övergångsstöd”, eller snarare avvecklingsstöd, som ska täcka krans och jordfästning.

Det kan ni glömma.

Vi har 25 procent fler prenumeranter sedan årsskiftet i fjol och om tillväxten fortsätter är vi snart självförsörjande. Därmed blir vi också onåbara från klåfingriga högerpolitiker, vilket är det bästa svaret på regeringens försök att släcka vänsterpressen.

Men slaget i stort är förstås brutalt. Alla kommer inte att överleva detta, och konsekvensen kan vi förutse redan nu: ett redan högerlutande medielandskap kommer att kantra totalt.

Ansvaret vilar helt på regeringen, som på område efter område jobbar på att tysta alla arenor för fri åsiktsbildning

Nämndens motivering är att Flamman visserligen uppfyller alla krav, men är för små för att bidra till mångfalden. Högerns nästan totala mediedominans – där nio av tio ledarsidor är borgerliga, medan en handfull småtidningar till vänster ger ett alternativ – används alltså som argument för att ta bort stödet… för vänstertidningarna. Snart används väl samma argument inom den privatiserade vården: ”Tyvärr, eftersom du är sjuk får du ingen läkartid.”

Även högertidningar drabbas, men det råder samtidigt ingen brist på högermiljonärer som vill omvandla sedelbuntar till invandringskritik, genom att ösa pengar över Bulletin och Kvartal. Motsvarande källor finns knappt till vänster, förutom facken, som dock är så skraja för socialism att man hellre gör LO-borgen till en pengabinge än slår upp valvdörrarna för vågade vänsterprojekt.

Läs mer

Att stödet försvinner är egentligen inte nämndens fel. Den ställdes inför en omöjlig uppgift, då den totala potten enligt utredningen skulle minska med 76 procent. Ansvaret vilar helt på regeringen, som på område efter område jobbar på att tysta alla arenor för fri åsiktsbildning.

Man skär ned på folkbildning, kulturskolor, bibliotek, museer, bistånd, public service, och nu alltså även på tidningar som bidrar till mediemångfalden. Allt detta är sådant som har legat till grund för den svenska demokratin – tillsammans med fackförbund, frikyrkor, lantbrukarnas riksförbund och allt annat som utgör det svenska civilsamhället. Dessutom finns en oro för ökad styrning på universiteten.

Det går inte att dra någon annan slutsats än att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna vill tysta eller kontrollera alla platser för bildning och fritt tänkande.

Man behöver inte ens gissa sig fram till vad Tidöpartierna tycker. De skäms nämligen inte för att säga det rakt ut. Den 25 maj fick Jimmie Åkesson beröm från sin partikollega Josef Fransson, som beskrev hans försvar för trollfabrikerna som ett tillrättavisande av  ”den samlade ljugmedian”

Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna vill tysta eller kontrollera alla platser för bildning och fritt tänkande

Både språkbruk och synsätt är direkt hämtat från Hitler själv. Som jag skrev i min förra ledare återupplivade Jimmie Åkesson den nazistiska ”dolkstötslegenden” i sitt vårtal, utan minsta reaktion.

Det är så här det är nu. Borgerligheten har bestämt sig för att låta ett högerextremt parti stöpa om offentligheten, mot att man får fortsätta skära ned på välfärden.

Det enda svaret är att gå till motattack. Om du inte prenumererar på en vänstertidning ännu – gör det. Vi är mer motiverade än någonsin att bidra med en motröst. Vi vet att vi gör skillnad, vi ser det dagligen i våra siffror och vårt mediala genomslag.

Regeringen har försatt oss i en kamp mot klockan. Utmaningen är antagen. Det vatten ni ville släcka oss med visade sig vara bensin.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 27 maj, 2024

Nalle Who är som du och jag

Simon Fujiwara, ”Who Goes Around and Around? (Social Media Madness)”, 2023. Foto: Jörg von Bruchhausen.

Vad innebär det att vara ett genuint ”jag”? Utställningen ”It’s a small world” med Simon Fujiwara synliggörs vår kulturs kannibalistiska narcissism.

I Helsingfors har ribban höjts rejält de senaste åren med påkostade separatutställningar på flera institutioner. Nyligen visades elektrokompositören och bildkonstnären Ryoji Ikeda på konsthallen Amos Rex, det amerikanska stjärnskottet Tschabalala Self ställer ut på Emma, och konstmuseet har presenterat flera internationella konstnärskap. Just nu visas där Simon Fujiwaras It’s a small world.

Det första jag möter där är en explosion av ljud, ljus och färg. Who the Bær (en anspelning på Nalle Puh) är som en disneybjörn på tjack som är precis så speciell som alla andra. Björnen låter sig översköljas och formas av algoritmerna och framträder i färgglada animationer, medryckande ljudbilder och collage. En queer karaktär som undrar vem hen är, som blir fotbolls-”wholigan”, badar i ”Wharwhols” soppburkar, och i Helsingfors såklart figurerar som ”whomintroll”. Världen som visas upp och ses genom serietidningskaraktärens blick är platt och varje bild är lika mycket, eller lite, värd. Det är förvirrande samtidigt som jag känner igen mig. Det speglar en samtida erfarenhet där kattungar, reklam, lemlästade kroppar, körsbärsblomning, och bilder av bilder rullar förbi i mobilskärmsflödet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 24 maj, 2024

Public service i extremhögerns tjänst

Kommitténs ordförande Göran Hägglund lämnar betänkandet om public service till kulturministern den 13 maj. Foto: Samuel Steén/TT.

Utifrån myter om en ”vänsteragenda” vill regeringen krympa public service och öka dess politiska styrning. Detta kulturkrig kan bara mötas med klasspolitik.

Det är söndag den 12 maj. I Agendas studio ska EU-kandidaterna Helene Fritzon (S) och Charlie Weimers (SD) debattera klimatet.

– Hur viktig är klimatfrågan för dig? frågar programledaren.

Charlie Weimers svarar med en anklagelse:

– Ja, den är viktig. Men viktigast för oss är ju så klart migrationen och det är andra veckan i rad som den inte förekommer på bästa sändningstid i SVT, kan jag notera, trots att väljarna tycker att den är jätteviktig.

Orden ger en föraning om vad som komma skall. För dagen därpå presenterar riksdagen sin utredning för hur public service ska regleras nästa mandatperiod. Ett förslag som skulle ha lagts av riksdagens alla åtta partier tillsammans, men som slutat med att Tidö-partierna gjort upp bakom ryggen på oppositionen.

Riktningen är tydlig. Public service ska krympa, till förmån för kommersiella aktörer. Uppräkningen av de ekonomiska anslagen trappas ned. Kravet på fyra kanaler sänks till två. Sveriges Radio säger sig behöva säga skära ned med 220 heltidsanställningar – om uppräkningen inte höjs från dagens nivå.

Men verksamheten ska inte bara krympas. Som så ofta med Tidöregeringens kulturpolitik, kompletteras det marknadsliberala med ett inslag av högerextremism.

SD:s representant Alexander Christiansson berättar stolt på pressträffen att public service ska jobba särskilt mot de grupper där de har lågt förtroende. Som av en händelse råkar den lilla grupp av befolkningen vara just sverigedemokratiska väljare, visar Som-institutets årliga rapporter. En studie som publicerades den 17 maj visar samtidigt att människor som är ”klart till höger” tar del av SVT:s innehåll i lika stor utsträckning, och att en majoritet (55 procent) är emot ett smalare public service-uppdrag.

För att öka förtroendet har man tagit bort nyckelord i uppdragsbeskrivningen om jämställdhet, mångfald och variation i befolkningen. Och allvarligast: Public service ska utsättas för fler granskningar, för att se till att de är ”opartiska” och inte ”politiskt vinklade”.

Att public service skulle ha en dold vänsteragenda är dock en myt, som Kalla Fakta nu dessutom har kunnat visa att Sverigedemokraterna själva producerar och pumpar ut genom sin trollfabrik.

Samtidigt är det opartiska en omöjlig position. Det går inte att ställa sig utanför eller över politiken, som avspeglas i allt ifrån programval, till vems röster som får höras och vad som ses som ont, gott eller självklart.

Nu blir det viktigare än någonsin för vänstern att jobba strategiskt med att sätta en egen politisk agenda.

I bästa fall är strävan efter opartiskhet en jakt på den politiska mitten. Men public service hamnar redan i dag ofta en bra bit till höger om den. Ett flagrant exempel är den inkonsekventa hanteringen av Eurovision. Att utesluta Ryssland på grund av invasionen av Ukraina, sågs som en självklarhet. När samma krav restes mot Israel på grund av folkmord, sågs det i stället som politiskt och därför otänkbart.

Ett annat exempel är sammanhanget där den här artikeln började: samhällsprogrammet Agenda. 2021 visade Dagens ETC att nästan vartannat program handlade om invandring, med koppling till brottslighet. Människor med bakgrund i andra länder demoniserades och målades ut som roten till alla problem. Agenda drev tittarna framför sig när rasistiska förklaringsmodeller vann giltighet.

Om utredningens förslag blir verklighet kommer fler steg att tas i den riktningen. Bort från spegling av hela befolkningen med all dess variation, mot att bli ett verktyg i handen på en allt mer fascistisk höger.

Nu blir det viktigare än någonsin för vänstern att jobba strategiskt med att sätta en egen politisk agenda. Att avslöja vem som tjänar på rasismen, och möta kulturkriget med den klasspolitik de vill få oss att glömma.

Melinda Kandel
Tjänstledig städare och tidigare aktiv i Fastighetsanställdas förbund.
Kultur 24 maj, 2024

Med piska och offerkofta

Linda Skugge debuterade på 1990-talet och har sedan dess hunnit ömsa skinn många gånger. Foto: Anna Tärnhuvud/SVD/TT.

Träna är härligt, suga balle är sådär. I sin nya bok bekräftar Skugge att hon är Skugge. Men energin är det inget fel på.

När krönikören, författaren och före detta feministikonen Linda Skugge utkommer med 50: Lämna mig inte – tredje delen i den svit som inleddes med 40: Constant reader och 45: Morbus Addison – är den skriven genom Lady Lazarus lins. 

Lady Lazarus är inte bara Linda Skugges porriga alias, utan även en dikt på fri vers av Sylvia Plath. För Linda Skugge är mer än Fittstim och Onlyfans. Hon är beläst och intellektuell, har ett associativt huvud och en språklig stil som kännetecknas av inre monolog – och att läsa 50: Lämna mig inte och bli kompis med Lady Lazarus är omtumlande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ida Stiller
Frilansjournalist.
Utrikes 23 maj, 2024

Slaget om EU:s själ

Sättet som Giorgia Meloni har omfamnats av EU-kommissionen tyder på att ingen konflikt behöver uppstå mellan högerextrema regeringar och EU:s ledarskap – så länge vissa villkor uppfylls. Foto: Roberto Monaldo/AP.

Den reaktionära nationalismen framställs ofta som europatankens motpol. Men idéer om ett enat Europa har en lång historia inom extremhögern – och efter nästa månads val kan de bli verklighet.

Inför Europaparlamentsvalet 2019 höll ledaren för det postfascistiska partiet Italiens bröder, Giorgia Meloni, ett tal. I det förklarade hon att EU:s huvudstad borde vara Rom, något som hon tänkte kräva som medlem av Europaparlamentet.

– Europeiska unionens huvudstad kan inte vara den plats som är mest bekväm att ha institutionerna på. Det borde vara den som bäst representerar dess tusenåriga identitet! skanderade hon från scenen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Krönika 22 maj, 2024

Studentprotesterna ger hopp om att unga kan påverka samhället till det bättre, skriver Alva Edith Lundberg. Foto: Emil Davidson/TT.

Katastrofnyheterna haglar: barn i Gaza mördas och ständigt nya värmerekord slås på en jord som dränks och torkas ut om vartannat. Nyheterna gör mig ständigt medveten om att jag bor i ett rikt välfärdsland och inte behöver oroa mig över om mina basala behov kan uppfyllas.

Men jag är orolig ändå. Jag är 24 år och kan inte vända ryggen åt barnen i Gaza, alla människor som lider och dör av klimatkrisens konsekvenser, eller åt SEB som lånar ut hundratals miljarder till industrier som möjliggör klimatkatastrofens fortsatta förödelse.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 22 maj, 2024

De låter inte Frankrike glömma kvinnovåldet

Den feministiska kollagerörelsen uppmärksammar mäns våld mot kvinnor. Foto: Agathe Hurtig Cadenel.

Den franska feministrörelsen Collages féminicides klottrar namnet på mördade kvinnor på väggarna om nätterna. Mot sig har de både poliser och mansgrisar.

Till skillnad från Sverige fortsätter metoo att växa i Frankrike. Häromveckan tog den sig ända till filmfestivalen i Cannes där skådespelerskan Judith Godrètche premiärvisade sin kortfilm Moi aussi, franska för jag också. Det var en film – och ett ämne – som präglade årets filmfestival.

Först var det litteraturen med Vanessa Sprangoras bok Samtycket, nu är det filmbranschen. Rörelsen är inte klar förrän varenda bransch rensat ut sina våldsamma män.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Fanny Jönsson
Journalist och ledarskribent bosatt i Paris.
Inrikes 21 maj, 2024

Välkommen till Gazarondellen

Rondellen på Kristianstadsgatan vid Folkets Park, tidigare känd som “Knarkrondellen“, går numera under namnet “Gazarondellen“. Foto: Johan Nilsson/TT.

För Malmöbor är rondellen vid Folkets park nästan en mytomspunnen plats. De som bor runt Möllevången stämmer träff där, går ut med hunden eller passerar den dagligen på väg till jobbet. Den har tidigare kallats för ”Knarkrondellen” och ”Bajsrondellen”. Men nu är den sökbar på Google Maps som ”Gazarondellen”.

Det råder folkfeststämning i den ljumma vårluften när ”Gazarondellen” invigs i Malmö den 10 maj, på initiativ av en grupp som är engagerade i Palestinafrågan. Många har tagit sig hit. Inklusive poliser med automatvapen. Barn i alla åldrar springer runt, tonåringar fotar varandra mot graffitiväggen och trumljuden hörs svagt i bakgrunden. Folk dricker kaffe och Palestine cola. Poesikollektivet BAM, bestående av Athena Farrokhzad, Burcu Sahin och Merima Dizdarević, läser dikter. Latinos for Palestine uppträder med en palestinsk dans som en slags motstånd mot patriarkatet.

Palestinska kvinnoförbundet i Sverige bjuder på den palestinska rätten maqluba som på svenska betyder upp och ner. De vill sprida kärlek och menar att det är viktigt att inte fastna i det negativa. I stället fokusera på det positiva och på det som människor har gemensamt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Soledad Cartagena
Bibliotekarie och journalist.
Rörelsen 21 maj, 2024

Vad är Vänsterpartiets vision för skolan?

Vänstern är bra på att kritisera högerns skolpolitik, men inte lika bra på att ta fram en egen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Lärares tid i klassrummet har ökat sedan avregleringarna på 90-talet och den tid som lärare har till för- och efterarbete av lektioner har minskat. Skolans uppdrag har samtidigt utökats vilket lett till att dagens lärare måste lägga mer tid på annat än kärnuppdraget än vad lärare gjorde förr. Tillsammans har de här förändringarna skapat ett läraryrke som är farligt för hälsan. Grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger är de yrkesgrupper där högst andel upplever arbetsrelaterade besvär.

I princip samtliga politiska partier brukar gå till val på slogans som att ”satsa på skolan” eller ”minska lärares arbetsbelastning”, men intresset för att problematisera ökningen av lärares undervisningstid har trots det länge varit lågt bland politiker. Vi var därför många skolintresserade som hajade till när först Sverigedemokraterna, sedan Moderaterna och till slut hela regeringen meddelade att de vill se en nationell reglering av lärares undervisningstid.

Liberalerna är det regeringsparti som på senare tid gått längst av alla i att kritisera styrmodellen new public management (NPM). NPM bygger på att politiker ska använda samma incitament för att effektivisera välfärden, som beslutsfattare inom näringslivet använder för att effektivisera den privata produktionen av varor och tjänster. Det kan till exempel handla om att politiker ska styra genom att sätta allt högre mål för verksamheten i stället för att reglera vilka villkor som verksamheten behöver för att kunna prestera bättre.

Vi hoppas att partier och debattörer till vänster går vidare från att kritisera Tidöpartiernas seriositet,
till att lansera egna visioner.

Från vänster ställs nu fullt befogade frågor om hur allvarligt menade regeringens nya skolpolitik verkligen är: ni säger bra saker, men varför genomför ni dem inte? Men samtidigt kan den som läser till exempel Vänsterpartiets olika kommunala valmanifest ställa samma typ av frågor till vänstern: ni skriver bra saker, men varför skär ni också ned när ni hamnar i majoritet i kommunerna, ibland samtidigt som ni säger att ni satsar?

I våra grannländer är skolan inte en så tydligt partipolitisk fråga som i Sverige, vilket innebär att politiker i till exempel Norge eller Finland inte i lika stor utsträckning förväntas komma med enkla och snabba lösningar på skolans komplicerade problem. Delvis beror det här på att de flesta andra länder har kvar reglerade skolsystem vilket innebär långsiktigt stabila förutsättningar för skolor. Lärare och rektorer måste inte hela tiden parera ett politiskt klimat med olika typer av ”lyft” eller ”garantier”, samtidigt som de faktiska möjligheterna att göra ett bra arbete försämras.

Läs mer

Vi tror att det vore bra om skoldebatten i Sverige förflyttade sig i riktning mot att diskutera övergripande styrningsfrågor och att politiker i högre grad än i dag lämnar detaljfrågor till skolans professioner. Regeringens tankar om att reglera lärares undervisningstid och Liberalernas utspel om att hitta en väg bort från NPM-styrningen är steg i rätt riktning, även om de än så länge ”bara” är retorik. Det är en retorisk förflyttning som innebär att skolfrågan har blivit större än att handla om marknadslösningar.

Vi hoppas att partier och debattörer till vänster går vidare från att kritisera Tidöpartiernas seriositet, till att lansera egna visioner för arbetsvillkoren för lärare och elever. Hur ska skolan regleras? Hur ska den fredas från enstaka lyft och bli en samhällsinstitution med arbetsro? Där behövs egna svar, och det tycks vara läge att formulera dem nu.