Efter Nicolas Sarkosys triumfartade seger i presidentvalet spådde den helt dominerande högerpressen (90 procent) att parlamentsvalen skulle bli en «blå tsunami». Sarkozys parti UMP (Folkrörelse-Unionen) kunde ta 450-500 av de totalt 577 mandaten, Parti Socialiste (PS) skulle krossas, PCF (kommunistpartiet) «äntligen utplånas», nykonservatismens seger skulle bli den största sedan 1919… Och sedan kunde Sarkozy, med alla trumf på hand, riva resterna av välfärdsstaten och skapa ett nytt «modernt» Frankrike, modell Bush, Thatcher och Berlusconi. Det betydde slutet på «understödsandan», alla skulle sättas i arbete. Att företagen 1995 fick 100 miljarder euro i understöd i form av bidrag och skattelättnader passerade utan kommentarer, till och med från vänstern.
Resultatet av första valomgången i parlamentsvalen tycktes också bekräfta att vänstern tappat kompassriktningen, ett tvåpartisystem verkade oundvikligt. Av de 110 deputerade, som valts i första omgången, dvs fått mer än 50 procent av rösterna i sina valkretsar, tog högern 109 och PS 1! Bara 6 av 10 röstade (rekordlågt) jämfört med 84 procent (rekordhögt) i presidentvalet.
Men den här gången var det högerfolket, som låg på badstränderna, men vänsterväljarna korrigerade en förkrossande högerseger i Nationalförsamlingen.
Den hyperaktive, makthungrige Sarkozy är en begåvad politiker, men han visar en nästan sjuklig önskan att dominera allt och alla. EU:s ordförande till juli är Tysklands kansler Angela Merkel. Men Sarkozy lade fram sin plan för att lösa EU:s författningskris (via omröstning enbart i parlamenten, och mörkläggning av texten tills beslut fattats). Sarkozy tillrättavisar hårdhänt sina ministrar, som inte tillåts ta egna initiativ.
Men både premiärminister Fillon och ekonomiminister Borloo har redan hunnit trampa i klaveret. Högerns kostsamma reformer ska nämligen finansieras genom rejält höjd moms («utan att drabba köpkraften» lovar presidenten). Ovannämnda ministrar talade om en «social tilläggsmoms». Det innebär en totalmoms på uppemot 25 procent jämfört med nuvarande 19,6. Och se – där kunde vänsteroppositionen koppla greppet.
Uppenbarligen har momsfrågan mobiliserat, framförallt yngre väljare, liksom Sarkozys universitetsreform, egenavgifter i sjukvårdssystemet, sänkt inkomstskatt till högst 50 procent, minskad förmögenhetsskatt etc. Allt detta kommer att antas av Nationalförsamlingen under semestertid. Och i höst planeras inskränkningar i strejk – och arbetsrätt.
Att högern, trots vänsterns sena uppvaknande, lyckades säkra en komfortabel majoritet beror på valsystemet. De båda dominerande partierna UMP (321 – 38) och PS (206 + 57) gjorde röstmässigt sett nästan jämnt lopp. Tidigare UDF (centerhöger) splittrades: ett parti allierat med UMP tog 20, ett annat MoDem 4 platser.
PCF (Kommunister) 18 (- 3), Gröna (Miljöpartiet) 4 (+1) Övriga 4. Front National och yttersta vänstern blev åter mandatlösa. Jämfört med valen förlorade högerpartierna c a 50 mandat, medan vänstern ökade med 55.
För UMP var förre premiärministern Alain Juppés förlust i sin traditionella högervalkrets, en chock. Han var utsedd till chef för ett superdepartement (ekologi, transport,industri), och nummer två i den nya regeringen. Juppé har nu avgått.
På valnatten föreslog Mamère, en av de Grönas ledare, att hans parti bildar grupp tillsammans med PCF. Det skulle ge betydande ekonomiska och administrativa förmåner, samt förslags – och motionsrätt i parlamentet. För gruppbildning krävs 20 mandat. Tillsammans har de båda 22 platser.
Le Monde med flera tidningar talar om valutgången, som en varning till Sarkozy. PS är scen för en långvarig, bitter maktkamp, och behöver «moderniseras». Det gäller även PCF.
Förutsättningarna för att bilda en radikal vänsterallians av alltifrån Parti Socialistes vänster, PCF, trotskister, facket och olika folkrörelser diskuteras. Det tar vi upp i en nästkommande artikel.
