Så kom då den fruktade SCB-mätningen. Moderaternas stora tapp och Centerpartiets dramatiska (men väntade) ökning är det som utgör de stora förändringarna jämfört med SCB-siffrorna från i november. Noteras bör även att V tappar till S, men vinner från ”övriga partier” som får betraktas som Fi-väljare. Trots det tappar V från 7,7 till 6,3. Inte mycket – men likväl ett tapp.
En sak som var tydlig i opinionen fram tills i våras var att det rörde sig väldigt lite. Men i och med att Anna Kinberg-Batra öppnade upp för SD-samarbete började flykten både till höger och mot mitten från hennes parti. Liberalerna står mitt i en partiledarstrid inför öppen ridå och Kristdemokraterna verkar inte så bekymrade över att de inte legat över fyra procent i någon SCB-mätning sedan valdagen – kanske för att de räknar med att åka ur. Centerpartiets Annie Lööf gnider sina händer och håller alla dörrar öppna. Det är klart att Alliansen inte utgör ett regeringsalternativ bredvid Stefan Löfven.
Det är nämligen högerns kollaps som gör att Socialdemokraterna hjälpligt håller sig uppe. De framstår som en trygghet i ett läge där mycket i omvärlden krisar, oppositionen krisar och Miljöpartiet krisar. De tar i denna mätning väljare så såväl från soffan, som från M och från V. Det är ett guldläge. Det och de faktiska positiva förändringar som regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet, har genomdrivit. Man har en hård linje i vinstfrågan, man har fasat ut FAS 3 och slopat den bortre gränsen i sjukförsäkringen (den så kallade stupstocken). A-kassan är högre nu än tidigare och även om det inte är tillräckligt så har man åstadkommit fler platser på utbildningsplatser på komvux och yrkesutbildningar.
Det är klart att Alliansen i dagsläget inte utgör ett regeringsalternativ bredvid Stefan Löfven.
Men Vänsterpartiet blir, precis som i valet, mer ointressant och osäkert så fort debatten om vinsterna sköts bättre från S. Men lösningen är inte nödvändigtvis att bryta med regeringen – i alla fall inte på grund av en opinionsmätning. Däremot skulle både Vänsterpartiet och regeringen tjäna på en hårdare ton mellan varandra. Om det nu är så att en mittenregering är det enda alternativet efter nästa val som Stefan Löfven påstår, få honom att motivera varför? Visa på delarna där regeringen inte gör tillräckligt – skatterna, allmän visstid, bostadspolitiken, sjukvården och kom med en träffsäker beskrivning av konsekvenserna. Visa på alternativet till en stillasittande socialdemokratisk regering. Hur kan en ekonomi som fungerar för flertalet istället för några få se ut?
