Vad undersökningen, grovt beskrivet, gjorde, var att intervjua 988 irakiska hushåll vid två tillfällen, 14 månader före invasionen och 17 månader efter, kring sjukdomar och dödsfall.
Genom en induktiv metod, som tar hänsyn till intensiteten i olika områden, kommer forskarna fram till att antalet krigsrelaterade våldsamma dödsfall uppgår till cirka 100 000. Så mycket har riskerna och dödligheten ökat.
Nyheten fick relativt stor uppmärksamhet i många tidningar, som presenterade den som en rak nyhet, men också nämnde den käll- och metodkritiska problematiken.
Att en så respekterad läkartidning som The Lancet givetvis – trots snabbmetoden – har mycket hårda krav på vad som publiceras torde vara grundläggande, liksom vetenskapens hedersbegrepp att själv presentera just felkällor och felmarginaler. Något som forskarna också gjorde – det säkra intervallet ligger mellan 8 000 osch 194 000 döda civila.
Men där SvD:s medicinreporter exempelvis konstaterar att ”forskarnas jämförande utvärderingar mellan de två tidsperioderna är noga granskade och godkända av Lancets experter”, väljer Dagens Nyheter att ställa sig i spetsen för något man kallar ”forskartvivel”.
De ”forskare” man ger röst åt är svensken Magnus Norell, som omväxlande brukar omnämnas terroristexpert och Mellanösternforskare, och i USA försvarsanalytikern Michael O’Hanlon vid Brookings institution, känd som liberal hök, samt militäranalytikern Marc E Garlasco vid Human rights watch.
Huruvida deras militära expertis sträcker sig till den vetenskapliga metod som använts, framgår inte. Inte heller framgår det att andra forskare, i exempelvis brittiska Guardian, ger metodologin godkänt. Eller att den tidigare ansetts godtagbar för motsvarande situation i Kosovo. Det är av mindre betydelse, så länge frön av tvivel kan sås hos läsaren.
Så vad vet vi? Som krigsherren Tommy Franks sade strax före invasionen: ”We don’t do bodycounts (Vi sysslar inte med likräkning)”. Att USA:s förluster uppgår till 848 soldater och 258 civila borde ändå kunna anses säkert – de räknas en och en av Pentagon.
Men huruvida det rör sig om tio eller 100 000 döda irakier, är mest en fråga om felmarginaler.
Den enda källa som ägnat sig åt detta, projektet Iraq body count, har tidigare ansetts vara värdig endast ett enda DN-omnämnande sedan mars 2003. Nu fick IBC träda i tillfällig ”pålitlig källa”-tjänst hos DN – som motpol till Lancetrapporten. IBC:s egen skattning är drygt 16 000, men man anser själv att den reella siffran måste vara högre.
Att IBC samtidigt talar om 600–800 civila dödsoffer under den sedan flera veckor pågående terrorbombningen av Falluja – en förberedelse för den väntade slutliga markoffensiven mot staden – är en siffra man får leta efter förgäves hos DN.
