En grön gegga väller ut när jag tar en tugga av chokladen. De finkrossade pistagenötterna, uppblandade med knaprig kadayıf, smälter i munnen. Smaken påminner om nougat, och jag biter snabbt av ett stycke till.
Dubaichoklad, som sötsaken kallas, har tagit över Turkiet. Vart man än går i Istanbul ser man annonserna, utanför traditionella bagerier och i tunnelbanan. Ändå märker jag, när jag köper några paket på ett konditori, att försäljaren blir beklämd. Egentligen är det inte så konstigt – i stället för hans egenbakade baklava köper jag färdigproducerad choklad, inte annorlunda från en Snickers på närmaste Migros-butik.
När jag frågar om chokladens plötsliga popularitet muttrar han något om kidsen på Tiktok till svar. Och ja, visst brukar chokladsortens globala uppsving förklaras med att influerare spred dess evangelium efter besök hos en chokladmakare i Dubai. Men på gatorna i Istanbul ryktas det också om en annan, mörkare anledning till den plötsliga pistagepsykosen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
