”Nu vänder Europa blad”, sa EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker när han i EU-parlamentet presenterade Brysselbyråkraternas plan för att få fart på investeringarna i euroländerna.
Vi har hört det förut. År 2012 lanserades ”Compact for growth and jobs” som Europeiska investeringsbanken (EIB) fortfarande harvar med utan konkreta resultat. Det är föga förvånande.
Den som ”vänder blad” i EU:s grundlag, Lissabonfördraget, upptäcker snart att det finns fördragsmässiga hinder för en expansiv finanspolitik (keynesiansk, eller traditionell socialdemokratisk, ekonomisk politik). Det nyliberala regelverket för EMU, som tillkom med Maastrichtfördraget år 1992, har dessutom förevigats genom den stabilitetspakt som EU antog på tyskt initiativ 1997 (och som är upphovet till det i Sverige, av bland annat LO och Dagens ETC, kritiserade budgetpolitiska ramverket inklusive överskottsmålet).
Dessutom har EMU-regelverket under den pågående eurokrisen utvidgats och förstärkts genom en rad överenskommelser, typ sexpacken, europeiska terminen, europluspakten och finanspakten, som alla syftar till att ytterligare inskränka medlemsstaternas finanspolitiska manöverutrymme och cementera en odemokratisk högerpolitik. I EU:s valutaunion är John Maynard Keynes kriminell.
Ett konkret exempel: I samband med att euroländerna den 15 oktober lämnade in utkast till sina nationella budgetar för godkännande av EU-kommissionen gjorde Frankrike vissa ”justeringar” för att undvika att underkännas och därmed riskera att drabbas av böter.
Men flera EU-kommissionstjänstemän som nyhetsbyrån Reuters hänvisar till uppger att Frankrike inte kan räkna med att komma undan: ”Om det disciplinära förfarandet måste trappas upp på grund av att Frankrike inte vidtagit effektiva åtgärder [för att komma till bukt med sitt underskott] betyder det böter enligt reglerna”, säger en högt uppsatt EU-byråkrat i Bryssel.
EMU är konstruerad efter tysk modell med inflationsbekämpning, restriktiv penningpolitik och åtstramande finanspolitik. Som ett svar till Jean-Claude Juncker säger Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble: ”Tyskland befinner sig inte i recession eller någon ekonomisk kris”.
Schäuble framhåller i stället att hela EU måste genomföra ”strukturreformer”, ett kodord för avregleringar av arbetsmarknaden, sänkta löner, försämrade pensioner och nedskärningar och privatiseringar av den offentliga sektorn.
”EMU är en tryckkokare utan pysventiler. Fackliga och sociala rättigheter ska kokas mjuka – eller till mos.” Så lyder en metafor i tysk EMU-debatt. Den gjordes allmänt känd av Hans Tietmeyer, tidigare chef för tyska Bundesbank. Tanken är att när valuta inte längre får vara flexibel, så tvingas det arbetande folket bli det.
