Här i Europa öppnar EU ett jämställdhetsinstitut, men röstar ner förslag som kan leda till mer jämställdhet. I Rwanda tar man itu med de verkliga problemen. På grund av sitt konkreta arbete för jämställdhet ska president Paul Kagame få Femmes Africa Solidarités jämställdhetspris.
Det afrikanska jämställdhetspriset är uppdelat i tre kategorier. Ett pris delas ut till en politisk ledare eller grupp som har gjort ett exceptionellt arbete för ökad jämställdhet inom den politiska och ekonomiska sfären, och arbetat för att belysa de sociala och kulturella barriärer som hindrar kvinnor från att delta i politiken.
Ett annat pris delas ut till en representant för näringslivet och ett tredje till en privatperson eller frivilligorganisation som aktivt arbetar med kvinnofrågor.
I år har Femmes Africa Solidarité, FAS, beslutat att dela ut priset endast i kategorin ”politisk ledare”. Rwandas president Paul Kagame kommer att ta emot priset i Dakar, Senegals huvudstad, den 7 juni.
Kagame får priset för ett extraordinärt arbete med att stärka kvinnornas position i landet, sedan folkmorden 1994. I motiveringen nämns bland annat det resultat som Paul Kagame har uppnått i den politiska sfären – med en kvinnlig representation i Rwandas parlament på 48,8 procent, den högsta i världen.
När priset tillkännagavs lovordade Gertrude Ibengwe Mongella, ordförande i det pan-afrikanska parlamentet och ledamot i FAS priskommitté, Kagame för de konkreta resultat man uppnått i Rwanda.
Hon nämnde att hälften av de rwandiska domarna är kvinnor, och att den nya konstitutionen (som ännu inte är färdigskriven) har inskrivet att minst 30 procent av politikerna skall vara kvinnor. Detta gäller alla politiska nivåer i landet, och ett system är redan utarbetat för hur man skall gå till väga för att nå kvinnor, få fler kvinnor aktiva, möjliggöra för kvinnor att vara aktiva – på nationell, regional och lokal nivå.
Mål och principer för jämställdhet på en övergripande nivå är lätta att formulera, men att förverkliga dem kräver en jämlik människosyn. Frågan är om en sådan råder i EU. Det konkreta som har hänt i år är att man har öppnat ett jämställdhetsinstitut. Detta samtidigt som EU-parlamentet (i januari) röstade ner ett förslag om att alla politiker ska utbildas om jämställdhet, och även ett förslag om att stödja en arbetsgrupp för jämställdhet.
Kanske EU-kommissionen och parlamentets ledamöter skall beställa en studieresa i jämställdhet till Rwanda?