En mer än fullsatt lokal i Mazettihuset i Malmö var inramningen för den panel där jag och andra vänsterredaktörer skulle diskutera alternativmedier i den nyliberala epoken. Den stora stjärnan var Ignacio Ramonet, mannen som skrev den ledarartikel som blev startskottet för Attac-rörelsen. I mars slutade han som chefredaktör för Le Monde Diplomatique, vilket han varit sedan 1991. Sedan dess har han (se Flamman 27/3-08) startat Media Watch Global. Le Monde Diplomatique är rätt unik som alternativmedia betraktad, med sina 290.000 prenumeranter och en gigant till ägare (Le Monde). Ramonet hade inga större förhoppningar om att det går att växa för (exempelvis svensk) alternativmedia, utan ansåg att vi borde se våra insatser som en slags gerillaverksamhet, underminerande de etablerade sanningarna i globaliseringens tjänst.

– Det kommer att inträda en informationskris för dem om vi fortsätter, menade Ignacio Ramonet.
– Vi får inte glömma våra segrar, menade Arbetarens Rebecka Bohlin.
– Vi kan bli bättre på att samarbeta, sa Babak Rahimi, från Mana och Pepe Vinoles från Liberación höll med.
Allt håller jag själv med om. Men jag sa också:
– Glöm inte att de stora alternativtidningarna hade varit omöjliga utan starka rörelser.