Utrikes 14 juli, 2004

Indymedia-grundare mördad

Lenin Cali Nájera, en av grundarna av nyhetsbyrån Indymedia i Ecuador mördades i början av juli av två okända män i staden Guayaquil.

Cali var även medlem av indianorganisationen Pachakutik, som tillsammans med Ecuadors fackföreningar och vänster två gånger har störtat korrumperade presidenter i det andinska landet.
Mordet på Lenin Cali skakar den demokratiska rörelsen i Ecuador. Den är också en varning till Indymedia och liknande rörelser mot den verksamhet de utvecklat i stora delar av Latinamerika. President Lucio Gutierrez, som kommer från de väpnade styrkorna och som bars fram av den breda folkrörelsen i Ecuador vid presidentvalet 2002 har inte bara svikit sina forna allierade utan även inlett förföljelse mot dem.
– Vi har förföljts och hotats för vårt arbete. Därför misstänker vi att mordet på Lenin var ett politiskt attentat, sa Verónica Silva från Indymedia i Ecuador.
Vid begravningen av Lenin Cali deltog representanter från hela Ecuador som anklagade staten för att ligga bakom mordet.
– Mördarna gick rakt fram mot Lenin och sköt honom direkt på plats, sa Rosa Nájera, mor till Lenin som uteslöt att det skulle röra sig om ett vanligt brott.

Leonidas Iza, ordförande för Pachakutik, utsattes tidigare i år för ett attentat. Han överlevde med en hårsmån, men hans två söner mördades. Bakgrunden ska ses i att Pachakutik och hela den demokratiska rörelsen i Ecuador kräver president Lucio Gutierrez avgång. Gutierrez har på alla punkter brutit mot det politiska program som utarbetades tillsammans med dem som bar fram honom till presidentposten.
Indymedia, en nyhetsbyrå som utgörs av sociala och aktiva skribenter över hela världen, har vuxit explosionsartat de senaste åren. Med hjälp av internet har Indymedia kommit att bli en blixtsnabb källa för reportrar och andra till korrumperade makthavares förtret. Blev Lenin Cali ett offer och en varning till andra?

Nyheter 09 december, 2025

Facken vill se klimatpolitik för folket

Sverige sticker inte ut mest i rapporten, då både fackanslutningen och klimat-engagemanget är allmänt högt bland befolkningen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Fackanslutna arbetare bryr sig inte bara mer om sin arbetsmiljö – utan mer om miljön i stort, visar en ny rapport från Arena Idé. Nu siktar facken, civilsamhället och forskningen mot samma mål – att göra klimatpolitiken ”folklig”.

Arena Idés nya rapport Fackliga medlemmar är mer positiva till miljöpolitik hymlar inte med slutsatsen. Medlemmar i Europas fack är ungefär 14 procent mer sannolika än ickemedlemmar att prioritera klimatet och miljön.

Medverkande i studien fick ta ställning till två påståenden: ”Prioritera miljön, även om det leder till långsammare ekonomisk tillväxt och förlust av arbetstillfällen”, samt ”prioritera arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, även om det leder till skada på miljön”.

– När man jämför fackmedlemmar med icke-anslutna tenderar de att vara mer positiva till miljöpolitik, vilket går emot en del ”vardagliga antaganden” om deras hållning i frågan, säger rapportförfattaren Josef Ringqvist, doktor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet.

– Det finns nog en del sanning i de antagandena. Miljöfrågor är komplicerade ur ett arbetarrörelseperspektiv, och historiskt har det uppstått målkonflikter där det varit svårt att prioritera båda.

I Sverige är skillnaden relativt liten – bara två procent – men det bör ses mot bakgrund av att stödet för miljöskydd ligger på 90 procent, både inom och utanför facket. Trots vissa rapporter om ett sjunkande engagemang bland unga är över 70 procent av svenskarna överlag intresserade av och oroade för klimatförändringar. 65 procent ”ser det som ett hinder för den egna omställningen att inte samhället som helhet gör mer”, enligt Naturvårdsverket. I en studie från Manpower ansåg bara 30 procent att svenska arbetsgivare gör tillräckligt.

Mer intressant, enligt Josef Ringqvist, är att rapporten jämför 22 europeiska länder. Faktorer som grad av kollektivavtalsanslutning och fackets inflytande spelar in, utöver hur ”miljövänlig” opinionen är i landet överlag.

Även i Polen, vars tunga aktörer inom kolindustrin och gruvnäringen ofta lobbar mot miljöregleringar i EU, är de fackligt anslutna betydligt mer positiva till klimatarbete. Spanska fack bryr sig mest – hela 20 procentenheter mer. Där menar Josef Ringqvist dock att det beror på landets mer ”radikalt politiserade fackrörelse”.

– Här är fackmedlemskap mer av en norm, frågor om a-kassan ligger i framkant. Men svenska fackmedlemmar är också överlag mer vänsterlutande än genomsnittet, även om man tittar inom Saco och TCO snarare än LO.

LO, TCO och Saco är alla anslutna till forskningsprogammet Fairtrans – ett paraplysamarbete som rymmer flera universitet, samt bland annat Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen och Sametinget, och finansieras av Formas och Mistra.

– Vi samarbetar över gränser för att jobba fram en rättvis, eller ”folklig”, klimatomställning, berättar Sofia Bernett, biträdande programchef.

– En överväldigande majoritet i Sverige vill skärpa klimatmålen, och vill att politiken lägger pengar på det snarare än sänkta bensinpriser. Politik som går emot det de allra flesta vill kan ju inte sägas vara folklig.

Programmet är inne på sitt fjärde år av åtta. Förra våren höll man ett klimatpolitiskt råd som Sofia Bernett liknar vid ett ”mini-Cop”, som mynnade ut i 24 konkreta reformförslag. Runt förhandlingsbordet märktes tydligt en delad frustration över regeringens klimatpolitik.

– De svenska utsläppen ökar ju enligt alla oberoende bedömningar, så det är klart det blir extra angeläget när det går åt fel håll. Framför allt har det varit väldigt givande att se olika organisationer lära sig av varandra. De har olika egenintressen, men en gemensam vilja att göra det vetenskapen kräver. Det vi diskuterar är hur.

LO-utredaren Johan Hall har upplevt ”stor lyhördhet och förståelse för våra frågor” inom Fairtrans-samarbetet, och möts sällan av ”klimatskepsis” när han föreläser fackligt:

– Det finns ett stort intresse, men också en oro inom vissa sektorer, ofta för vad en omställning kan innebära för jobb och inkomster. Det är där vi lägger vikten när vi pratar om ”rättvisa”.

Josef Ringqvist tror att miljörörelsen och politiken kan dra liknande lärdomar av hans forskning – om vikten av att inte bara utforma klimatpolitik på ett rättvist sätt, utan också att man lyckas formulera och kommunicera den tydligt – samt att det kan vara dumt att anta att traditionella ”arbetarväljare” skulle vara de svårövertygade.

Läs mer

– Även om facket inte alltid gör allt man hade kunnat för klimatet, så är mycket av fackens traditionella kärnuppdrag, som anställningstrygghet, arbetsmiljö och arbetarhälsa, svåra att frånkoppla från klimat och miljö. De hänger ihop, och när grundförutsättningarna blir bättre blir det lättare för arbetare att även omfamna större frågor.

LO:s Johan Hall tillägger:

– Klimatförändringarna är till stor del en konsekvens av vilka varor vi har valt att producera i industrisamhället, och på vilka sätt.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 december, 2025

En fattig förälder är inte barnens bästa

Att slå undan benen för de arbetslösa görs knappast med barnens bästa i åtanke, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Johan Nilsson/TT.

Moderaterna har en ny favoritfras: ”Barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Men politiken som döljer sig där bakom handlar mer om att straffa arbetslösa, än om att hjälpa dem.

Möjligen är en liten dos hyckleri oundvikligt för toppolitiker. Men också hyckleri kräver fingertoppskänsla, som gör att det åtminstone känns halvvägs trovärdigt. Någon har glömt att berätta det för Moderaternas toppskikt, att döma av höstens mantra från Rosenbad: ”Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet.”

Det finns tydligen inget viktigare. Elisabeth Svantesson har utvecklat ett särskilt vibrato för frasen, arbetsmarknadsminister Johan Britz har byggt en hel presskonferens på den och Ulf Kristersson verkar tro att den står i första paragrafen i FN:s barnkonvention.

Problemet är proportionerna. Inget barn älskar att se sin förälder gå till jobbet. Ber man om någons mest danande barndomsstund svarar ingen ”morgonen i en grusig hall när mamma febrilt letade efter en vanten och började låta brysk”.

Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

Självklart mår barn bättre av att deras föräldrar har en inkomst, men det är inkomsten, inte det mystiska förädlingsögonblicket i hallen, som gör skillnad. Hyckleriet blir desto tydligare när samma politiker är helt obekymrade av hemmajobbare och hemmafrutrender, fenomen som rimligen också borde betraktas som hot mot barnens välfärd.

När regeringen nu inför nya a-kasseregler som för de allra flesta arbetslösa innebär flera tusenlappar mindre i månaden rasar logiken ihop. Det finns ingen arbetsmarknadspolitik bakom. Inte ens med livlig fantasi kan man få den här reformen att skapa jobb.

Regeringens valhänthet i frågan blixtbelystes när Ulf Kristersson i SVT:s partiledardebatt den 12 oktober triumfatoriskt meddelade att det visst finns jobb att söka: 72 000 annonser på Platsbanken, varav hela 17 000 utan utbildningskrav. Sagt i ett läge med en halv miljon arbetslösa, utan att förstå att de där siffrorna kraftfullt motsäger regeringslinjen om hårdare krav som lösningen. När arbetsmarknadsminister Britz får frågan om hur de nya reglerna ska ge fler jobb återstår därför bara att upprepa de där fraserna som workshopats fram: att det är ”jättefarligt att vara arbetslös”, och att ”barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Da capo.

När politiken saknas fylls tomrummet med moralism. Det är inget nytt, men det har sällan varit så aggressivt. Vad det gör med människors självkänsla är stundvis hjärtskärande.

Jag har följt två forum som från varsitt håll berättar samma historia. Det ena är en Facebookgrupp för arbetslösa, som berättar om irritation över arbetsförmedlingens otillgänglighet, sorg och skuld över att inte kunna ”bidra”, och hur knäckande det är att inte ens kallas till intervju.

Det andra är ett forum för den så kallade Fire-rörelsen, som strävar efter tidig pensionering genom smarta investeringar (som givetvis bygger på höga löner). Inläggen exploderar i ryggdunkningar när någon undrar om det är moraliskt att nyttja välfärden utan att jobba: ”Självklart”, ropar man i kör, ”man har ju förtjänat det.”

Läs mer

Så ser det nya Sverige ut. Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

En annan paradox är att samma regering som vill ”avskaffa bidragslinjen” nu kommer att driva fler arbetslösa in i socialbidrag. Och eftersom kommunerna samtidigt åläggs att kräva ”aktiviteter” som motprestation kommer fler barn mycket riktigt få se sina föräldrar rusa iväg på morgonen, fast utan lön. Barnen blir av med den enda fördelen med en arbetslös förälder, det lugnare tempot hemma, men förblir lika fattiga.

Tacksamheten lär bli öronbedövande. Öronbedövande som en sprängning i en trappuppgång.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 december, 2025

En marmorvit lektion i kommunism

Ensemblen förkroppsligar varors och människors flytande värde i kapitalismens kretslopp. Foto: Sören Vilks.

Kungliga Dramatiska Teatern förvandlar 2 500 sidor marxistisk teori till kakelkabaret för en proppmätt medelklass. Flamman går på en lekfull teaterversion av "Das Kapital" och letar efter tecken på att revolutionen är nära.

Varje år lanserar det amerikanska företaget Pantone color institute en färg som påstås fånga tidens stämning och som sedan pryder allt från gunghästar till sovrumsväggar. I helgen avslöjades 2026 års nyans: Cloud dancer. Vitt som en molndansare.

Samma helg har Dramaten urpremiär på Das Kapital. Scenografin: bländande kakelvitt. Jag ser det som ett kosmiskt sammanträffande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Misstänkt ”giftkvinna” aktiv i högerradikala grupper 

Foto: Christine Olsson/TT, skärmdump.

Vaccinkritik, klimatförnekelse och upprepade delningar av högerextrema sajter. Flamman följer de digitala spåren efter den 62-åriga kvinna som häktats för grov misshandel efter förgiftningarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

En 62-årig kvinna häktades i dag för grov misshandel mot fyra anställda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, efter att de drabbats av misstänkt förgiftning. Nu kan Flamman avslöja att hon har en lång historia av aktivitet i högerextrema grupper på Facebook.

Bland grupperna som kvinnan varit mycket aktiv i finns ”Vi som stödjer SD” och ”Folkets rättigheter i samhället”. Under 2022 rör det sig om flera inlägg i månaden, och utöver det även mängder av kommentarer på andras inlägg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Polisens beslag hos terrorsvensken: hakkors, sprängmedel och Putinmask

Enligt domskälen var den terrordömda svensken Alexander Holmberg ledande i ekofascistiska gruppen The Base.

Den 23-åriga överklassvensken kartlade moskéer, uppmanade till våldsdåd och samlade på nazistuniformer. Flamman har tagit del av domen mot terrornazisten Alexander Holmberg – och listan på polisens beslag hos luxemburgsvensken.

I fredags offentliggjordes domskälen mot Alexander Holmberg, den svenska medborgare som den 27 november i Luxemburg dömdes för en rad terrorrelaterade brott.

Han fälldes för medlemskap i två terroristorganisationer, förberedelse till flera terrorattentat i tre länder, tillverkning och innehav av sprängämnen, brott mot vapenlagstiftningen, uppvigling till hat och våld samt framställning, sant testning och planering av explosiva anordningar.

Den mest framskridna planen var ett massmord mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020, som ställdes in på grund av pandemin. Holmberg var minderårig när han inledde planerna, men blev myndig under arbetets gång.

Den 137 sidor långa domen, som Flamman har läst, beskriver en flerårig process där en gymnasieelev gradvis förflyttade sig från nätaktivism till en central roll i två militanta högerextrema nätverk som delvis hänger samman: Atomwaffen Division och dess ekofascistiska förgrening The Base, som är terrorklassad av EU. Båda använder dödskallemasker som kännetecken, och Alexander Holmberg bedöms ha varit ledande i den senare gruppens svenska cell.

Enligt chattloggarna var han inte bara en passiv deltagare, utan bidrog med sina avancerade kemikunskaper kring hur man tillverkar sprängmedel, och bidrog starkt till gruppernas propagandaarbete. Han föreslog också ett gemensamt träningsläger för Atomwaffen Division och The Base i Sverige i slutet av 2020, på mark som tillhörde hans familj. Där skulle medlemmarna öva skytte, detonera mindre laddningar och öva på fältmässig rekognosering. Han skrev att han själv hoppades få licens i tid för ett G3-gevär från Heckler & Koch, ett av hans favoritvapen.

Den mest framskridna planen var riktad mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020. Foto: Robin Utrecht/EPA/TT.

Flera av de tilltänkta målen var svenska. Han planerade bland annat en attack mot flygbolaget Sas, på grund av deras reklamfilm som ställer frågan: ”Vad är verkligen skandinaviskt?” Svaret är enligt kampanjen ingenting, då ”allt är kopierat” från andra länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 december, 2025

Antifascister samlas i Salem: ”Folk delar ens frustration”

Foto: Liz Fällman/Flamman.

15 år efter att Salemmarschen lades ned samlas nazister återigen i Rönninge söder om Stockholm. Även antifascistiska krafter har mobiliserat – och stadens företagare bjuder in till julmarknad. Flamman ger sig ut bland honungsförsäljare och svarta blocket-aktivister för att höra folks tankar om dagen.

Det är ovanligt mycket människor på årets julmarknad, konstaterar floristen Carina Kandell, 56. Hon driver en liten blomsterbutik i Rönninge centrum, och har varit drivande i att arrangera den årliga julmarknaden.

Från början uppstod marknaden som en markering mot de årliga nazistdemonstrationerna i Salem under 2000-talet – som nu återupptagits på initiativ av Nordiska motståndsrörelsen och Aktivklubb Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

Ideologin är fackens svagaste länk

När IF Metall lade varsel om strejk mot Tesla hade förbundet inte strejkat på 15 år. Foto: Johan Nilsson/TT.

Den svenska modellen riskerar att vittra sönder om tillräckligt många börjar tvivla på den. Ella Petrini har läst ”Frontalkrock”.

Ett strejkvapen som inte används rostar och för att lyckas krävs ett väloljat konfliktmaskineri. Svenska fackförbund med strejkar ovanligt lite, både internationellt och historiskt. Därmed har själva strejkerfarenheten också blivit mer sällsynt, och något de flesta av oss bara kommer nära genom skildringar i filmer och historieböcker.

När IF Metall lade varsel om stridsåtgärder mot Tesla, hade förbundet inte strejkat på 15 år. Motparten var notoriskt antifacklig och ledd av världens rikaste man, Elon Musk. Som en av de strejkande, Olof Sjöström, säger till Dagens Arbete: ”I början handlade det om att vi ville ha kollektivavtal på Tesla, nu handlar det om mycket mer än så. Det handlar om hela svenska modellen.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

En grön Marx tittar fram

Genom att lusläsa Marx vill Kohei Saito hitta en socialism för ”klimatproletärer”. Foto: Frank Rumpenhorst/AP.

I försöken att frammana en ekologisk marxism liknar Kohei Saito en filosofisk Hercule Poirot. Men det japanska stjärnskottet fastnar i teoriernas värld – och lär knappast väcka några slumrande massor. Åtminstone inte den här gången.

Ett citat av en ung Marx i Den tyska ideologin har alltid gäckat mig. Där skriver han att i framtidens kommunistiska samhälle kommer individen att ”jaga på morgonen, fiska vid lunch, sköta boskap på eftermiddagen och kritisera på kvällen”, utan att någonsin bli yrkena fiskare, jägare eller kritiker. Citatet har avfärdats som ett pastoralt tic från en romantisk epok, men själv har jag sett något annat. En utopiskt drömmande Marx som kanske inte såg så negativt på de förhistoriska samhällena som vi har lärt oss.

En som verkar hålla med mig är den japanska filosofen Kohei Saito. I sin Marx i antropocen (Nirstedt, 2025), visar han att Marx faktiskt omvärderade de förhistoriska samhällena på äldre dagar. På 1870-talet skedde ett skifte i hans tänkande; intresset för dialektisk filosofi minskade och ett intensivt studium av naturvetenskap tog vid. Fram träder en annan Marx, menar Saito, en ekologiskt medveten person i modern bemärkelse. Saito kallar honom rentav för ”nedväxtkommunist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 december, 2025

Tidigare vänsterpartister lanserar parti – siktar på lokalval

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade Vänsterpartiet i augusti, strax efter att uteslutningsärenden inletts mot dem. Foto: Oscar Olsson/TT.

De tidigare vänsterpartisterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas lämnade partiet efter att uteslutningsärenden inletts. Nu startar de ett eget parti, under namnet Framtidens Vänster. Men de kommer inte ställa upp i riksdagsvalet, meddelar talespersonerna.

– I dag tar vi ett steg som vi lovat att vi ska ta, säger Daniel Riazat vid en presskonferens under fredagen. 

Nu bildar han och Lorena Delgado Varas, båda riksdagsledamöter och tidigare vänsterpartister, ett nytt parti. Det meddelar de under fredagseftermiddagen från en presskonferens i riksdagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 december, 2025

Det är dags att lyssna på Putin

Problemet med ”Putin-förståare” är att de inte alls verkar förstå Putin, menar debattören. Foto: Alexander Nemenov/Pool Photo/AP/TT.

Ola Tunander skriver att det inte är något fel att ”förstå” Putin. Ändå utelämnar han Putins egna ord om varför han startat kriget: för att utplåna Ukraina som självständig nation. Det är inte svårt att gissa varför.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När man läser Ola Tunanders bok Hybris: Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten (Karneval förlag) är det från början uppenbart att detta är en partsinlaga – till försvar av den ryska invasionen och mot dem som solidariserar sig med Ukrainas försvarskamp.

I inledningens första stycke skriver han: ”Vad som förr var en självklarhet för varje forskare – och för all del varje underrättelsetjänst var att förstå hur motparten, ’den andra’ eller fienden, tänker. Men i dag beskrivs den som försöker göra det som en ’Putinversteher’ – en tysk benämning för någon som ’förstår Putin’. ”

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

När Putin förklarar krigets orsaker har han vid upprepade tillfällen framfört att Ukraina aldrig har varit ett riktigt land. Att det inte finns något ukrainskt språk eller någon ukrainsk kultur. Att ukrainarna i själva verket är ”lillryssar” – visserligen inte lika bra som vanliga ryssar, men inte heller något eget folk. Ryssland har en tusenårig historisk rätt till det ukrainska området. Ukrainarna har lurats av västmakterna till att tro något annat.

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

Detta beskriver Putin i sin essä från juli 2021, ”Om den historiska enheten mellan ryssar och ukrainare” – en central skrift för att förbereda den ryska opinionen för invasionen åtta månader senare.

När den amerikanska högerjournalisten Tucker Carlson fick en exklusiv tv-intervju med Putin i februari 2024 så ägnade presidenten större delen av tiden till att förklara varför Ukraina aldrig varit någon riktig nation, och varför Ryssland därför har en historisk rätt till det ukrainska territoriet.

Putin sammanfattade senast sin ståndpunkt inför tv-kamerorna vid ett ekonomiskt forum i Sankt Petersburg den 20 juni 2025: ”Jag har sagt det tidigare, ryssar och ukrainare är ett folk. I den meningen är hela Ukraina vårt. Det finns en gammal regel som säger att varhelst en rysk soldat sätter sin fot, så är det vårt.”

Detta budskap har hela tiden trummats ut av Putins språkrör i rysk tv. Framför allt i början av kriget hävdades det gång på gång att Ukraina inte fanns, och om det ändå skulle finnas så skulle det snart vara försvunnet. Med tiden verkar just dessa tongångar ha dämpats något. Det är svårt att hävda att det ukrainska folket inte existerar när de i snart fyra år bjudit tappert motstånd mot den ryska militärmakten och när de undan för undan slår ut den ryska oljeförsörjningen och därmed den ryska ekonomin.

Varför undviker Tunander helt att nämna dessa öppna förklaringar som Putin själv givit? Tunander skriver: ”Många har menat att Ryssland invaderade Ukraina 2022 för att erövra landet i syfte att återupprätta Sovjetunionen eller det ryska imperiet, men det Ryssland strävade efter var ett neutralt Ukraina, för att i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem.”

Putin har i och för sig angett olika skäl till invasionen, inför olika åhörarskaror i och utanför landet, men den som verkligen lyssnat borde inte tveka om det grundläggande motivet. Så vem är det som inte vill förstå Putin?

Läs mer

Om Tunanders påstående skulle stämma så har Ryssland redan förlorat kriget. Den ryska politiken har varit helt kontraproduktiv. Det är Rysslands krigföring som drivit in Ukraina i Natos famn. Innan annekteringen av Krim var stödet för Nato-medlemskap omkring 20 procent inom den ukrainska befolkningen. I dag är det över 80 procent. Före den ryska fullskaliga invasionen var flera av de tyngsta medlemmarna i Nato mot ukrainskt medlemskap, bland annat på grund av Natos princip att inte bevilja en stat inträde så länge den befinner sig i en gränskonflikt – vilket varit fallet sedan 2014 när Ryssland annekterade Krim och inledde sin lågintensiva krigföring i Donbass.

Men i dag finns det gott om västliga vapensystem i Ukraina, just på grund av det ryska försöket att erövra Ukraina. Och om det alltså skulle stämma att Rysslands motiv var att ”i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem”, så kan vi konstatera att Ryssland har förlorat dubbelt. Finland är i dag fullvärdig medlem i Nato, och har en 1 340 kilometer lång gräns mot Ryssland. Om Nato önskar placera ut vapensystem som ska sätta press på Ryssland, då står Finland till deras förfogande.

Och vi behöver inte tveka om att den dag som Ryssland bestämmer sig för att sätta stopp för detta hot från Finland, då kommer Tunander och hans meningsfränder att ha full förståelse för varje militär åtgärd som Ryssland vidtar.

Diskutera på forumet (0 svar)