Det är tidigt på morgonen den 18 juli och en ny extremistgrupp är på väg att göra sin debut i Stockholmsförorten Hässelby. En ung man direktsänder i en chatt när han smyger fram mot en 50-årig kvinna som är på väg till jobbet. Pojken hugger henne bakifrån med en kniv. När kvinnan börjar skrika rusar han därifrån.
Det har knappt gått en timme innan nätforumet Flashback börjar spekulera kring dådet. Den 24 juli skriver den nyregistrerade användaren Betroddmedlem72 sitt första inlägg, där han förklarar attackens syfte. De följande dagarna ger han initierade beskrivningar av allt från hur attacken planerades till vilken kniv som användes.
Att slå nedåt blir att slå mot alla. Tryggheten faller sönder.
”Det här är information som själva polisen inte har gett ut”, skriver användaren. ”Jag vet att han är medlem i onlineterrorgrupperna 764 och NLM (No lives matter).” Han berättar också att en video från attacken lagts upp i deras grupp på plattformen Telegram.
Den 11 augusti startar samma användare en ny tråd på Flashback. Denna gång har en äldre man i 80-årsåldern med rullator knivhuggits i Hässelby, på väg hem från sin demenssjuka hustrus äldreboende. Mannen träffas av tre hugg i ryggen som punkterar hans lunga. Medlemmen berättar att en film från attacken just laddats upp på samma Telegramsida.
Nu reagerar Flashback, tråden exploderar när användarna börjar försöka kartlägga och avslöja vem trådskaparen är. De tipsar polisen om vad de kommer fram till. ”Haffad än?”, frågar Sir89. ”Nope”, svarar Betroddmedlem72 strax efter midnatt den 13 september. Sedan tystnar kontot.
På förmiddagen 13 september berättar Stockholmspolisen i ett pressmeddelande att de omhändertagit en person vid en husrannsakan för att säkra bevisning. Den omhändertagne är bara 14 år.
I samma stund börjar en febril aktivitet på No lives matters kanal på Telegram. Nu ska medlemmar värvas, ett budskap pumpas ut. Strax innan nio på kvällen publicerar gruppen sitt manifest tillsammans med en edit, ett filmklipp anpassat för sociala medier. Till den kusliga hiphopgenren horrorcore och flimrande satanistsymboler och hakkors förklarar de för en internationell publik att en ”ny era av ondska” har inletts.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Svensk press kämpar med att förklara vad som sker. Det handlar om nya ”våldsbejakande misantropiska internetnätverk”, skriver Expressen. En ”sadistgrupp” skriver Aftonbladet. Den attackerar vanliga människor, till synes helt utan motiv.
Den kanadensiska forskaren Marc-André Argentino (bilden) på forskningsnätverket Accelerationism Research Consortium har en annan beskrivning. Under en längre tid har han följt det han kallar för ett internationellt ekosystem av våldsam extremism som växt fram de senaste tio åren. Det är lätt att tappa bort sig i organisationsnamnen, de tillfälliga aktionsgrupperna och kortvariga nätkanalerna som dyker upp. De bildar tillsammans ett organiskt och föränderligt ekosystem, menar Argentino.
Grupperingar som No lives matter är specialiserade noder snarare än rörelser. Några är samlingsplatser för ungdomar som diskuterar skolmassakrer, huliganer som jagar pedofiler, kvinnohatande incels som för krig mot feminismen, nazistiska celler som vill starta raskriget eller esoteriska satanister som vill angripa det judisk-kristna arvet.
Men de följer alla en logik av spelifierad aktivism. Noderna tävlar om att få flest följare, störst ”clout”. Det gäller att plocka poäng. Det enda sättet att bli betrodd medlem är genom att visa upp sina angrepp. Därför måste aktionerna dokumenteras, ofta genom att filmas och presenteras i klipp eller direktsändningar. Det kan röra sig om misshandel, vandalism, terrordåd, uthängningar eller utpressning av offer till förnedrande handlingar. Detta extremistiska ekosystem verkar i sin tur på de större spelplattformarna, där de rekryterar medlemmar eller groomar offer i chattservrarna för populära spel som Minecraft och Roblox.
Bakom det nya ekosystemets estetik, ideologi och praktik finns det tre huvudsakliga inspirationskällor.
Estetiken hämtas från den nationalsocialistiska sataniströrelse som växte fram på 1970-talet. 1974 grundade David Myatt kulten Order of nine angles, förkortad O9A. Det som skilde sekten från andra satanistiska organisationer som Church of Satan var att den var öppet inriktad på att störta den judisk-kristna civilisationen. O9A skapade mängder av manualer för hur attacken skulle gå till. Genom våldsamma rituella övergrepp, sex- och blodsoffer, skulle man skapa en sådan chockverkan att moralpanik utbröt i samhället. Därför lades ett stort fokus på estetiken, som skulle få aktionerna att framstå som än mer skrämmande.
Den kanadensiska grafiska designern Patrick Gordon MacDonald, som verkar bakom pseudonymen Dark Foreigner, har varit central i att fånga upp den satanistiska och nihilistiska estetiken från O9A och överföra till dagens nätkultur med memer, klipp och illustrationer för vår tids terrorgrupper. Hela formspråket i filmerna från Hässelby är hämtat från honom.
Det kan verka som ett långt kliv från satanistiska nazisekter till Silicon Valleys teknikjättar. Men det högerextrema ekosystemet hämtar sin ideologiska inspiration från nätplattformarnas ägare. Den kanadensiska historikern Quinn Slobodian visar i sin bok Crack-up capitalism (2023) hur libertarianer i Silicon Valley, i kretsarna kring Peter Thiel och den nyliberala ekonomen Milton Friedmans son David Friedman, skapat forum för att främja diskussion om hur kapitalismen ska kasta av sig parlamentarismen. Till ideologer har de lyft upp accelerationisten Nick Land (se Flamman nummer 31) och Curtis Yarvin, även känd under sitt bloggalias Mencius Moldbug.
Lands och Yarvins ideologiska projekt, den mörka upplysningen respektive neoreaktionen (NRx), kretsar kring att kapitalismen måste frigöras från demokratins och statsmaktens tvångströja, som ses som begränsande för ekonomins och teknologins utveckling. Deras högeraccelerationism vänder i ett teoretiskt judokast på många av den brittiska vänsteraccelerationismens idéer. I stället för att driva på kapitalismens inre motsättningar mot en demokratisk förespråkar neoreaktionärerna en rörelse riktad mot demokratin. Lands och Yarvins idéer har sipprat ut i nätplattformarna och gett bränsle åt en terroristisk accelerationism från höger.
Bifo ser en likhet i manifestens retorik, självbilden av förlorare som ger igen, de hunsade som får segra, om än för ett ögonblick.
Praktiken med ledarlöst motstånd är slutligen hämtad från den amerikanska nynazistiska accelerationismen, framför allt från James Masons bok Siege. Demokratin ska krossas genom eskalerande terrorattacker och ensamvargar som utlöser ett raskrig. Nätverk framsprungna ur Siege, som Atomwaffen division och paramilitära The Base, har terrorstämplats i flera länder, däribland Storbritannien, Kanada och Australien. Gärningsmännen bakom massakrerna i nyzeeländska Christchurch och på Walmart i El Paso, Texas hämtade inspiration från denna tendens. Här i Sverige har ekofascisterna i Green brigade dömts för aktioner, planerade på dessa plattformar. Men även de högerextrema slagsmålsklubbarna Aktivklubb, som attackerar vänstermöten och Prideparader, och de självutnämnda pedofiljägarna Pedo Hunting Sweden står i samma tradition. De attackerar med påkar i ena handen och mobilkameror i den andra, för att producera propagandaklipp där motståndare misshandlas och får ”troféer” stulna.
Ett nät av högeraccelerationistiska celler som under de senaste åren börjat nystas upp har sitt epicentrum i de finska städerna Kankaanpää och Lahti. Där har medlemmar fysiskt attackerat minoriteter och planerat terrordåd mot infrastruktur, elnät och migrantförvar. Hemma hos medlemmarna har polisen funnit manualer från O9A och Atomwaffen division. Rättegången för terrorbrotten mot första cellen påbörjades den 17 september.
Kraftigast växer dock den militanta accelerationismen i Östeuropa. Rörelsen MKY (”Galna mördarkulten”) grundades 2017 i Ukraina och har sedan fått spridning i Ryssland. De tar själva på sig ansvaret för 50 mord och 150 våldsattacker. I MKY kombineras alla de tre dragen ovan: den satanistiska och nihilistiska estetiken, den accelerationistiska synen på våldsamma aktioner som välter demokratin och det organisatoriska fokuset på att hetsa sympatisörer att filma övergrepp, misshandlar och mord för att bli accepterade som medlemmar. MKY:s aktioner har främst inriktat sig mot dem de ser som samhällets ”avskräde”, med attacker på hemlösa, migranter och hbtq-personer. Ryska säkerhetspolisen grep 187 medlemmar 2022 för förberedelse till terrordåd, i ett försök att decimera organisationen. Ledaren för MKY, Michael ”Butcher” Tjchikvisjvili från Georgien, dömdes i juli i år till 50 års fängelse för sin plan att förgifta judar.
MKY har fått en efterföljare i nätverket 764 i USA och Europa. I september 2023 utfärdade FBI en varning om att 764 ägnade sig åt ”sextortion”, groomade minderåriga på sexuella bilder som sedan användes i utpressningssyfte till att begå destruktiva dåd. Efter en våg polistillslag mot det ledande skiktet började flera medlemmar i stället uppträda som No lives matter. NLM är i praktiken MKY:s engelskspråkiga gren, menar Argentino. Ett nätverk som nu fått sina första sympatisörer i Sverige.
”Flera medlemmar som blev förövare var ursprungligen själva offer som sedan fortsatte våldsspiralen. Traumatisering är avgörande för nätgemenskapens upprätthållande och tillväxt”, skriver Marc-André Argentino, Barrett G och M.B. Tyler i 764: The intersection of terrorism, violent extremism, and child sexual exploitation.
I boken Heroes; mass murder and suicide (2015) försöker den italienska marxisten Franco ”Bifo” Berardi förstå vår tids högerextrema terrordåd. Han beskriver dem som utåtriktade självmord, utförda av personer som vill ta hämnd mot det samhälle som lovat dem möjligheten att bli framgångsrika, kända och få allt, men bara orsakat dem lidande. Är detta att förminska det politiska i deras handlingar? Nej, menar Bifo, utan detta visar snarare på attentatens politiska dimension.
De klär upp sig i krigskläder, SS-hjälmar, satanistsymboler, Jokernsmink, iscensätter massakern med förinspelade budskap och manifest i form av självmordsbrev som ska få spridning genom dåden. Handlingarna ska sprida just terror, och sända en tydlig signal. Våldsamma attentat mot oskyldiga skolelever, satanistiska dåd mot pensionärer eller sexuell förnedring av småflickor ger den största reaktionen och sprider skräck i ett helt samhälle. Att slå nedåt blir att slå mot alla. Tryggheten faller sönder.
Bifo ser en likhet i manifestens retorik, självbilden av förlorare som ger igen, de hunsade som får segra, om än för ett ögonblick.
”Ni som är utkastade från samhället, ni som känner er mobbade, ni som känner att ni blir behandlad[e] fel. Sluta tänk som ett offer. Stå upp för er själva och skapa ren panik och terror i samhället. Kom alltid ihåg, du är rovdjuret”, skriver svenska No lives matter timmarna innan polisen stormar in hos deras eftersökta medlem.
