FN (säkerhetsrådet) måste in och fixa till den misslyckade ockupationen av Irak, hörs ropen skalla från alla möjliga håll. Den institution som för ”världssamfundets” räkning, beslutade om och i nästan femton år administrerade sitt djävulska massförstörelsevapen som dödade runt en miljon irakier. Det är värt det, sa USA:s utrikesminister.
Alla andra höll uppenbarligen med, för inga rop på ett slut på massdödandet hördes från övriga ”världssamfundet”. Ett tyst godkännande för USA och Storbritannien att använda Irak som övningsplats för sina strids-piloter och för att ytterligare bereda vägen för en framtida motståndslös invasion gavs också. ”Misstag” som ligger i historien? NU är det en demokratisk utveckling och det irakiska folkets väl som FN sätter i främsta rummet?
Vi behöver inte uppehålla oss till historien. För endast några månader sedan delade FN i efterhand ut sitt vanliga legitimitetsfikonlöv till USA och dess medlöpare Kanada och Frankrike, efter att den demokratiskt valde presidenten i Haiti tvingades bort i en USA-stödd kupp. De installerade kuppmakarna, som är dokumenterade masslaktare sedan tidigare, är nu Haitis legitima styre säger FN. Och FN har stängt både öron och ögon när det gäller den terror och mördande som befolkningen utsätts för i denna stund.

Men vi behöver inte uppehålla oss i ett annat land. Den institution som redan för ett år sedan antog en resolution för att ge den illegala och illegitima ockupationen av Irak ett halvt fikonlöv, arbetar nu febrilt för att försöka ge det den andra halvan. USA krävde att Brahimi skulle bli FN:s sändebud i Irak och så blev det.
Brahimi håller överläggningar med CPA och IGC och låtsas att det är att prata med irakierna. Låt de ”irakiska representanterna” i IGC promenera utanför Gröna zonen utan USA:s militära skydd, så får vi se hur representativa de anses vara.
Ett politiskt parti som hävdar att det är antiimperialistiskt ska inte ropa på ett av imperialismens globala verktyg. Det ska inte heller stödja eller samarbeta med något Quislingparti i det ockuperade Irak. Istället bör ett oreserverat stöd till den irakiska befrielserörelsen antas som officiell linje. Ett antiimperialistiskt parti bör också delta i skapandet av en nationell organisation till stöd för denna. Nu när en del av befrielserörelsen har fått ett ansikte, Sadr och hans Mehdiarmé, så finns det en specifik mottagare för de pengar en sådan stödorganisation ska samla in för att visa och ge sitt aktiva stöd.