Bananas!* blev känd långt innan sin Sverigepremiär, genom att Dole stämde filmskaparen Fredrik Gertten för förtal. Det gör att förväntningarna är hårt uppskruvade inför filmvisningen. En dokumentär så explosiv att den, enligt fruktjätten, inte borde ha fått visas väcker förstås nyfikenhet.
Bakgrunden är att Dole på 1970-talet använde bekämpningsmedlet Nemagon på företagets bananodlingar i Nicaragua. Trots att man vid den tidpunkten var väl medveten om hur skadligt medlet var, även för människor. (I själva verket ville Nemagons tillverkare inte fortsätta att sälja det förrän Dole garanterat att ansvara för eventuella rättsliga följder).
Advokaten Juan Dominguez företräder tolv bananarbetare som stämmer fruktbolaget för att ha blivit sterila till följd av att ha exponerats för medlet.

Filmen i sig är en rak och enkel skildring av arbetet kring rättegången. Med Doles reaktion som bakgrund känns den förvånansvärt lågmäld och saklig.
Företagets representanter får utrymme att bemöta anklagelserna. Det finns inte något insinuant eller några övertoner av indignation i berättandet.
Vilket i och för sig inte är nödvändigt för att Doles varumärke ska få sig en törn.

Bananarbetarnas berättelser om sorgen över barnlöshet och att i många fall ha förblivit ogifta eller övergivits av sina fruar är kanske de allra starkaste ögonblicken i hela filmen.
Det är en angelägen film på många sätt. Men framför allt är debatten kring filmen viktig. Hur ska någon våga granska multinationella företag i fortsättningen om man riskerar ett förtalsmål? Bananas!* visar också på ett underfundigt sätt hur insnärjda vi egentligen är i de stora företagen. När Dominguez’ assistent går iväg och köper fika till arbetsgruppen kommer han, utan att reflektera över det, tillbaka med ananasjuice – från Dole.
Fredrik Gertten har för övrigt redan börjat på ett nytt filmprojekt. Det ska handla om hur det är att bli stämd av Dole.