Vänsterpartiets organisation räckte inte till. Kampanjen byggde på gräsrotsaktivism. Problemet var att denna var rätt svag.
I övrigt finns det förstås mycket att spekulera i.

Med tanke på att hälften av alla svenskar är negativa till EU borde Vänsterpartiet fått fler röster. Å andra sidan gick antagligen en del EU-kritiska röster till SD, och troligen även till Piratpartiet. Dessutom är de mest EU-positiva väljarna mer benägna att rösta. Att valdeltagandet steg kan rentav ha legat Vänsterpartiet i fatet.
Gudrun Schymans Feministiskt initiativ fick 2,2 procent – vilket parti har de väljarna kommit ifrån tror ni?

Piratpartiets frågor, mot övervakning, för integritetsskydd, har faktiskt varit hjärtefrågor även för Vänsterpartiet.
Miljöpartiet växte – men det är  V som fått ”bäst i test” för sin miljöpolitik av Naturskyddsföreningen.
Valresultatet, i Sverige och Europa, pekar återigen på tydlig EU-kritik, vilket återigen kommer att nonchaleras av eliten. Högerextremism ska inte förminskas men ingen verkar intressera sig för den protest mot EU som kan ligga i en röst på nationalistiska partier. För att inte tala om alla som stannade på soffan.

Jämfört med riksdagsvalet 2006 gick Vänsterpartiet mycket marginellt tillbaka. De flesta pekar dock på det enorma tappet sedan förra EU-valet. Men det gör man inte när det gäller Moderaterna, som jämförs med senaste riksdagsvalet och av den anledningen utpekas som storförlorare i söndagens val.
Vänsterpartiet tappat, delvis orättvist. Men stor del av misslyckandet ligger hos partiet självt. Nu behövs fortsatt satsning på fotarbete och gräsrötter. Inga mediakampanjer i världen kan ersätta en svag grundorganisation i ett seriöst parti.